Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gehlin, 2. Esther - Gehrcke, Ernst Johann - Gehrmans musikförlag, Carl - Gehäng - Gehör - Geibel, Emanuel - Geiger, Hans - Geiger, Theodor - Geiger, Wilhelm - Geijer, släkt - Geijer, 1. Bengt Gustaf - Geijer, 2. Erik Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
781 Gehrcke—Geijer 782
främst landskap och stilleben, framför allt
fiskmotiv, vidare har hon utfört en rad
monumentala arbeten i tygapplikation, där de religiösa
motiven fått en stramt dekorativ utformning.
Gehrcke [gè’r-], Ernst Johann, tysk
fysiker (f. 1878), prof, vid univ. i Berlin 1921.
Han har utfört värdefulla undersökningar över
spektrallinjers finstruktur och ljusets interferens.
G. konstruerade glimljusoscillografen (1904) och
upptäckte tills, m. O. Reichenheim (1906)
anod-strålarna.
Gehrmans musikförlag [gè’r-], Carl,
musikhandelsfirma i Stockholm, gr. 1889 genom
övertagande av J. Bagges musikförlag. G., som
1893—1930 ägdes av C. G. V. Gehrman ensam,
har utgivit talrika verk, bl. a. körkompositioner,
av svenska tonsättare.
Gehä’ng [je-] (ty. Gehänge), axel- el. livrem,
avsedd för uppbärande av sidogevär.
Gehör [je-] (av ty. Gehör), hörsel; förmågan
att uppfatta och återgiva en ton, ett intervall el.
en melodi; ”vinna g.”, vinna bifall.
Geibel [gäi’bal], Emanuel, tysk skald
(1815—84). Efter några års studier av klassisk
filologi och en ett års vistelse i Grekland
debuterade G. 1840 med ”Gedichte” och fick ett
årsanslag av konungen av Preussen. 1851 kom
han som prof, i estetik till München och blev
medelpunkten i den litterära kretsen där. G:s
diktning var h. o. h. lyrisk; mot formell
vårdslöshet och brist på melodi upprätthöll han
kraven på melodi och skönhet. Han hade beröring
med folkvisan samt företrädde fosterländskheten
och liberalismen. Av hans diktsamlingar må
nämnas ”Zeitstimmen” (1841), ”Zwölf Sonette
für Schleswig-Holstein” (1846) och ”Juniuslieder”
(1848). G:s arbeten utgåvos i 8 bd 1883, ett
urval, red. av W. Stammler, 1920 (3 bd). —
Monogr. av A. Kohut (1915).
Geiger [gåi’gar], Hans, tysk fysiker (1882
—1945), efter studier i Tyskland och England
medl. av Physikalisch-technische Reichsanstalt i
Charlottenburg och föreståndare för dess
laboratorium för radioaktiv forskning 1912, prof, i
experimentalfysik i Kiel 1925, i Tübringen 1929,
i Berlin 1936. G. har utfört arbeten på skilda
områden av radioaktiviteten. Han har utvecklat
en metod för påvisande och räkning av
a-partiklar (Geigers spetskammare, G e
i-g e r-M ü 11 e r s räknerör, se
Radioaktivitet). G. påvisade ett samband mellan
a-strålarnas räckvidd och utgångshastighet och visade
jämte Nuttall, att räckvidden står i relation till
det radioaktiva preparatets sönderfallskonstant.
G. studerade även med scintillationsmetoden
a-strålarnas spridning vid deras gång genom
materiella kroppar. Bland G:s skrifter märkas
”Messmethoden auf dem Gebiete der
Radioakti-vität” (1920; jämte W. Makower). G. har jämte
K. Scheel utg. ”Handbuch der Physik” (1926 ff.).
Geiger [gai’-], Theodor, dansk sociolog
(1891—1952). G., som var född i München, fick
sin utbildning i Tyskland, där han 1924—28 var
föreståndare för Berlins arbetarhögsk. 1928 blev
han prof, i Braunschweig men fick lämna sin
befattning, när nazisterna kommo till makten.
G. begav sig då till Danmark, där han 1938
blev prof, i sociologi vid Århus univ. Som
sociolog står han nära den ”formala” tyska skolan
och sysslar i sitt huvudarbete (”Sociologi”, 1939)
med teoretiska undersökningar av möjliga
gruppbildningar. Tidigare hade han utg. ”Die Masse
und ihre Aktion” (1926), en bok om den
revolutionära massan. Starkt polemiskt är arbetet
”Kritik af reklamen” (1943). G:s senaste
forskningsområden äro rättssociologien (”Debat med
Uppsala om moral og ret”, 1946, ”Vorstudien zu einer
Soziologie des Rechts”, 1947) och de
intellektuellas sociala situation (”Intelligensen. De andligt
skapandes uppgift och öde i samhället”, 1944,
endast på sv.).
Geiger [gai’gar], Ludvig Wilhelm, tysk
orientalist (1856—1943), 1891 prof, i Erlangen,
1920—24 i München. G:s produktion berörde
tidigast Avesta. Som den iranska dialektologiens
egentlige skapare kan han betecknas på gr. av
sina studier över belutsji och afghanskan samt
framställningen av de iranska dialekterna i den
av honom och E. Kuhn grundade ”Grundriss der
iranischen Philologie” (1895 ff.). På det indiska
området märkas ”Grammar of the Sinhalese
language” (1938) och uppl. av ”Mahavamsa”
(1905) med eng. övers (1912).
Geijer, svensk släkt. Till någon adlig ätt
G e y e r från Österrike anses ha hört de samma
vapen förande bröderna Christ offer och
Carl G., som inkallades av Gustav II Adolf till
bergsbrukets upphjälpande. Christoffer G:s
sonson G.i) blev stamfar för den nu levande släkten.
Till Ransätersgrenen hörde G.2). Av
Krokstadsgrenen märkas G.3) och G.6)
samt av Lindforsgrenen G.4) och G.7).
En son till G.i), Emanuel, titulärt bergsråd
(1730—88), adlades 1773 med namnet af
Geijer s t a m. Dennes brorson Carl Emanuel
G., slutligen överste, adlades 1817 med namnet
v o n G. — Litt.: B. J. Geijer, ”Bengt Gustaf G.
till Uddeholm och hans ättlingar” (1899), samt
arbeten av Lotten Dahlgren.
1) Bengt Gustaf G., bruksägare (1682—
1746). Han blev 1716 arrendator av Uddeholms
gård och bruk (i Värmland), som han köpte 1720.
G. gjorde på olika håll bruksanläggningar, var en
driftig och skicklig bruksidkare och förvärvade
stor rikedom. Han stiftade för sina
efterkommande Uddeholms bolag.
2) Erik Gustaf G., den föreg :s sonsons
son, historiker, skald, tänkare och tonsättare
(1783 12/i—1847 23/4). G. föddes på Ransäters
bruk i Värmland. Det måttligt bärgade
hemmet var genomträngt av en allvarlig anda men
samtidigt musikaliskt och sällskapligt. G:s
lyckliga barndom har bidragit att dana hans
harmoniska personlighet. Hans härstamning från en
industriidkarsläkt har också grundlagt den
uppskattning av det mänskliga arbetet i alla dess
former, vilken utmärker honom som historiker och
samhällstänkare. Han blev 1799 student i Uppsala.
Hans studieår fylldes av en tung och långvarig
bildningskamp; han studerade filosofi, historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
