Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gabrielsson, Assar - Gabun - Gad - Gadag - Gadames, Ghadames, Rhadames - Gadara - Gadd - Gadd, Hugo - Gadd, Sture - Gaddi, familj - Gaddlösa bin - Gaddsteklar - Gade, Niels Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
631
Gabun—Gade
632
—26 var försälj
nings-direktör. Sedan sistn.
år är G. chef för ab.
Volvo, till vilket han
var initiativtagare. I
Svenska tändsticks-ab.
var G. administratör
1932. Bland hans
många offentliga
uppdrag märkes att han
sedan 1947 är
president i CIOS.
Gabün, se Gabon.
Gad, hebr., ”lycka”,
urspr. en i Palestina
och Syrien dyrkad gudomlighet (Jos. 11:17).
Namnet återkommer hos en av Jakobs söner och
betecknar området för den från denne härledda
stammen, mellan halva Manasse i n. och Ruben
i s., öster om Jordan (Jos. 13: 24—27; 4 Mos.
32: 34 ff-)-
Gadag, stad i s. v. Indiska unionen, 180 km ö.
om Goa på Malabarkusten; 56,000 inv.
Bomullsindustri och -handel. Tempel från 900-talet.
Gadämes, Ghadames, Rhadames, oas
och stad i västligaste Libyen, på 300 n. br.,
350 m ö. h.; c:a 8,000 inv., mest berber. Oasen
är framför allt landsvägsknutpunkt och
handelsplats. Flygstation.
Gädara, en till Dekapolis hörande
hellenistisk stad, belägen 5 km s. om Jordans biflod
Jarmuk (s. ö. om Gennesaret). — Ett av Josef os
omtalat annat G. var huvudstad i Peréen och
motsvaras av en nedanför es-Salt belägen ort,
Gador.
Gadd, oegentlig benämning på ormarnas tunga.
Om g. hos gaddsteklar se d. o.
Gadd, Hugo Adolf Magnus Christoffer,
militär (f. 1885 13/3), officer vid Göta art.-reg.
1906, kapten vid Generalstaben 1920, överste
och chef för Vendes art.-reg. 1935, generalmajor
samt chef för Generalstabskåren och
Arméstaben 1943, avsked 1946. G. var 1928—32 chef
för Generalstabens organisationsavd. och 1932—
35 souschef i Lantförsvarets kommandoexp. G.
har medarbetat i den militära fackpressen, främst
i taktiska frågor.
Gadd, Sture Hemming, militär (f. 1880 Vs),
officer vid Svea art.-reg. 1900, löjtnant vid
Generalstaben 1912, major där 1920 och vid Göta
art.-reg. 1924, överstelöjtnant 1926 och vid Svea
art.-reg. 1928, överste 1929, chef för Vendes
art.-reg. 1932 och för Svea art.-reg. 1935,
generalmajor och inspektör för art. 1937, avsked 1941.
G. var chef för Generalstabens utrikesavd. 1920
—24, militärattaché i Paris 1924—28 och chef
för Krigshögsk. 1929—32. Han representerade
Sverige i N. F :s ständiga rådgivande
militärkommission 1925—26 samt biträdde Sveriges
representant i N.F :s
rustningsminskningskonfe-rens 1926—28.
Ga’ddi, berömd florentinsk familj under
senare medeltiden och renässansen. Mest bekanta äro
målarna Taddeo G. (d. 1366) och hans son
A n g e 1 o (A g n o 1 o) G. (d. 1396), båda starkt
påverkade av Giottos realism. Taddeos
märkligaste bevarade arbeten äro de 1334 signerade
altar skåpsmålningarna i Berlin samt fresker i
Ba-roncellikapellet i Santa Croce i Florens och
valvmålningar i San Francesco i Pisa, 1342.
Angelo utförde fresker i koret till Santa Croce
i Florens.
Gaddlösa bin, se Bifamiljen.
Gaddsteklar, Aculeäta, en underordning av
steklarnas ordning, utmärkt av att honorna i
bakkroppens spets ha en gadd, som motsvarar
andra steklars äggläggningsrör. Den tjänstgör
såväl vid äggläggningen som till försvar samt
består av två nålfina, hos tambiet med hullingar
försedda stickborst vilka glida i ett oparigt,
slid-formigt utskott. Två slags giftkörtlar finnas i
förbindelse med gadden; ett par sådana
avsöndrar hos många arter myrsyra, den andra, opariga
körteln avsöndrar en alkalisk vätska, som
blandar sig med syran, vilken utan denna ej når
sin fulla verkningskraft. Vissa g. använda sitt
gift ej blott som försvarsvapen utan också som
medel att förlama el. döda de byten, som de
fånga till föda åt sin avkomma. För att
möjliggöra den höga grad av rörlighet, som är
nödvändig vid gaddens användning, avsmalnar
bakkroppen framtill till en midja el. t. o. m. till
ett slags skaft.
Många g. leva i större samhällen med ordnad
arbetsfördelning, andra leva som parasiter el.
äro rovinsekter. G. representeras i Sverige av
fam. bin, rovsteklar, getingar, dolksteklar,
spin-delsteklar, planksteklar, vägsteklar och myror.
Till g. ansluter sig också fam. guldsteklar.
Gade [-Öa], Niels Wilhelm, dansk
tonsättare (1817—90), elev av Wexschall och A. P.
Berggreen. G. vann sin första berömmelse med
uvertyren ”Nachklänge von Ossian” (1841),
vilken snart följdes av en symfoni i c moll. Båda
mottogos entusiastiskt i Leipzig av Mendelssohn
och Schumann. 1843—48 vistades G. mest i
Leipzig, där han en tid
ledde
Gewandhauskon-serterna. Som
kompositör framträdde han
bl. a. med uvertyren
”1 höilandene” och
kantaten ”Comala”
samt symfonien i B
dur. Efter 1848
verkade han i
Köpenhamn som dirigent i
Musikföreningen och
som organist; som
kompositör fortsatte
han i samma
romantiska riktning som
för
ut, dock nu mera danskt betonad. Särskilt hans
körverk vunno allmänt beaktande i såväl
Danmark som utlandet: ”Elverskud” (1853),
”Früh-lingsbotschaft” (1858), ”Korsfarerne” (1866),
”Kalanus” (1869) m. fl. Därjämte fortsatte han
att skriva symfonier (tills. 8), karaktärsuvertyrer,
festkantater, kammarmusik, violin- och
pianostycken samt en mängd solosånger. — G. var jämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
