Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkskola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
763
Folkskola
764
års stadga bestridas av församlingarna; dock
kunde medellös församling erhålla ett mindre
understöd av statsmedel för lärarens avlöning.
Icke minst på grund av det svaga stöd, som
staten lämnade församlingarna, mötte det
begynnande krävande organisationsarbetet mycket stora
svårigheter, och årtionden förgingo, innan
stadgans blygsamma fordran ”minst en, helst fast,
skola” kunde överallt förverkligas. 1881—85 var
antalet skolpliktiga barn 715,431, varav 437,211
undervisades i fasta och 221,612 i flyttande
skolor, medan 42,382 åtnjöto hemundervisning.
Ännu vid sekelskiftet var de senares antal 21,089.
I dessa siffror ingår dock icke antalet barn,
som besökte enskilda skolor el. högre
läroanstalter. — Medan de organisatoriska formerna
för f. voro ganska lösliga under de första
årtiondena, hade man en fast pedagogisk kärna i
växelundervisningsmetoden. Även om den ledde
till en själlös mekanisering av lärostoffet,
bidrog den dock att skapa ordning och reda. Det
hade emellertid sitt fulla berättigande, när denna
metod både i ord och gärning kritiserades av
T. Rudenschöld. Dennes exempel betydde också
mycket för tillskapandet av småskolan (1858)
och folkskoleinspektionen (1860).
Tiden var snart mogen för
växelundervisningsmetodens avskaffande, vilket skedde genom 1864
års cirkulär. Mannen bakom verket var
ecklesiastikminister F. F. Carlson. Denne tillsåg
också, att den dagliga lästiden reglerades, att
läroämnena kommo att inträda i bestämd
ordning samt att avgångsprövning anordnades i f.
En bestämd handledning för lärokurser och
lärogång tillkom först med 1878 års
normalplan, vari bl. a. klassindelningen fixerades.
Året innan hade seminarieutbildningen närmare
normerats och lärotiden fastställts till 4 år. De
många nya bestämmelser, som under årens lopp
utfärdats, sammanfördes och förenhetligades med
1882 års förnyade
folkskolestadga, vari bl. a. påbjöds, att den 4 år tidigare
utfärdade normalplanen skulle ligga till grund
för uppgörandet av lärokurserna. I den nya
stadgan bestämdes också, att skolgången skulle
räcka från barnets 7:e till dess 14 :e levnadsår,
dock med rätt till befrielse för den, som
dessförinnan inhämtat erforderliga kunskaper. — Till
f :s stabilisering bidrog starkt, att det bland dess
lärare började vakna ett nytt yrkesintresse och
en kåranda, vilket bl. a. manifesterade sig i
bildandet av Sveriges allmänna
folkskollärarför-ening 1880. Med stor skicklighet företräddes
lärarkårens och f :s intressen av män som Emil
Hammarlund och Fridtjuv Berg. Med Svensk
lär artidning (1882) fick folkskollärarkåren ett
enande och opinionsbildande organ. — Under
1800-talets sista decennier gjorde sig mot f. starkt
reaktionära strömningar gällande. Fastän
folkskollärarna och deras organisationer kämpade för
normalkurser, kom 1889 års normalplan
ändå att gå reaktionens ärenden genom att ge
anvisningar även för minimikurser.
Normalplanens upphovsmän hade strävat efter att uppta
alla existerande skolformer men angåvo icke, att
det rörde sig om undantagsformer. 1897 års
folkskolestadga legitimerade emellertid
icke dessa skolformer. I stället tillkommo som
viktiga nyheter folkskolans högre
avdelning och ersättningsskolan. Ett
kryphål gavs emellertid, i det att fattiga barn
tillätos lämna skolan efter att ha inhämtat en
minimikurs. Med 1900 års normalplan
kunna dock normalkursens förkämpar anses ha
segrat, ty här återfinnas icke längre några
anvisningar för särskilda minimikurser. — I
debatten om innehållet i f:s undervisning kom det
också till starka meningsbrytningar i fråga om
kristendomsundervisningen. Vid riksdagen 1859
—60 blev det en formlig resning i bondeståndet
mot katekesplugget. En ny, mera pedagogiskt
uppställd katekes 1878 tillfredsställde icke
kraven på förenkling av kristendomsundervisningen.
Några nya lättnader i fråga om katekesplugget
åstadkommos knappast förrän 1903 och mera
definitivt först med 1919 års
undervis-ni n g s p 1 a n. Debatten om
kristendomsundervisningen fortgår alltjämt, även om
frågeställningen numera i främsta rummet kommit att
gälla kristendomsundervisning kontra
konfessionslös etik. 1842 års stadga hade fastställt, att
kyrkoherden skulle vara ordf, i skolstyrelsen.
Detta betraktades som ett kyrkans välde över
skolan och föranledde många häftiga anlopp
från antikyrkligt håll, innan den prästerliga
självskrivenheten upphävdes 1930. — Sedan
läroverksfrågan lösts 1904, kom turen till f.,
vilket bl. a. manifesterades genom att en
folkskollärare f. f. g. utnämndes till ecklesiastikminister
1905, Fridtjuv Berg. Under hans ministertid
utfärdades på administrativ väg bestämmelser om
lärarnas representation i skolrådet och om
stavningsreformen. På Bergs tillskyndan fattade
riksdagen också beslut om löne- och
pensions-reglering för folkskollärarkåren. Efter det
demokratiska genombrottet blev Berg för 2 :a
gången ecklesiastikminister 1911. Som ordf, i
Folkundervisningskommittén hade han deltagit i
förberedelserna för de reformer, som nu
genomfördes, bl. a. i fråga om folkskolöverstyrelse,
inspektionsverksamheten samt
folkskolesemina-riernas omorganisation. Med Värner Rydén som
ecklesiastikminister från 1917 började en ny
ak-tivitetsperiod. 1918 genomdrev han bl. a. beslut
om praktiska ungdomsskolor samt om
lönereglering för olika lärarkårer. Följ, år fattades
beslut om bl. a. utbyggnad av
inspektionsverksamheten, omorganisation av småskoleseminarierna
samt om fortsättningsskolorna, och då
utredigerades också den i stort sett ännu gällande
un-dervisningsplanen. Rydén tog också flera viktiga
utredningsinitiativ, av vilka det mest betydande
utmynnade i 1927 års reform av det högre
skolväsendet, varvid f. vann erkännande som
bottenskola. En fullständig enhetsskola hade därmed
icke skapats. Den har tagit mer konkret gestalt
först med 1946 års skolkommissions förslag,
vari de sakkunniga skisserat en 9-årig
grundskola med därpå byggande 3-årigt gymnasium. —
Jämsides med strävandena att ekonomiskt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
