Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Foderverk - Fodervicker - Fodervärde - Foderväxter - Fodral - Fodring (foring) - Foedus - Foerster, Friedrich Wilhelm - Foerster, Wendelin - Foetus - Fog - Fog - Fog, Mogens - Fogazzaro, Antonio - Fogde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
715
Foderverk—Fogde
716
Foderverk, heraldiskt namn på pälsverk,
nyttjas på samma sätt som de heraldiska färgerna.
Fodervicker, se Vicker.
Fodervärde, lantbr., se Fodermedel.
Foderväxter, gemensam benämning på alla
sådana växter, som odlas för att användas till
foder åt husdjuren, ss. samtliga vallväxter, av
rotfrukter rovor, kålrötter, foderbetor, morötter
och undantagsvis palsternackor, för
foderändamål odlad potatis, spergel, vitsenap, bovete, vissa
kålslag m. m. Havre, korn, ärter och hästbönor
odlas även för foderändamål men benämnas dock
vanl. stråsäd, resp, trindsäd.
Fodral (ty. Futteral), skyddshölje av läder,
trä, tyg el. dyl.
Fodring (for ing), kam., i äldre tider en
skyldighet för allmogen att underhålla kreatur
(särskilt hästar) åt konungen, frälsemän el.
högre andliga och världsliga ämbetsmän. F.
förvandlades sedan till en årlig avgift, införd i
jordeböckerna som ständig skatt, vilken
avskrivits med grundskatterna.
F6e’dus, lat, förbund. — Foederäti,
förbundna.
Foerster [fö’r-], Friedrich Wilhelm,
tysk pedagog och politiker (f. 1869). Han blev
1901 doc. i filosofi och moralpedagogik vid
Zürichs univ. samt närmade sig från sin
tidigare ”etiska kulturståndpunkt” småningom en
odogmatisk kristendom, vars grundsatser han
sökte hävda på pedagogikens och socialetikens
områden. F. blev 1913 prof, i pedagogik i Wien
och 1914 i München men tog 1920 avsked på
grund av det motstånd hans pacifism framkallat.
F. var under Kurt Eisners korta maktperiod
1918—19 bayerskt sändebud i Schweiz. — Bland
F:s skrifter (flera utg. i många uppl.) märkas
”Jugendlehre” (1904), ”Schule und Charakter”
(1907; sv. övers. 1912), ”Sexualethik und
Sexual-pädagogik” (1907; sv. övers. 1908), ”Schuld
und Sühne” (1911; sv. övers. 1913), ”Erziehung
und Selbsterziehung” (1917; sv. övers. 1918—23),
”Weltpolitik und Weltgewissen” (1919), ”Mein
Kampf gegen das militaristische und
nationalis-tische Deutschland” (1920) samt ”Religion und
Charakterbildung” (1925). Från 1930 utg. han
den politiska tidskr. Die Zeit.
Foerster [fö’r-], Wendelin, tysk
romanist (1844—1915), prof, i Bonn. Han utgav en
rad fornfranska texter, bl. a. Chrestien de Troyes
(1884—99; även utg. 1888—1911; ordbok och
inl. 1914) och tills, m. E. Koschwitz
”Altfran-zösisches Lesebuch” (1884; 7æ uppl. 1932).
F6e’tus, lat., foster.
Fog. 1) Byggn., mellanrummet el.
berörings-ytan mellan två till ett helt förenade
materialstycken. Vanl. anbringas däri ett bindämne,
t. ex. lim för trä el. murbruk för sten. Vid
sammanfogning av trä kan styrkan i f. ökas
genom lämplig profilering av f:s tvärsnitt, t. ex.
fals, spånt el. not och fjäder, vid sammanfogning
av murpartier genom s. k. förband (se Mur). De
vågräta f. i ett murverk kallas ligg-f., de lodräta
stöt-f. — Med f o g n i n g menas den behand-
ling av en muryta, under vilken f., efter
utkrats-ning av murbrukets mellan stenarna delvis
framträngande lösare partier, åter ifyllas, vanl. med
ett mera väderbeständigt bruk, och av jämnas.
Genom användning av olika slags verktyg vid
denna avjämning samt genom färgning av
fogbruket kan murytans utseende i hög grad varieras.
2) Geol., se Skiktfog.
Fog [fåg], eng., dimma, tjocka.
Fog [fåg], Mogens, dansk läkare och
politiker (f. 1904), med. kand. 1930, med. dr 1934,
tjänstgjorde 1930—38 som läkare vid olika
sjukhus i Köpenhamn och
som univ.-lärare, 1938
prof, i neurologi vid
Köpenhamns univ. och
överläkare vid
Rigs-hospitalets neurologiska avd.; 1946 med.
hedersdr vid Oslo
univ. Under den
tyska ockupationen blev
F. medl. av Danmarks
frihedsråd som
representant för Frit
Danmark, och snart
blev han den
ledande kraften i den
danska motståndsrörelsen. Vid ockupationens
slut stod F. praktiskt taget som motståndsrörelsens
främste talesman och blev minister för särskilda
angelägenheter i Buhls koalitionsregering 5/s
1945. S. å. invaldes han i Folketinget som
representant för kommunisterna och har därefter
tagit livlig del i debatten om sociala och
politiska problem. F. är sedan 1945 medl. av
Frihetsrörelsens samråd, från 1946 av styrelsen för
Friheds fonden.
Fogazzaro [fågatsa’rå], Antonio, italiensk
författare (1842—1911). F. kämpade i sina
romaner för en religiös förnyelse (de flesta övers,
till svenska): ”Malombra” (1881), ”Daniele
Cor-tis” (1885), ”11 mistero del poeta” (1887),
”Pic-colo mondo antico” (1895), ”Piccolo mondo
moderno” (1901), ”11 santo” (1906), ”Leila” (1911),
dock så, att han förenade ortodoxi och
modernism på ett sätt, som kom de religiösa
myndigheterna att uppföra ”11 santo” på ”index”. F.
var en stor artist, en ypperlig berättare och en
skarpögd psykolog. — Litt.: T. Gallarati-Scotti,
”La vita di A. F.” (2:a uppl. 1934).
Fogde (fsv. foghate, da. och no. foged, av
mlat. vocatus), under äldre tider en ämbetsman,
som å regeringens vägnar förestod styrelsen och
uppbörden antingen inom ett landsområde, som
kallades 1 ä n, någon gång fögderi, el. i
en stad. Då länsindelningen under senare
medeltiden blev underlaget för ett stormannavälde,
började de stora, emot kungamakten mera
självständiga länsherrarna kalla sig hövitsmän
i st. f. fogdar, medan fogdetiteln bibehölls för
dem, vilka som innehavare av ”län på räkenskap”
(”fataburslän”) stodo i större beroende av
konungamakten. Gustav Vasas stora
förvaltnings-reform bestod väsentligen i att han ersatte
me
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
