Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygplats - Flygpost - Flygpungdjur - Flygrönn - Flygsand - Flygsfors - Flygsimpsläktet - Flygsjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
691
Flygpost—Flygsjuka
692
Storflygplatsen Idlewild, New York.
typ av flygplan, för vilka de äro avsedda. En f.
med hårdgjorda rullningsbanor är ej projekterad
som en sammanhängande yta, utan banorna äro
orienterade i vinkel mot varandra, beroende på
de förhärskande vindriktningarna samt
markbeskaffenheten och den hinderfrihet, som
omgivande terräng erbjuder. Rullningsbanornas längd
äro i allm. 800—3,500 m. Under 2 :a världskriget
användes av de allierade transportabla banor i
form av stålmattor i gallerkonstruktion, vilka
rullades ut och sammanfogades, då ett flygfält
snabbt skulle anläggas el. var i behov av bättre
banor, än gräsfält erbjuda. Vid en stor flygplats,
avsedd för interkontinental fj ärrtrafik, ha
rullbanorna en längd av minst c:a 2,300 m. — En
sjöflygplats (aeroport) har i vattenytan
av naturen ordnade start- och landningsbanor.
Enl. svenska bestämmelser få för start
och landning användas endast sådana
vattenområden, som erbjuda start- och
landningssträc-kor av minst 1,600 m längd och med
hinderfrihet i ett lutningsförhållande av minst 1:20.
Speciell utrustning för sjöflygplatser äro slip
för upptagning av sjöflygplan,
förankringsma-teriel samt flottar, båtar m. m. för förbindelse
med flygplanen. — I Sverige finnas civila och
militära f. De sistn. disponeras av flygvapnets
flottiljer. De civila f:s areal uppgår till
sammanlagt 3,600 har. Därav förvaltas c:a 3,000
har av staten genom Luftfartsstyrelsens försorg
och c:a 325 har av städer samt återstoden av
enskilda. Arealen av själva flygfälten utgör
c:a 1,900 har. Trafikflygplatser utgöra
landflygplatserna Stockholm-Bromma,
Göteborg-Torslanda, Malmö-Bulltofta,
Norrköping-Kungs-ängen, Jönköping, Visby, Karlstad,
Sundsvall-Härnösand, vilka ha av staten anlagda och
underhållna markradiostationer, samt
sjöflygplatserna Stockholm-Lindar ängen och
Göteborg-Torslanda. Dessutom finnas längs
luftfartsleder-na Stockholm—Malmö,
Malmö—Göteborg—nors
ka gränsen, Stockholm—
Göteborg och Stockholm—
Helsingfors
hjälpflygplat-ser, avsedda bl. a. som
nöd-landningsflygplatser för
lin-jeflyget. En storflygplats
(Stockholm-Attunda) är
under byggnad vid Halmsjön
n. ö. om Stockholm och på
c:a 47 km landsvägsavstånd
från centrum av staden.
Flygplatsen, som kräver ett
markområde av 2,000 har, skall
ha fyra hårdgjorda
rullningsbanor om 2,150—2,550 m. ■—
Bekanta utländska
trafikflygplatser äro: Kastrup
(Köpenhamn), Fornebu (Oslo),
Schiphol (Amsterdam),
Haren (Bryssel), Tempelhof
(Berlin), Croydon och
Nort-holt (London), Le Bourget
och Orly (Paris), Vnukovo
(Moskva), Dübendorf och
Kloten (Zürich), Ciampino (Rom), Hassani
(Aten), Lydda (Palestina) samt La Guardia och
Idlewild (New York).
Flygpost, se Luftpost.
Flygpungdjur, några pungdjur, tillhörande
tre släkten av fam. klätterpungdjur,
Phalangeridae, bland pungdjuren. Hos alla
sträcker sig ett hudveck längs kroppens sidor mellan
de främre och de bakre extremiteterna. Genom
detta hudveck sättas f. i stånd att, liksom
flygekorrarna, företaga långa luftsprång. Alla
finnas i Australien, släktet Acrobates även på Nya
Guinea. Störst är flygande j ä 11 e p u n
g-ekorren, Petauroides volans, med en
kropps-längd av över 90 cm. Allmännast äro
flygande pungekorrarna, tillhörande
släktet Petaurus.
Flygrönn (f låg rönn), folklig benämning
på en rönn, som vuxit upp i ett annat träds stam
el. krona, stundom också i en bergskreva, på ett
torvtak el. dyl., dit bären förts av fåglar. F.
till-mätes i den folkliga övertron stor kraft och har
såväl i Sverige som i utlandet funnit vidsträckt
användning, t. ex. som material till slagrutor.
Flygsand, sand, som är underkastad vindens
transporterande och sorterande inverkan,
stundom så, att sanden föres längs marken och
samlas i högar el. vågformiga upphöjningar, vilka
slutligen bilda dyner (se bilder vid d. o.). •—
Plant utbredda marker, vilkas yta utgöres av f.,
kallas flygsandsfält.
Flygsfors, samhälle i Madesjö sn i Småland.
Flygsimpsläktet, Dactylo’pterus, tillhör de
taggfeniga fiskarna bland benfiskarna och
förekommer i de varma och tempererade haven. En
art, D. volitans, finnes i Medelhavet. Den lever
nära bottnen på grunt vatten och kan nå en längd
av V2 m. Bröstfenorna äro mycket stora; med
deras hjälp kunna åtm. vissa arter företaga en
kortare glidflykt tätt över vattenytan.
Flygsjuka, se Sjösjuka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
