Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finsk-ryska vinterkriget 1939—1940 och ”andra kriget” 1941—44 - ”Andra kriget” - Finsk Tidskrift för vitterhet, vetenskap, konst och politik - Finsk-ugriska språk - Finsmide - Finspongs metallverks ab. - Finspång (Finspong)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
517
Finsk Tidskrift—Finspång
518
sept. s. å. vägrade att nedlägga vapnen el. att
inom föreskriven tid lämna landet, måste finska
armén utdriva dem med våld. Ett tyskt försök
att besätta Högland avvärjdes, och i mell. och
n. Finland började efter 15/g strider mellan de
förutv. bundsförvanterna. De tyska truppernas
antal var inemot 200,000 man, vilka stodo under
befäl av generalöverste L. Rendulic. De i
ut-drivningsaktionen insatta finska trupperna
utgjorde till en början blott 15,000 man men
förstärktes till 40,000. Under befäl av general
Siilasvuo inleddes operation i full omfattning
28/g. Den medförde icke svårare strider men
många blodiga sammanstötningar. Hårdast stod
striden om Kemi och Torneå. Efter att dessa
orter hade intagits, förstärktes de finska
trupperna med ytterligare 12,000 man, men sedan
Rovaniemi och Muonio hade uppnåtts, var
avgörandet i finska händer. De äldre värnpliktiga
hemförlovades, och de yngsta årsklasserna fingo
fullfölja uppdraget, vilket icke slutfördes helt
förrän i april 1945. — Stilleståndsavtalet med
Sovjetunionen slöts 19/9 1944 i Moskva, och
fredsfördraget undertecknades i Paris 10/2 1947. —
Finska försvarsmaktens förluster under hela 1941
—44 års krig utgjorde: 39,436 stupade och
158,313 sårade (av dessa avledo senare 13,173
av sina skador). Vid flygbombardemang i
hemorten dödades 939 personer och skadades svårt
823. De finska förlusterna under kampen med
tyskarna utgjorde 774 stupade och 2,904 sårade. —
Litt.: E. Kuussaari och V. Niitemaa, ”Finlands
krig åren 1941—45. Landstridskrafternas
operationer” (sv. övers. 1949).
Finsk Tidskrift för vitterhet,
vetenskap, konst och politik, litterär-kulturell
tidskr., grundad 1875 i Helsingfors av några
yngre akademiker med C. G. Estlander i spetsen
som tidskr :s förste utg. (1876—86), senare
efterträdd av F. Gustafsson och M. G. Schybergson
(1887—95) och av den senare jämte R. F.
Wille-brand (1898—1907), som var ensam utg. 1908—
32. F:s utg. är numera föreningen Granskaren.
Finsk-ugriska språk, en språkfamilj, vars
grupper och underavdelningar äro följ.: 1)
lapska (se d. o.); 2) östersjöfinska språk
(se d. o.); 3) v o 1 g a f i n s k a språk: a)
mord-viniska (1 Vs mill.) i spridda språköar på ömse
sidor om Volga, s. och s. v. om volgakröken;
b) tjeremissiska (över 425,000) n. om föregående,
huvudsaki. i trakterpa n. v. om volgakröken; 4)
permiska språk (inbördes mycket
närbesläktade): a) votjakiska (V2 mill.), något
nordligare (och östligare) än föregående; b) syrjäniska
(c:a 375,000), huvudsaki. utefter Vytjegda samt
Petjoras och Mesens tillflöden och (i mindre
antal nyligen inflyttade) på Kolahalvön; 5)
ugriska språk: a) voguliska (över 5,500)
på ett brett bälte, huvudsaki. på östsidan av Ural
mellan 570 och 65° n. br.; b) ostjakiska (över
20,000) ö. om föregående, spritt över ett väldigt
område; c) ungerska språket (se d. o.).
Finsk-ugriska språkfamiljen är besläktad med
de samojediska språken och bildar tills, m.
dem den u r a 1 s k a språkstammen. Denna
sam
manföres ofta med de a 11 a i s k a språken till
en ”ural-altaisk” språkstam. Snarare äro de
finsk-ugriska och därmed även de uralska besläktade
med de indoeuropeiska språken. Att skilja
härifrån är, att man i de finsk-ugriska språken
finner många intressanta lånord från något
urindo-europeiskt språkskede ävensom, särskilt i de
östligare språken, från forna iranska språk av olika
ålder. Det urhem för de finsk-ugriska språken,
till vilket man med något större säkerhet kan
komma, sträcker sig från trakterna ö. om
Östersjön genom mellersta Ryssland bort mot s. Ural
och kanske även till stäpperna där bortom. —
Litt.: J. Szinnyei, ”Finnisch-ugrische
Sprachwis-senschaft” (i ”Sammlung Göschen”, 463, 2:a uppl.
1922).
Finsmide, smidda föremål av järn el. stål,
som, i mots. till svartsmide, genom särskild
finbearbetning bibringats en blank yta.
Finspongs metallverks ab., 1913 grundat
aktiebolag, som äger valsverk, tråd- och
tub-drageri, pressverk, metallgjuteri och
aluminium-folieverk i Finspång samt manufakturverk och
pressgjuteri i Upplands Väsby för tillverkning
av koppar, aluminium, zink, bly, mässing, brons
m. fl. legeringar. Aktiekapitalet utgjorde 1941
9,6 mkr. 1942 sammanslogs F. med ab. Svenska
metallverken, Västerås. Företagen drivas nu
under gemensam ekonomisk och teknisk ledning.
Tillverkningen är fördelad mellan verken så, att
F. producerar allt valsat och stångpressat
halvfabrikat av aluminium och aluminiumlegeringar.
Dessutom tillverkas bl. a. rör av koppar och
mässing samt plåt och band av mässing.
Finspång, före 1942 F i n s p o n g, köping i
Finspånga läns hd i Östergötland och pastorat
med namnet R i s i n g e i Bergslags kontrakt av
Linköpings stift, n. och n. v. om sjön Glan;
319,36 km2, 12,779 inv. (1951). Köpingen är
delad på två kyrkobokföringsdistrikt, Finspångs
kring själva industrisamhället och Risinge.
Gruvdrift förekom i dessa trakter redan på
1300-talet, om ej tidigare. Finspongs h a m m
a-r e, d. v. s. j ärnbruk, anlades i mitten av
1500-talet vid fall i Finspångsån mellan sjöarna
Bö-nern och Skutbosjön (nordändan av Dovern).
Efter skiftande öden som kronoegendom och
privat bruk överlämnades F. 1618 ”med dess bruk
och underliggande län” av Gustav II Adolf till
W. de Besche, som väsentligt utvidgade bruket,
bl. a. med ett kanongjuteri. 1641 inköptes hela
F. av Louis De Geer. Han och hans
efterkommande innehade F. i 200 år. 1856 köptes F.
av C. E. Ekman, som 1884 bildade a b.
Finspongs styckebruk, vilket därvid övertog
F:s bruks- och lantegendomar jämte Lotorps,
Stens och Graversfors bruk, flera tillhörande
järngruvor m. m. 1902 inköptes F. av den skotske
industrimagnaten W. Beardmore i Glasgow och
1905 av ab. Bofors-Gullspång. 1902—10 bedrevs
här under firmanamnet a b. Nordiska
artilleriverkstäderna en omfattande
tillverkning av krigsmateriel. Denna överflyttades
sedermera helt till Bofors, och 1913 såldes
verkstäderna, slottet m. m. till Svenska turbinfabriks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
