Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erixson, 1. Sven (”X:et”) - Erixson, 2. Ingeborg - Erkel, Ferenc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
821
Erkel
822
Månsson. Efter studieresor
till Italien och Paris
framträdde han våren 1925 i
gruppen ”Nio unga”.
Gruppen hade en antitraditionell
strävan, något i linje med
naivismen omkr. 1920, och
betraktades därför som
sennai-vistisk. E: s senare
utveckling ledde till en allt rikare
färgbehandling, till
monumentalkonst och
teaterdekoration. På 1930-talet
inträdde E. i den nya gruppen
”Färg och form”. Genom
ett flertal resor till Södern
och det nordliga
Skandinavien har E:s konst berikats.
Karakteristiska tolkningar
av norsk, pittoresk miljö äro
Nationalmusei rätt stora
målningar ”Danslokal i
Telemarken” (1931) samt
”Svol-vær”, fylld av människor,
båtar och fåglar (1934).
Från Norrland är den liv-
och färgrika ”Söndagskväll, Krångede” (1933),
från Pyreneiska halvön märkas bl. a. ”Spansk
tredjeklasskupé” (1927), ”Kristi lekamens fest”
(2 versioner, 1929) och ”Kvinnoarbete i
Portugal” (1941). Skånska studier ha satt märke i
E:s första väggmålning, ”Nils Holgersson”,
utförd i olja på duk för Olovslunds folkskola 1935,
och i hans jättefresk ”Liv—död—liv” i
Skogskyrkogårdens krematorium, Stockholm (1939—
40). Nordafrika och Spanien mötas i den
lekfullt ytornamentala, stora väggbonaden, ”Melodier
vid torget”, som efter E:s kartong vävts av
Barbro Nilsson för
Göteborgs konserthus 1937—39,
och folkvisans näckmotiv
återklingar fantastiskt, djärvt
kombinerat med nutida
sågverksindustri, i hans
alternativförslag ”Melodier vid
älven” (1935, varianter 1939
och 1940—41). E. har på
1940-talet bl. a. skapat
koloristiskt expressiva scenbilder
och dräkter för Dramatens
uppföranden av Lorcas
”Blodsbröllop” (1944),
Sha-kespeares ”Richard III”
(1946) och Lagerkvists ”De
vises sten” (1948). Likaså
har han med framgång
prövat glasmålningstekniken i
fönstret ”Källan, floden,
havet” i S:ta Gertruds kapell,
Malmö krematorium (1943).
G. 1928 m. E.2). — Litt.:
Monogr. av J. P. Hodin
(1940).
2) Signe Nanna
Ingeborg E., f. Gustafsson,
Sven Erixson: Danslokal i Telemarken, 1931. Nationalmuseum.
den föreg:s hustru, författarinna (f. 1902 18/s),
E., som var telegrafexpeditör 1920—28,
debuterade i antologien ”Ny lyrik” (1944) och har
sedan utg. de personligt utformade diktsaml.
”Tjällossning” (1945) och ”Kustlandskap” (1946).
E’rkel, F e r e n c, ungersk tonsättare (1810
—93), sedan 1837 förste kapellmästare vid
nationalteatern i Budapest. E. grundade en nationell
stil genom att upptaga folkmelodier. Hans opera
”Hunyady Läszlö” (1844) anses som Ungerns
främsta nationalopera. — Biogr. av K. Abrånyi
(1897).
Sven Erixson: Nils Holgersson, 1935. Olovslunds folkskola.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
