Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edén, Nils - Edenholm, Douglas - Edenholm, Henrik - Edenman, Ragnar - Edentata, Tandfattiga - Eder - Eder, Joseph - Edera - EDES - Edessa - Edestad - Edestin - Edfeldt, Hans - Edfelt, Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
Edenholm—Edfelt
254
nykterhetsfrågan, i det att mot E:s motstånd
arbete för förbudslagstiftning upptogs på
programmet och minoriteten då under hans ledning
utträdde ur partiet. Den bildade kort därefter ett
nytt liberalt parti, Sveriges liberala parti; dess
ledare blev Eliel Löfgren, och E. drog sig
tillbaka från aktiv politik.
Bland E:s hist. skr. märkas, ”Den svenska
centralregeringens utveckling till kollegial
organisation (1602—1634)” (1902) och ”Den svenska
riksstyrelsens reorganisation 1594—1602” (i Hist.
Tidskr. 1901). E. utgav även ”Gustaf Vasa.
Valda bref” (1901; ny uppl. 1917) och Peder Swarts
”Konung Gustaf I:s krönika” (1912). Han
redigerade vidare den stora jubileumsskriften
”Sveriges riksdag” och utgav i samband därmed ”Den
svenska riksdagen under 500 år” (1935). — Litt.:
G. Gerdner, ”Det svenska regeringsproblemet
1917—1920” (1946).
Edenholm, Erik Douglas, teolog (f.
1898 6/s), teol. lic. i Uppsala 1928, Dr. Theol. i
Jena 1943 (”Das germanische Erbe in der
schwe-dischen Frömmigkeit”); sekr. i Sveriges religiösa
reformförbund 1930, kyrkoherde i
Närtuna-Gott-röra 1932, kallad till prof, i teol. i Jena 1947.
Edenholm, Ivar Henrik Verner,
ångtekni-ker (1901—49), utexaminerades 1924 från
Tekniska högsk:s avd. för mekanisk teknologi, var
1 :e assistent vid högsk. 1927—31, anställd vid ab.
Ljungströms ångturbin 1928—31 och från 1931
vid Ingenjörsvetenskapsakad:s ångvärmeinst.,
vars föreståndare han var 1933—40. E. blev 1939
prof, i ångteknik vid Tekniska högsk.
Edenman, Ragnar Hilding Leonard,
ämbetsman (f. 1914 V4), fil. dr i Uppsala 1946 (på
avh. ”Socialdemokratiska riksdagsgruppen 1903
—1920”). Han blev sakkunnig i Ecklesiastikdep.
1946 och sekr. i Statens samhällsvetenskapliga
forskningsråd 1948; led. av A. K. sedan 1949
(socialdemokrat). 1950 blev han statssekr. i
Ecklesiastikdep.
Edentäta, Tandfattiga, däggdj
ursordning, omfattande de sydamerikanska fam.
sen-gångare, myrslokar och bältdjur samt dessutom
från Gamla världens fauna myrkottar och
jordsvin. E. utmärkas främst av att de ha
tillbakabildade, svaga tänder. E. uppdelas numera vanl.
i tre skilda ordningar.
Eder, flod i v. Tyskland inom Wesers
vattensystem, från Rothaargebirge, Westfalen, genom
Hessen-Nassau och Waldeck till Fulda; längd
135 km. Vid Hemfurth i Waldeck uppdämmes
E. av en 48 m hög damm, Edertalsperre
(uppförd 1909—13). Den härigenom bildade sjön
(Edersee; 11,7 km2) reglerar vattenståndet i
Weser och Mittellandkanalen samt driver ett stort
kraftverk. Dammen bombades av eng. flyg i maj
1943-
Eder, J o s e p h Maria, österrikisk fotokemist
(1855—1944). Han var 1888—1923 föreståndare
för Graphische Lehr- und Versuchsanstalt i Wien
och prof, vid tekniska högskolan där. Han gjorde
grundläggande insatser på fotografiteknikens
område och skrev bl. a. ”Ausführliches Handbuch
der Photographie” (4 bd, 1882—88; flera nya
uppl.). Han utgav Jahrbuch für Photographie und
Reproduktionstechnik (sedan 1887) och den
omfattande receptboken ”Rezepte, Tabellen und
Arbeitsvorschriften für Photographie und
Reproduktionstechnik” (1888, I7:e uppl. 1942).
Edèra (lat. èdere), utgiva en annans arbete
i tryck. — E d i t o r, utgivare.
EDES, förk. för Ellinikos demokratikos
eth-nikos stratos, Grekiska demokratiskt-nationella
armén, militär motståndsorganisation under
italiensk-tyska ockupationen av Grekland i början av
1940-talet, huvudsaki. verksam i v. och n. v.
Grekland. I det efter ockupationen utbrytande
inbördeskriget ställde sig E i kamp mot det
rebellerande ELAS på regeringssidan.
Ede’ssa. 1) Huvudstad i nomos Pella i
Make-donien, Grekland; 13,000 inv. E. (tidigare Aigai)
var Makedoniens gamla huvudstad. — 2)
Huvudstad i det forna landskapet Osroène,
Mesopotamien, motsv. Urfa i nuv. s. ö. Turkiet. Av en
arameisk handelsplats vid färdvägen mellan
Alep-po och Mosul skapade Seleukos I (reg. 321—
280 f. Kr.) här en grekisk stad, uppkallad efter
den gamla makedoniska kungastaden E. När
se-leukidernas rike upplöstes, grundades omkr. 135
f. Kr. kring E. (Osroè) det av arabiska
hövdingar styrda riket Osroène, som 116 e. Kr. blev
romerskt lydrike. Mot slutet av 2:a årh. började E.
få betydelse för den kristna kyrkan. Redan 190
funnos kristna församlingar i staden. I
teologstriderna på 300-talet spelade de lärde i
E. en betydande roll. Omkr. 640 erövrades staden
av araberna. Den fick 1098 ny glans som
huvudstad i det av greve Balduin av Flandern och
hans korsriddare upprättade furstendömet E.
1144 föll E. i händerna på seldjukerna, vilket
blev närmaste anledningen till andra korståget.
Efter skiftande öden kom staden 1516 under
sultanen i Konstantinopel. — Av stadens forna
praktfulla byggnadsverk är mycket litet bevarat.
Edestad, socken i mellersta Blekinge,
Medelstads härad; 33,41 km2, 794 inv. (1951); når med
en flik till Östersjön (Ronnebyfjärden). 962 har
åker. Egendomar: Edestad (under Johannishus)
och Björketorp. En förr ryktbar offerkälla finns
vid kyrkan. Denna är uppförd av gråsten och
tegel på 1200-talet. E. bildar med Hjortsberga
ett pastorat i Lunds stift, Medelstads kontrakt;
ingår i storkommunen Listerby.
Edestin, ett äggviteämne (protein), tillhörande
globulinernas grupp. Det förekommer bl. a. i
hamp- och linfrö.
Edfeldt, Hans, filosof (1836—1909); doc. i
praktisk filosofi vid Uppsala univ. 1868, fil. mag.
1869, professors n. h. o. v. 1907. E. var
Boströms kanske mest bokstavstrogne lärjunge. I
en mängd avh. utvecklade han boströmianismens
syn på en mångfald problem, särsk. inom etiken.
Mest bekant är E. på grund av sin strid om
Boströms idélära (särskilt om Guds idéer) med
en annan av dennes lärjungar, A. Nyblæus. E.
utgav Boströms ”Samlade skrifter” (I—II, 1883;
III, tills, m. G. J. Keijser, 1901).
Edfelt, Bo Johannes, skald (f. 1904 W12),
fil. mag. i Uppsala 1930. Efter några tidigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
