Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Deligeorgis, Epameinondas - Delijannis - Delikat - Delikt - Delikvescera - Delila (Dalila) - Delille el. Delisle, Jacques - Delin, Carl - Delineavit (del.) - Delinkvent - Delirant - Delirera - Delirium - Delirium tremens - Deliska problemet - Delisle, Léopold - Délit - Delitzsch, 1. Franz - Delitzsch, 2. Friedrich - Delius, Frederick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563
Delijannis—Delius
564
Grekland från inblandning i rysk-turkiska kriget
1877.
Delija’nnis, se Delyannis.
Delikat (lat. delicatus), läcker; grannlaga,
taktfull. — Delikate’ss (fr. délicatesse),
läckerhet (särsk. om matvaror); grannlagenhet.
Deli’kt, se Delictum.
Delikvescera [-Je’ra] (av lat. delique’scere),
flyta sönder. Vattenlösliga ämnen d., när de
upptaga så mycket fuktighet ur luften, att de
lösas i det upptagna vattnet och följaktligen
flyta sönder i luften.
Delila (D a 1 i 1 a), ”den smäktande”, en
fi-listeisk kvinna, som intog den israelitiske
domaren Simsons hjärta och slutligen förrådde
honom åt sina landsmän (jfr Dom. 16:4 ff.).
Delille el. Del is le [dali’l], Jacques,
fransk skald (1738—1813). Han framträdde
1770 med en översättning av Vergilius’
”Geor-gica”. Bland hans övriga arbeten märkas
lärodikten ”Les j ardins ou 1’art d’embellir les
paysages” (1782) och ”L’homme des champs”
(1800). D:s arbeten utgå vos 1824.
Delin, Carl, jurist (1865—1934), fil. dr
i Lund 1893, doc. i matematik s. å., i romersk
rätt 1905, prof, vid Stockholms högsk. i
rättshistoria och romersk rätt 1909. Bland D:s
skrifter kunna framhållas ”Om det romerska
skilje-mannainstitutets utveckling” (avh. 1905), ”Om
äkta och oäkta börd” (1907), ”Om oäkta börd”
(1909), ”Om blodshämnden” (i ”Skrifter
tillägnade J. C. W. Thyrén”, 1926).
Delineävit, förkortat d e 1., lat., ”har
tecknat”, uttryck, som vid signering av ritningar,
teckningar och gravyrer tillfogas efter tecknarens
namn.
Delinkve’nt (lat. deli’nquens, av deli’nquere,
förbryta sig), brottsling, som skall undergå
straff.
Delira’nt, lidande av delirium.
Deliréra, yra, vara angripen av delirium.
Delirium, lat. (av de, ur, och lira, fåra, ”ur
fåran”, yra), betecknar ett mer el. mindre
förvirrat, av fantisering och hallucinationer utmärkt
själstillstånd. Den vanligaste formen av d. är
s. k. feberyrsel, förvirringstillstånd i samband
med akuta, med feber förlöpande
infektionssjukdomar, lunginflammation,
blodförgiftningssjuk-domar (sepsis), tyfus m. fl. Dessa d. bero icke
på temperaturstegringen i och för sig utan på
förgiftningen av hjärnan genom gifter, som
utgå från sjukdomshärdarna och samla sig i
blodet. Den sjuke har i allm. en bristfällig
uppfattning om tid och rum. Hans fantasiliv är
hetsat, han är ofta orolig och agiterad. Olika
fantasibilder avlösa varandra i snabb följd,
liksom livliga syn- och hörselhallucinationer. — Se
vidare Delirium tremens.
Delirium tre’mens, lat. (eg. ”darrande yra”;
jfr Delirium), fyllerigalenskap, en vid kronisk
alkoholism stundom uppträdande akut
sinnessjukdom. Sjukdomen utlöses ofta av tillfälliga
orsaker, t. ex. febersjukdomar, influensa,
lung
inflammation, operationer och kroppsliga skador.
D. kan utbryta även hos alkoholist, som under
veckor el. månader avhållit sig från alkohol.
Den sjuke ansättes av svår ångest och
skräckinjagande synhallucinationer. Sjukdomen kan
leda till döden men går i regel över efter några
dagar; likväl kvarstå vanl. psykiska rubbningar.
Dèliska problemet, hävdvunnet namn på
uppgiften att konstruera en kub dubbelt så stor som
en given. Namnet härrör av att inbyggarna på
ön Delos, som rådfrågat oraklet i Delfi rörande
hjälp mot en farsot, fått till svar, att de skulle
fördubbla altaret, som hade kubisk form. —
Problemet är olösligt med endast passare och
linjal. Däremot kan konstruktionen verkställas
medelst koniska sektioner.
Delisle [dali’1], Léopold, fransk
biblioteks-man (1826—1910), chef för Bibliothèque nationale
i Paris 1874. D. behandlade i ett flertal skrifter
äldre fransk historia, utgav en mängd medeltida
kartularier, aktsamlingar o. dyl. och ledde
utgivandet av bd 1—19 (1869—80) av ”Recueil
des historiens des Gaules et de la France”. Han
var en synnerligen framstående kännare av det
medeltida handskriftsmaterialet och utgav,
förutom ”Le cabinet des manuscrits de la
Bibliothèque nationale” (4 bd, 1868—81), en rad
kataloger över Paris-bibliotekets handskriftsbestånd.
1897 påbörjade han utgivandet av det alltjämt
fortgående jätteverket ”Catalogue général des
livrés imprimés de la Bibliothèque nationale”.
Délit [deli’], fr., brott, fransk term för
medelsvåra förbrytelser, belagda med minst 5
dagars och högst 5 års frihetsstraff el. däremot
svarande böter. Termen infördes i strafflagen
(Code pénal) 1791.
Delitzsch [dé’lit/]. 1) Franz Julius D.,
tysk teolog (1813—90); teol. prof, i Leipzig 1867.
D. företrädde en modifierad lutersk ortodoxi,
verkade för judemissionen och grundade 1886 i
Leipzig Institutum judaicum (efter honom kallat
Delitzschianum). D. har utgivit flera förr
mycket lästa kommentarer över olika bibelböcker.
2) Friedrich D., den föreg:s son,
assyrio-log (1850—1922), prof, i semitiska språk och
assyriologi i Leipzig 1877, i Breslau 1893 och
i Berlin 1899. För den assyriologiska
språkforskningen ha såväl hans babylonisk-assyriska som
sumeriska lexikon och grammatikor varit
grundläggande. Hans föredrag om ”Babel und Bibel”
(1902 ff.; ”Babel och bibel”, 1903—05) väckte
stort uppseende och gåvo anledning till en mängd
motskrifter. I ”Die grosse Täuschung” (2 bd,
1920—21) gjorde han ett mycket
uppmärksammat angrepp möt G. T. som kristen
uppenbarelsebok och sökte påvisa dess lägre religiösa och
etiska ställning i jämförelse med Jesu
förkunnelse.
Delius [dVlias], Frederick, tysk-engelsk
tonsättare (1863—1934); sedan 1888 bosatt i
Frankrike. Han gjorde sig känd genom flera
orkesterkompositioner, däribland ”Lebenstanz”,
en norsk svit, en pianokonsert i c moll,
körverken ”Seadrift” och ”A mass of life” samt operan
”Fennimore und Gerda” efter J. P. Jacobsens
”Niels Lyhne”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
