Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Čres - Crescendo - Crescentia - Crescentini, Girolamo - Crescentius, ätt - Crescini, Vincenzo - Crest - Crêt de la neige - Cretonne - Creus, Cabo de - Creuse - Creusot (Creuzot), Le - Creutz, släkt - Creutz, 1. Lorentz, d. ä. - Creutz, 2. Ernst Johan, d. ä. - Creutz, 3. Johan - Creutz, 4. Carl Gustaf - Creutz, 5. Ernst Johan, d. y. - Creutz, 6. Gustaf Philip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Crescendo—Creutz
142
uppfylles särsk. i n. av kala och delvis karstartade
kalkberg (högsta punkten 650 m ö. h.); s. delen
är lägre och relativt odlad. Mitt på ön ligger
Vranasjön (15 m ö. h., 5,5 km2, 84 m djup).
Befolkningen (c:a 9,000 inv.) serbokroater och
italienare, bor mest på den mot boravinden skyddade
västsidan, där hamnstaden Cres har c:a 3,500
inv. Huvudnäringar äro fiske, fåravel, oliv- och
vinodling. 1920—47 tillhörde C. Italien.
Crescendo [kre/ä’ndå], it. (av lat. cre’scere,
växa), tilltagande i tonstyrka. Uttryckes i
notskriften även genom tecknet <.
Cresce’ntia, se Kalebass.
Crescenti’ni [-/en-], Girolamo, italiensk
kastratsångare (1766—1846). Han debuterade i
Rom 1778 och firade sedan triumfer överallt i
Italien; Napoleon kallade honom 1806 till Paris;
efter 1812 ägnade han sig åt sångundervisning
i Neapel. 1811 utgav han i Paris några
sol-feggier.
Cresce’ntius, romersk patricisk ätt. —
Johannes C. blev 985 patricius i Rom och
härskade där oinskränkt, tills han 996 nödgades
vika för kejsar Otto Hl. Knappt hade denne
lämnat staden, förrän C. åter ryckte till sig
makten, och 997 lät han välja en ny påve,
Johannes XVI, i st. f. den av Otto insatte
Gregorius V. Redan 998 blev C. efter ett hårdnackat
försvar av fästet San Angelo tillfångatagen av
kejsaren och halshuggen. Hans son J ohannes
C. var 1002—12 patricius i Rom.
Crescini [kre/i’ni], Vincenzo, italiensk
romanist (1857—1932), prof, vid univ. i Padova.
Utgav bl. a. Boccacciostudier och en mycket
använd ”Manuale per 1’avviamento agli studi
pro-venzali” (3:e uppl. 1926).
Crest, eng., hjälmprydnad; i svenskan
benämning på den heraldiska vapendekorationen.
Crét de la neige [krä’ da la nä’?], högsta
toppen i franska Jura, 1,723 m ö. h.
Cretonne [kratå’n], fr., se Kretong.
Creus [krä’os], Ca bo de, Spaniens
östligaste udde, ett utsprång av Pyrenéerna.
Creuse [kröz], 1) Flod i mell. Frankrike,
biflod fr. h. till Loires biflod Vienne; 255 km
lång.
2) Departement i mell. Frankrike, kring floden
C:s övre lopp; 5,606 km2, 189,000 inv.
Huvudstad Guéret. C. är bergigt och fattigt. C:s
huvudnäring är boskapsskötsel. Stenkol
förekommer. Berömd tillverkning av vävda tapeter
(Aubusson, Felletin).
Creusot (Creuzot), Le [la krözå’], stad
i fr. dep. Saöne-et-Loire, 120 km n. n. v. om
Lyon; 24,000 inv. C. omges i n. och s. av
kol- och järnfält, vilket möjliggör dess
storartade industri. I C., där hyttor upprättades
redan 1781, finns ett av Europas största
metallurgiska etablissemang. Det anlades 1836 av firman
Schneider & c:o. Schneiderverken ha nu i C.
och dess närhet kolgruvor, järnverk, gjuterier
och mekaniska verkstäder av väldiga
dimensioner. De sistn. leverera järnkonstruktioner,
lokomotiv, järnvägsvagnar och -materiel, turbiner,
motorer av alla slag o. s. v. Specialverkstäderna
tillverka art.-materiel i stor skala, pjäser med
de grövsta kalibrar, projektiler m. m. Ett stort
skjutfält har anlagts för provskjutning av
art.-pjäser. Under 2:a världskriget blevo
rustningsindustrierna föremål för svåra allierade
bombanfall, bl. a. i okt. 1942.
Creutz [kröjts], gammal frälsesläkt, urspr.
från Finland, känd sedan 1400-talet, 1625
introducerad på svenska riddarhuset. Bröderna
C.i) och 2) blevo 1654 friherrar; den förres
ättegren fortlever. C.3) blev 1719 greve; hans
ätt, av vilken en gren 1818 immatrikulerades på
finska riddarhuset som grevliga ätten nr 1,
fortlever såväl i Sverige som Finland.
1) Lorentz C., d. ä., friherre, riksråd,
amiralgeneral (1615—76). Han blev 1649
landshövding i Åbo och Björneborgs län samt 1655
i Dalarne, utnämndes 1660 till riksråd och 1673
till rikskammarråd. Efter krigsutbrottet 1675
utnämndes han till amiralgeneral, ehuru ”han
varken sett fiende eller död”. I den stora
bataljen vid Öland 1 juni 1676, mot den förenade
holländsk-danska flottan, manövrerade han sitt
amiralskepp så illa, att det kantrade och sprang
i luften med man och allt.
2) Ernst Johan C., d. ä., den föreg:s
bror, friherre, riksråd (1619—84). Han
utnämndes 1652 till landshövding i Nylands och
Ta-vastehus län, kallades 1674 till riksråd och
president i Åbo hovrätt. C. var en kunskapsrik och
sträng ämbetsman.
3) Johan C., son till C.i), greve, riksråd
(1651—1726). Han tjänstgjorde först vid
engelska och svenska marinen samt utnämndes 1676
till överstelöjtnant vid ett finländskt
kavalleriregemente. 1703 blev han landshövding i
Nylands och Tavastehus län, och vid riksdagen
1713—14 var han lantmarskalk. 1719 kallades
han till riksråd samt blev därjämte president i
Åbo hovrätt. Han var en av de mera
framträdande männen vid grundläggandet av
frihetstidens statsskick.
4) Carl Gustaf C., den föreg:s bror,
friherre, militär (1660—1728). I Karl XII :s krig
utmärkte han sig genom flera dj ärva bragder
och hade nått generalmajors grad (1706), då han
vid Perevolotjna 1709 råkade i rysk
fångenskap. Bortförd till det inre av Ryssland,
arbetade han för upplysning och sedlighet bland
övriga krigsfångar och den ryska befolkningen.
Han utnämndes 1720 till generallöjtnant och efter
sin återkomst till Sverige 1722 till general.
5) Ernst Johan C. d. y., son till C.2),
friherre, riksråd (1675-—1742). Han inlade som
lagman i Östergötland stora förtjänster,
utnämndes 1721 till landshövding i Östergötlands
län, blev 1727 riksråd och 1735 kansler för
Åbo akademi. Efter Horns fall (1738) blev han
föremål för hattpartiets förföljelser, förvisades
till sina gods och berövades sin pension.
6) G u s t a f Philip C., sonson till C.3),
greve, skald och diplomat (1731—85). Född på
Anjala gård i Nyland i Finland, växte C. upp
i ett anspråkslöst, pietistiskt hem. Efter studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
