Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Caillaux, Joseph - Caillavet, Gaston Armand de - Caillebotte, Gustave - Cailletet, Louis - Cailliaud, Frédéric - Caillié el. Caillé, René - Caiman - Cain, Auguste - Cain, James - Cain, Julien - Cainberg, Erik - Caine, Sir Hall - Ça ira - Caird, Edward - Cairdkusten - Cairina - Cairn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
Caillavet—Cairn
330
i denna egenskap stort inflytande. 1935 var han
finansminister i Bouissons fyradagarsministär. I
sina memoarer, av vilka tredje och sista bandet
utkom postumt efter 2 :a världskriget, har C.
utförligt försvarat sin politik.
Caillavet [kajavä’], Gaston Armand de,
fransk författare (1869—1915). Han skrev i
samarbete med R. de Flers lustspel och farser, rika
på situations- och dialogkomik. C. var även
uppskattad som tidningsman för kvickhet och
fyndighet.
Caillebotte [kajbå’t], Gustave, fransk
målare (1848—94). Han rönte inflytande av É.
Manet och slöt sig till de äldsta impressionisterna.
Målade parisgator, landskap och stilleben. Hans
namn är förenat med ”Legs Caillebotte”, 38
im-pressionistmålningar, som han skänkte till
Lu-xembourgmuseet.
Cailletet [kajtä’], Louis Paul, fransk
fysiker och metallurg (1832—1913). Han studerade
i Paris och övertog sedan ledningen av sin faders
järnverk. Det arbete, varigenom C. skapade sig
världsrykte, var ägnat åt försök att genom
användande av högt tryck och låg temperatur
överföra de förut s. k. permanenta gaserna från
gastill vätskeform. C. påvisade 1877, att sannolikt
ingen gas är ”permanent”. Senare utförde C.
mycket viktiga arbeten ang. gasers förhållande
såväl vid mycket höga som vid mycket låga
tryck.
Cailliaud [kajå’], Frédéric, fransk
forskningsresande (1787—1869). Gynnad av
Moham-med Ali, fortsatte C. 1815—22 det franska
utforskandet av Egypten, bereste Libyska öknen
och dess oaser samt blev den förste europé, som
sedan antikens dagar nådde fram till Vita och
Blå Nilens sammanflöde, där han fann, att den
föga kända Vita Nilen var huvudfloden.
Caillié el. Caillé [kaje’], René, fransk
forskningsresande (1799—1838). Han är berömd
för den mödosamma resa (mars 1827—sept. 1828),
från Sierra Leone upp till Tanger, varunder han
nådde Timbuktu och erövrade det av geografiska
sällskapet i Paris utsatta priset för den, som
kunde nå detta mål. C. utförde den äventyrliga
resan ensam, med knappa hjälpmedel och under
förklädnad. Hans resedagbok utgavs av E. F.
Jomard 1830.
Caimän, se Krokodildjur.
Cain [kä], Auguste Nicolas, fransk
skulptör (1822—94). Han var elev av Rude, fann sitt
eget område som djurskulptör, började framställa
smådjur i strid, övergick till fåglar och
därifrån till de stora rovdjuren. Flera av hans
grupper, som ställa C. i jämbredd med Barye,
djurplastikens mästare, äro uppställda i Paris.
Cain [kéin], James Mallahan, amerikansk
författare (f. 1892). C. blev 1923 prof, i journalistik
vid univ. i Annapolis. Uppmuntrad av Meneken
började han ägna sig åt författarskap; han
synes särskilt ha tagit intryck av Hemingway och
hans ”hårdkokthet”. Han slog igenom 1934 med
romanen ”The postman always rings twice” (sv.
övers. ”Blindstyre”, 1935) och har sedan utgivit
”Serenade” (1937; sv. övers. 1938), ”Mildred
Pierce” (1941; sv. övers. ”En amerikansk
kvinna”, 1942), ”Three of a kind” (1934; sv. övers.
”Tre kvinnor”, 1946), ”Past all dishonor” (1946),
en historisk roman från pionjärtiden i Västern,
och ”The butterfly” (1947), där C. varierar en
rad rafflande temata, främst incestmotivet. ”For
men only” (1944) innehåller noveller.
Cain [kä], Julien, fransk biblioteksman (f.
1887), chef för Bibliothèque nationale i Paris
1930. Han intar en ledande ställning inom
europeiskt biblioteksväsen.
Cainberg, Erik, finländsk skulptör (1771—■
1816). Han arbetade bl. a. i Sergels ateljé i
Stockholm och utförde 1813—15 i Åbo
universitetshus en följd av sex gipsreliefer, framställande
scener ur Finlands kulturhistoria. I dem
fram-ställes för första gången ett motiv ur den finska
myten (”Väinämöinens sång”) i bild.
Caine [kein], Sir Thomas Henry Hall,
engelsk författare (1853—1931). Han tillbragte en
del av sin barndom på ön Man, levde sedan som
arkitekt och
tidningsman i Liverpool, begav
sig därpå till London
på uppmaning av
Dante Rossetti, hos
vilken han bodde till
dennes död 1882. Han
utg. 1881
”Recollec-tions of Rossetti”. 1885
utgav han sin första
roman, ”The shadow
of a crime”
(”Skuggan af ett brott”,
1898), följd av en
lång rad romaner, som
gjorde honom till en
såväl i England som utomlands mycket läst förf.
Övers, till sv. äro hans flesta verk, bl. a. ”Hagars
son” (1898), ”Ett lifs historia” (1894), ”Röde
Jason” (1899), ”Manxmannen” (1898), ”En
kristen” (1897), ”Den eviga staden” (1901), ”Den
förlorade sonen” (1904) och ”Kvinnan som du
gaf mig” (1913). C. anlägger sina berättelser med
bredd och patos, tekniken är ofta ganska enkel
men verkningsfull.
Qa ira [sa ira’], fr., ”det skall gå”, fransk
gatvisa från revolutionstiden. Omkvädet, som
gav visan dess namn, lydde under skräckväldet:
”Ah, qa ira, qa ira, qa ira. Les aristocrats å la
lanterne” (Ja, det skall gå, skall gå, skall gå!
Till lyktstolpen med aristokraterna!).
Caird [kä’ad], Edward, engelsk filosof
(1835—1908), prof, i moralfilosofi i Glasgow,
senare master vid Balliol College i Oxford, en av
representanterna för den engelska
nyhegelianis-men. C :s kritiska framställning av den kantska
filosofien (”The critical philosophy of Immanuel
Kant”, 2 bd, 1889) är det mest betydande och
omfattande arbetet om Kant på engelska språket.
Cairdkusten [kä’ad-], britt, antarktiskt land
vid Weddellhavet. Upptäckt av Shackleton 1915.
Cairina, fågelsläkte, se Myskand.
Cairn [kä’an], keltiskt ord, varmed i engelsk
förhistorisk forskning förstås ett stenröse (grav),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
