Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brisansgranat - Brisas - Brisbane - Briseis - Brisement forcé - Briséra - Brising, Harald - Brisinga, bringidae - Brisingsmycket - Brisman, Sven - Brismene - Brissac, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
837
Brisas—Brissac
838
b. äro: spränggranat
(tjocka väggar, 10—15%
sprängladdning), avsedd för
splitterverkan mot levande
mål; mingranat (tunna
väggar, 15—20%
sprängladdning, avsedd för
minverkan mot döda mål (vallar,
täckningar, hus o. s. v.);
pansargranat (kraftig,
massiv spets, 2—6 °/o
sprängladdning), avsedd att
genomslå pansar m. m.
Brisas (las brisas), sval
och torr nordöstvind, speciellt
nordöstpassaden i
Sydamerikas n. kusttrakter.
Brisbane [bri’zbéin],
huvudstad (1859) i austral.
staten Queensland, vid floden B.,
20 km från dess utlopp i
Moretonviken; 400,000 inv. (med förorter).
Staden delas av floden i North och South B.,
förenade genom en ståtlig bro. Säte för kat.
ärkebiskop och en angl. biskop. Univ. sedan 1911.
B. är statens handelscentrum med goda
järnvägsförbindelser. Hamnen är tillgänglig för
oceanångare. Exporten omfattar ull, kött,
mejeriprodukter, hudar. Stadens flygstation har linjer till
Europa. Förutom livsmedels- och
beklädnadsindustrier finnas här bl. a. varv och mekaniska
verkstäder, sågverk och garverier. — B.
grundlädes 1825 som förbrytarstation och öppnades för
fria kolonister 1842.
Briseis, Akilles’ älskarinna, se Akilles.
Brisement forcé [brizmä’ fårse’], fr., tidigare
ofta, numera endast i undantagsfall
förekommande våldsam, oftast i narkos företagen korrektion
av felställningar i ledgångar el. vinkelställningar
i läkta el. halvläkta benbrott. Både operat onen
och termen ha börjat komma ur bruk, sedan å
ena sidan primärbehandlingen av benbrott blivit
bättre och å andra sidan ortopedien funnit
lämpligare metoder för korrektionen av
ledgångsdefor-miteter.
Brisera, se Brisans.
Brising, Harald, konstforskare (1881—1918).
Han blev amanuens vid Nationalmuseum 1907,
fil. dr 1909, hade till specialitet antik konst,
utgav forskningsarbeten om kretensisk och
grekisk konst (”Klassiska bilder”, 1910, även i fr.
uppl.), ”Nationalmuséets antika verk” (1911) och
”Sergels konst” (1914) m. m. Behandlade även
medeltida och modern konst (”Quinten Matsys”,
fr. uppl. 1909, ”Den brokiga pelargången” 1912).
En vacker samling studier ”Antik och nyantik”
utgavs postumt 1921.
Brisinga, brisingidae, se Sjöstjärnor.
Brisingsmycket, isl. Brisingamen, gudinnan
Frejas halsklenod. Fråntogs henne en gång av
Loke men återvanns av Heimdal.
Brisman, Sven Bernhard, nationalekonom (f.
1881 9/e). B. blev 1909 fil. dr och doc. i historia
vid Göteborgs högskola samt var 1910 doc. och
1917—46 prof, i nationalekonomi och bankve-
Brisbane.
tenskap vid Handelshögsk. i Stockholm. B. har
skrivit bl. a. ”Realisationsfrågan 1808—1834” (I,
1908; gradualavh.), ”De moderna
affärsbankerna” (1915), ”Sveriges riksbank 1668—1918.
Bankens tillkomst och verksamhet”, 1; 4:1 och 3
(1918—31) och ”Sveriges affärsbanker.
Grund-läggningstiden” (1924).
Hans
”Nationalekonomiens grunder” (1926,
6:e uppl. 1946) är en
anlitad lärobok.
Brismene, socken i
mellersta
Västergötland, s. om Falköping;
Frökinds härad,
Skaraborgs län; 25,49 km2,
260 inv. (1950).
Bygden är belägen i
centrum och omges i ö.
och v. av stora
mossar. 708 har åker.
Kyrkan byggdes 1863.
Bildar med Börstig
och Kärråkra ett pas-
torat i Skara stift, Falköpings kontrakt; ingår
i storkommunen Frökind.
Brissac [brisa’k], berömd fransk adelsätt från
Anjou, urspr. med namnet Cossé; erhöll 1560
grevetiteln de B. efter en ort i Anjou.
Huvudmannen är hertig sedan 1611. — Charles I
de Cossé, greve de B. (omkr. 1505—63), var
en av Frans I :s dugligaste fältherrar, kom högt
i gunst även hos Henrik II samt nyttjades i
diplomatiska värv. Hans bror A r t u s de B.,
greve de Secondigny, mest känd som baron d e
Gonnor (1515—82), deltog i hugenottkrigen
och blev 1567 marskalk av Frankrike. En son
till Charles I var Charles II de Cossé,
den förste hertigen de B. (omkr. 1550—1621);
han omfattade med iver ligans sak mot
huge-notterna och blev 1594 kommendant i Paris men
överlämnade staden till Henrik IV, som gjorde
honom till marskalk av Frankrike.
Sven Brisman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
