Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandes, 1. Georg - Brandes, 2. Edvard - Brandfogde - Brandförsvar - Brandförsäkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
709
Brandfogde—Brandförsäkring
710
professorslön, och 1883 återvände han till
Köpenhamn.
Under 1880- och 1890-talet nådde B. fram till
en central maktställning i Danmarks kulturliv.
Medan han i Politiken, där hans broder Edvard
utförde det dagliga arbetet, fick ett snart i
många kretsar tongivande organ för sin
ståndpunkt, fortsatte han, dels genom föreläsningar på
universitetet, bl. a. över ”Det unge Tyskland” (tr.
1890), Goethe, Shakespeare och hebreisk poesi,
dels genom böcker (”Mennesker og værker”,
1883, ”Det möderne gjennembruds mænd”, s. å.,
”L. Holberg”, 1884, ”Indtryk fra Rusland”, 1889,
”Indtryk fra Polen”, s. å., två samlingar
”Essays”, 1889) att befästa sitt anseende som
litteraturkritiker och leda nya livsflöden in i dansk
litteratur.
Själv utvecklades B. härunder från sin
ståndpunkt 1870, då han hade något socialt
kollekti-vistiskt och praktiskt utilitariskt i hela sitt
betraktelsesätt. Efter hand kom B., delvis genom
påverkan av moderna europeiska kulturriktningar
(Renan, Nietzsche), att se personlighetens fria
utveckling som det viktigaste och att se konsten
från en mer oblandat estetisk synpunkt än förut.
Han proklamerade sig som ”aristokrat”, hans
”hjältedyrkan” tog sig allt bestämdare uttryck i
hans senare stora monografier.
I det stora arbetet ”William Shakespeare”
(1895—96) har B. sökt belysa snillets och
konstalstrandets psykologi. Då vänstern 1901
kom till makten, fick professorsfrågan
äntligen sin lösning, i det att B. erhöll
utnämning och ett årligt anslag som ett slags
professor ”honoris causa”. Sin självbiografi lämnade
B. i ”Levned” (3 bd, 1905—08); vidare har B.
utgivit ”Fugleperspektiv” (1913), de skarpsinniga
och självständiga betraktelserna över världskriget
och frederna, ”Verdenskrigen” (1916) och
”Tra-gædiens anden del” (1919; sv. övers, s. å.),
”Wolf-gang Goethe” (2 bd, 1915), ”Franqois de Voltaire”
(2 bd, 1917), ”Napoleon og Garibaldi” (s. å.),
”Cajus Julius Cæsar” (2 bd, 1918; sv. övers.
1919), ”Michelangelo” (2 bd, 1921), ”De
uimod-staaelige” (1924) och ”Sagnet om Jesus” (1925).
1929 utkom ”Liv og kunst”, 1930 ”Store
personligheder”, 1932 ”Kulturbilleder”, 3 bd
efterlämnade essäer. Av stort kulturhistoriskt intresse
äro de samlingar av B:s och broderns brev,
som utgivits. — Det kan ej betvivlas, att B. haft
en historisk mission, att han satt avgörande
moraliska och konstnärliga spörsmål under ny debatt,
infört det moderna Europas mest representativa
synpunkter i nordisk kultur och att ej blott nyare
dansk utan även nyare norsk och svensk
litteratur stå i tacksamhetsskuld till honom.
Skuggsidan av hans väsen och verksamhet, det
härsklystna, stundom ofördragsamma, brutala och ofta
godtyckliga, vilja ej ens hans varmaste anhängare
förneka, men även motståndarna erkänna hans
mod, energi och entusiasm. — Litt.: P. V. Rubow,
”Dansk litterær kritik” (1921); H. Ahlenius,
”G. B. i svensk litteratur till och med 1890”
(1932); G. Ahlström, ”G. B:s Hovedströmninger”
(1937).
2) Carl Edvard Cohen B., den föreg:s bror,
dansk författare och politiker av judisk härkomst
(1847—1931), fil. dr 1879. B- blev snart en
betydande dramatisk kritiker, utgav bl. a. ”Dansk
skuespilkunst”, 1880, ”Fremmed skuespilkunst”,
1881, och ”Holberg og hans scene”, 1898. Från
dramatisk kritik gick
han över till
dramatisk produktion och
skrev en rad skådespel,
bl. a. ”Lægemidler”
(1880), ”Et besög”
(1884), ”En forlovelse”
(s. å.), ”Et brud”
(1885), ”Overmagt”
(1888), ”Under loven”
(1891) och ”Udenfor
loven” (1902). Inom
ett begränsat
köpen-hamskt område
innehålla de vederhäftig
livserfarenhet men
sak
na konstnärligt liv. Liksom B. i sin kritik
efter hand utvidgade sitt område även till
litteraturen och en tid på 1890-talet utövade ett
betydande litterärt inflytande genom sina
anmälningar i Politiken, övergick han stundom i sin
senare litterära alstring till berättelsen (”En
politiker”, 1889, ”Lykkens blændværk”, 1898,
”Det unge blod”, 1899). Mot slutet av 1870-talet
kastade han sig in i politiken och därmed nära
förbunden verksamhet som tidningsman. Genom
sitt folketingsmandat 1880—94 och sitt inträde
i Morgenbladets redaktion (1881—83) vid Chr.
Bergs och Hörups sida beseglade han den
betydelsefulla alliansen mellan den litterära och den
politiska vänstern. Efter brytningen mellan Berg
och Hörup slöt sig B. nära till den senare och
började tillsammans med honom utgiva Politiken
(1884), för vilken han 1901—04 var ensam
redaktör. Han var led. av landstinget 1906—27
och finansminister i Zahles ministär 1909—iq
och 1913—20.
Brandfogde, se Skogsbrandsfogde.
Brandförsvar. Med b. avses enl. Brandlagen
och Brandstadgan såväl eldsläckningsväsendet
som det förebyggande brandskyddet.
Brandförsäkring, den mest betydande grenen
inom sak- el. skadeförsäkringen, är försäkring
mot skador, som drabba försäkrad egendom
genom timad brand, varvid med brand förstås eld,
som ”är kommen lös”. För skada genom eld, som
icke är brand, är försäkringsgivaren icke
ansvarig; som brandskada anses alltså icke skada
genom rök el. sot från lampa el. från eld i eldstad,
ej heller skada, som åstadkommes genom att glöd
från eldstad el. vid tobaksrökning nedfaller och
sveder el. bränner hål, el. skada, som upphettat
föremål, vilket icke är i brand, åstadkommer å
annat föremål, utan att detta råkar i brand. Ej heller
ingår i b. skada, som å elektrisk maskin el.
apparat, radioapparat, ledning el. armatur
uppkommit genom överspänning, överslag, kortslutning
el. liknande elektriskt fenomen. Som brandskada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
