Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandenstein, Christoph Carl von - Brander, 1. Friedrich - Brander, 2. Ida, f. Reis - Brandes, 1. Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
707
Brander—Brändes
708
trädde han 1637 en färd till Wien. På vägen
blev han anhållen i Dresden av kurfurstens
utskickade och kvarhölls i strängt fängelse till sin
död.
Brander. 1) Carl Fredrich B.,
porträttmålare (omkr. 1705—79). Han gick närmast i
Schef fels spår och påverkades även av G.
Lundberg. Hans porträtt äga alltså typisk
rokokokaraktär. Prov på hans konst finnas i Uppsala univ.,
på Gripsholm och i Medicinalstyrelsen.
2) Ida Maria Charlotta B., f. R e i s,
skådespelerska (1857—1931), elev vid Kungl. teaterns
balettskola 1865 och vid Konservatoriet 1872.
B. var anställd vid Svenska teatern i Helsingfors
1877—1916, med avbrott 1878—79 och 1907—u,
då hon var fäst vid (Nya) Svenska teatern i
Stockholm. B. var sedan 1885 g. m. skådespelaren
Ernst B. (d. 1894). Bland B:s roller märktes
lady Macbeth i ”Macbeth”, Orleanska jungfrun,
Hjördis i ”Kämparna på Helgeland”, fru Alving
i ”Gengångare”, Rebecka i ”Rosmersholm”, Hedda
Gabler, Maria Stuart (Björnsons), Tekmessa i
”Kungarne på Salamis”, Kameliadamen. B:s konst
karakteriserades genomgående av intelligens,
temperament. god skola och säker teknik, ej sällan
av ädel höghet och glans.
Brändes. 1) Georg Morris Cohen B., dansk
författare av judisk härkomst (1842—1927). Han
blev 1859 student, sysslade med estetik som
universitetsstudium och upptogs av de religiösa och
filosofiska spörsmål, med vilka Kierkegaard och
den radikala hegelianismen i Tyskland hade
upptänt de ungas sinnen. Han slöt sig nära
till filosofen Bröchner, vilken som radikal
fritänkare stod i skarp opposition både till den
martensensk-teologiska riktningen och till Rasmus
Nielsen, som ville förena tro och vetande. B.
debuterade med en stridsskrift mot Nielsen (”Om
dualismen i vor nyeste filosofi”, 1886) och intog
där som fritänkare stridsställning mot allmänna
meningen men var ännu behärskad av Heibergs
estetik. Som anmälare i Dagbladet och Illustreret
Tidende visade sig B. ännu som ganska
rätt-trogen beundrare av den heibergska vådevillen,
det hostrupska lustspelet o. s. v. Han hade mot
slutet av 1860-talet på det hela taget en väl
befäst ställning som en spirituell estetiker med
glänsande framställningsförmåga (”Æstetiske studier”,
1868, och ”Kritiker og portrætter”, 1870).
Emellertid inverkade hans religiösa och
moraliska kätteri på hans estetiska åskådning.
Därjämte utövade Sainte-Beuve en stark inverkan
på B :s stil och synpunkter. Avgörande för B :s
utveckling var i slutet av 1860-talet studiet av
positivistisk filosofi, Stuart Mills utilistiska
morallära och Taines estetik. Här fann B. en rent
naturvetenskaplig syn på livet, som kunde ge
hans psykologisk-analytiska kritik filosofisk
grundval. 1870 disputerade han för
doktorsgraden méd avh. ”Den franske æstetik i vore dage.
En afhandling om Taine”. Därpå följde en
ut-rikesresa 1870—71 till bl. a. Paris och Rom. Först
genom att jämföra den andliga atmosfären i
Frankrike och England med den instängda
efter-romantiken och efterreaktionen från 1800-talets
förra hälft kunde B. rätt mäta i vilken grad
tiden höll på att gå ifrån Danmark. Vid
hemkomsten började han på hösten 1871 med
”Emigrantlitteraturen” de namnkunniga föreläsningar, som
i tryck kallades ”Hovedströmninger i det 19 :e
aarhundredes litteratur” (1873—90).
”Emigrantlitteraturen” präglas av en verklig lust att
tända eld. Utgångspunkten är åsynen av den
hårdnackade reaktionsrörelse, som hela
1800-ta-lets danska litteratur betecknar mot ett 1700-tal,
vari Danmark i verkligheten aldrig fick någon
del, en reaktionsrörelse, som ute i Europa för
längesedan hade övervunnits av 1700-talets
moderna fortsättningar. Avsikten med B :s verk
var att leda in det återupptagna, fortsatta
1700-talet i danska kulturen. Striden mot det
nordisknationella är det ena grundmotivet; striden mot
kristendom, teologisk moral, politisk och social
ofrihet, det genom lag reglerade äktenskapet,
allt slags konventionalism är det andra
grundmotivet. En modern litteratur, som satte andens
och samhällets problem under debatt, var tydligen
B:s ideal. Dessa föreläsningar erbjödo icke så få
angreppspunkter. B. begick ibland övervåld mot
historien genom att passa in den i sin
grundåskådnings trånga schema, som vilade på en icke
vidare djup el. pålitlig historisk uppfattning.
Vidare fanns hos B. ett beroende av främmande
författare, vilket betog den litteraturhistoriska
kritiken något av dess originalitet.
”Hovedströmninger” kommo emellertid som
det befriande ordet för många unga. Där fanns
en vältalighet, som kunde blända och fängsla, en
målande livfullhet och en livsvärme, som man
icke var van vid från en vetenskaplig kateder;
där fanns en tankens lidelse, som älskar att löpa
linan ut. B. själv endast elektriserades av det
motstånd han på så många håll mötte. Slag i
slag utkommo ”Romantiken i Tyskland” (1873),
”Reaktionen i Frankrig” (1874) och
”Naturalismen i England” (1875). Samtidigt översatte B.
Stuart Mills bok om ”Kvindernes underkuelse”
(1869), som gav kvinnoemancipationen dess
katekes, samt hans ”Moral, grundet paa
nytte-el. lykkeprincipet” (1872). Kring B. flockade sig
Drachmann, J. P. Jacobsen, S. Schandorph m. fl.,
hänförda av hans radikala revolttankar. Hans
organ var först Nyt Dansk Maanedsskrift och
sedan Det Nittende Aarhundrede, utgiven 1874
—78 av B. och hans broder Edvard B.
1877 lämnade B. emellertid Danmark, där man
orättvist utestängde honom från den lediga
professuren i estetik. Han slog sig ned i Berlin,
och där skrev han — som redan före sin avresa
hade gett ut sin något ensidigt tendentiösa ”Sören
Kierkegaard” (1877) och den varmt
uppskattande ”Danske digtere” (s. å.) — en följd
monografier, ”Esaias Tegnér” (1878), ”B. Disraeli” (s. å.)
och ”Lassalle” (1881), samt offentliggjorde
”Hovedströmninger s” femte band, ”Den romantiske
skole i Frankrig” (1882). B :s förmåga att
teckna människogestalter och karakterisera andligt
liv framträdde här i all sin glans. 1882
tillförsäkrade ett antal enskilda honom ett slags privat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
