Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Biskötsel
108
Bisköldkörtlar, sköldkörtlar m. m. a övre, b nedre
bisköldkörteln, c sköldkörtel, d stora halspulsådern, e
artär, f nerv till struphuvudet, g matstrupen, h luftstrupen.
Under bronsåldern förekommo bin så långt
norrut som i s. Norrland. Därefter försköts binas
nordgräns söderut och stod ända till mitten av
1700-talet praktiskt taget vid Mälaren. B. hade
aldrig någon stor omfattning el. stor betydelse
i hushållningen. Mjödet var en sällsynt dryck,
som därjämte var säsongvara, vaxet
importerades under medeltiden i stor utsträckning för
kyrkans behov, och hushållen redde sig utan
sötningsmedel. Användningen av sötningsmedel vann
insteg med sockret. Mårten Triewald
framhåller i sin ”Nödig tractat om bij” (1728) såsom
betänkligt, att 1726 ej mindre än 15,134 kg vax
infördes. I tidningar och böcker flödade råd och
uppmaningar till idkande av b., och såväl
Vet-akad. som Patriotiska sällskapet sökte genom
utlovade penningbelöningar väcka intresse därför.
Allt detta tyckes dock ha gjort föga nytta. Flera
framstående biskötare funnos likväl under denna
tid, bl. a. Samuel Linnæus, pastor i Stenbrohult
och broder till Carl von Linné. Bland tidens
bilitteratur må särsk. framhållas Triewalds
ovannämnda förträffliga ”tractat”. I övrigt märkas
arbeten av Koch, Linnæus, Lundgreen och
Fi-scherström.
Under slutet av 1700-talet och större delen av
1800-talet tyckes svensk b. i stort sett ha legat
nere, och först mot 1800-talets slut börjar den
uppblomstra ånyo. I syfte att verka för dess
befrämjande uppstodo sålunda med början under
1880-talet flerstädes i landet lokala biodlarför-
eningar. 1897 bildades den första
riksorganisationen, Sveriges allmänna biodlareförening, och 1911
tillkom ännu en, Svenska biodlareföreningen.
Sedan 1919 äro emellertid dessa båda förenade till
Sveriges biodlares riksförbund (S.
B. R.). Dettas verksamhet är fördelad på 24
länsförbund med 610 lokalavdelningar. Det räknar
över 16,000 medl. Riksförbundets organ är
Bitidningen. Årliga kurser i b. anordnas på skilda
ställen i landet med understöd av staten el. av
resp, hushållningssällskap. — Man beräknar
produktionsvärdet här i landet av frukter, bär och
frön, uppkomna efter befruktning genom bin, till
nära 70 mkr. Årsproduktionen av vax och honung
uppskattas till 9 mkr.
Till biboningar använde man i äldre tider
ihåliga trästockar, vilka begagnades dels liggande,
dels stående och vanl. voro mycket klumpiga. Det
tyckes, som om vår äldste författare i b., Isacus
Erici, pastor i Stenby på Vikbolandet under
trettioåriga kriget, ej känt till andra biboningar.
Hundra år senare (1728) förordar Triewald
fyrkantiga delbara kupor av lindträ. Halmkupor
omtalas först 1753 av Nils Koch. De ännu vanliga
klockformiga kuporna förordades vid ungefär
samma tid av Samuel Linnæus; hans kupor
be-stodo dock av halmkransar, som sattes ovanpå
varandra. Numera har man — efter väsentligen
tyskt föredöme — i stor utsträckning börjat
använda s. k. r a m k u p o r, där halmkupornas fasta
kakbygge är ersatt av lösa flyttbara ramar, i vilka
kakbygget upptages. Ramkuporna, vilkas inre är
lätt åtkomligt, underlätta tillsynen av
bisamhällena.
Vanligen har man hos oss kuporna stående i det
fria, stundom dock i fasta hus el. paviljonger. I
vissa trakter, där bibetet, ”draget”, icke är jämnt,
idkar man ”vandringsbiskötsel” d. v. s. flyttar
samhällena till platser med gynnsammare dragför-
Bikupa för tre samhällen (”örtegrens kasern”).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
