Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bibel, Bibeln - Bibelforskaren (tidskrift) - Bibelforskning - I. Textkritik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
909
Bibel—Bibelforskning
910
Bibel, Bibeln (av grek.
bibWa, böcker) är den
vanliga benämningen på
samlingen av kristenhetens heliga
skrifter, sådana de föreligga
fördelade i G. T. och N. T.
Beteckningen bibli’a på
denna skriftsamling härrör från
400-talet. Benämningarna G.
T. och N. T. förekomma
redan hos Tertullianus (slutet
av 100-talet); det latinska
”testamentum” återger det
grek, diathèkè (testamente,
anordning, även förbund),
vilket hos Tertulliani
samtida Clemens Alexandrinus
uppträder som benämning på
det gamla och nya förbundets
skrifter.
Om de handskrifter, som
ligga till grund för vår
kännedom om G. T:s och
N. T :s innehåll, se
Bibelhandskrifter; om arbetet på att genom
jämförande granskning av dessa söka tränga till
en så noggrann uppfattning som möjligt av
textens ursprungliga lydelse se Bibeltext; om de
bibliska böckernas sammanförande till en från
andra skrifter avgränsad, för kyrkan normerande
samling (en kanon) se Bibelkanon; om deras
överflyttande till olika språk se
Bibelöversättningar. För forskningen ha b:s böcker utgjort
ett rikt givande men ock svårbehandlat objekt;
om olika grenar av denna bibelvetenskap se
Bibelforskning, Biblisk arkeologi, Biblisk inledning och
Biblisk teologi.
Bibelforskaren, en i Uppsala utkommande
tidskrift för skrifttolkning och praktisk
kristendom, redigerades av O. F. Myrberg 1884—99, J.
A. Ekman 1900 och E. Stave 1901—23. Tidskr.
upphörde 1923.
Bibelforskning är den vetenskap, som har
bibeln till föremål och därvid, i syfte att vinna en
riktig uppfattning av dess skrifter och den
historia de återge, brukar samma kritiska
undersökningsmetoder, som eljest gälla för mänskliga
skriftverk från gångna tider. Då traditionen
förmedlats av handskrifter, uppstår den frågan, om
vi verkligen äga den ursprungliga texten
bevarad; därur framgår nödvändigheten av textkritik.
Vidare inställer sig frågan om de olika
skrifternas ålder och härkomst, litterära art, enhetliga
ursprung el. sammansättning ur olika källor,
slutligen deras värde för att giva en bild av den
historiska verkligheten; dessa frågor leda till den
litterär-historiska kritiken. Ett sista mål blir
alltid för b. att söka ge en positiv skildring av de
historiska och kulturella förhållanden och den
religiösa utveckling, som återspeglas i bibelns
böcker.
I. Textkritik, a) Gamla testamentet.
Textkritikens mål är att söka fastställa och,
där ändringar skett, om möjligt återställa texten
i dess ursprungliga lydelse. Betydande svårighe-
Biarritz.
ter har den därvid att övervinna. Redan inför
massoreternas (se d. o.) vokalisering av texten
är kritik av nöden, då ju en annan vokalisering
flerstädes är möjlig, ja, måhända sannolikare.
Vad själva konsonanttexten angår, uppväges
visserligen den omständigheten, att våra äldsta
handskrifter äro så sena som från omkr. år 1000,
därav, att massoreternas sätt att behandla och
överföra de med kanonisk helgd beklädda
skrifterna uppvisar en minutiös noggrannhet. Men
bakom den fixerade bibeltext, vilken de utgå
ifrån och återge, ligger en lång historia. I sin
strävan att rena texten har textkritiken att ta
sikte på de olika felkällor, som kunna ha
inverkat. Äga vi i G. T. exempel på med avsikt
företagna, bl. a. av dogmatiska skäl dikterade,
ändringar, så hör dock mångfalden av textfel
till det slag, som man har uppföra på den
oakt-samma avskrivningens räkning. De metoder,
vilka textkritiken nyttjar vid sitt återställande
arbete, äro dels e m e n d a t i 0 n e r, d. v. s.
förbättringar, vilka arbeta med av oss kända
avvikande läsarter (varianter), dels kon j
ektur e r, på egna förmodanden grundade försök
att genom en ny text ge stället en i
sammanhanget klar mening. Ibland kan denna k o
n-j ekturalkritik vara lätt företagen genom
några ringa omflyttningar och bokstavsändringar.
Alltid ställer den stora krav på känsla för det
hebreiska språkets lagar och för vederbörande
skrifters egendomlighet. Det för
textemendatio-nerna viktigaste hjälpmedlet är Septuaginta, vars
bakomliggande hebreiska text är äldre än den
massoretiska och i många fall visar sig ha ett
bestämt företräde. Septuagintas värde som
textkritiskt hjälpmedel minskas dock genom de olösta
frågor, som äro knutna till dess egen grekiska
text.
b) Nya testamentet. Textkritikens mål
i fråga om N. T. är detsamma, som redan för
G. T. angivits, men svårigheterna i N. T. ha sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
