Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergshammar (säteri) - Bergshandteringens vänner (inom Örebro län) - Bergshantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
749
Bergshandteringens vänner—Bergshantering
750
Bergshammar.
Södermanlands län. 720 har, varav 300 har åker.
Tax.-värde 351,000 kr. Den ståtliga
huvudbyggnaden från 1720-talet omgives av en stor park.
Av slottets rika handskrift-, konst- och
kulturhistoriska samling förvärvades 1930 arkivet till
Riksarkivet och rustkammaren till
Livrustkam-maren. B. nämnes i början av 1300-talet. 1751
—1938 var det fideikommiss inom släkten Sack.
1938 såldes godset till L. Nathanson.
Bergshandteringens vänner (inom
Örebro län), en 1865 bildad förening med
uppgift att dryfta för bergshanteringen viktiga
ärenden. Urspr. blott omfattande Örebro län, har den
småningom utvecklats till att omfatta hela
Sverige. Sammanträde hålles årligen i Örebro vid
Hindersmässan (slutet av jan.). Föreningen utger
Blad för Bergshandteringens vänner (1866 ff.).
Bergshantering kallas sammanfattningen av
alla de arbeten, vilka vid bergverk bedrivas
för framställande av produkter ur mineralriket
i mer el. mindre förädlad form. Till b. höra
gruvbrytning för vinnande av råmaterial
samt dettas sovring och anrikning, m
e-tallurgiska och mekaniska
operationer för att ur råmaterialet framställa
metaller och metalliska el. mineraliska produkter
samt manufakturering, varvid åt
produkterna genom mekanisk bearbetning givas de
olika former, i vilka de gå uti handel.
B. har mycket gamla anor. Redan
egypterna hade en ordnad gruvdrift, och ännu i
dag äro på Sinaihalvön de stollbyggnader
tillgängliga, av vilka de begagnade sig vid
brytningen av koppar i nu övergivna gruvor. B:s
historia sammanfaller mycket nära med
metallernas. Redan i de äldsta folkens tidigaste
sagor berättas om bruk av metaller. Otvivelaktigt
blevo de metaller först upptäckta, som genom
sin glans ådrogo sig uppmärksamhet och som
kunde vinnas genom en enkel utgrävning och
rengöring. Dessa äro de i gediget tillstånd
förekommande, förnämligast guld och koppar.
Den sistnämnda metallen har förmodligen också
rätt tidigt i enkla härdar utsmälts ur bergarter,
i vilka den förekom gedigen. Först sedan
människorna på detta sätt erfarit metallernas
egenskap att bli flytande i värme, kunde de
föran
ledas att försöka, vad som skulle ske, om den
glänsande och tunga malmen, som de j ämte
metallen funno i jorden, kastades på elden.
Under forntiden användes de från den
förhistoriska tiden i arv erhållna metallerna, guld,
koppar, tenn, bly och silver, och dessutom torde
då den viktiga upptäckten av järnet ha gjorts.
Möjligen har även kvicksilver då framställts för
första gången. Medeltiden har att uppvisa
upptäckterna av några metaller, nämligen arsenik,
antimon, vismut och zink, men framstegen i b.
voro även under denna tidsperiod rätt
obetydliga.
1556 trycktes A g r i c o 1 a s berömda verk ”De
re metallica”, som betecknar en vändpunkt för b:s
utveckling både i fråga om produkternas mängd
och metodernas ändamålsenlighet. Honom följde
flera författare. 1734 utgav Swedenborg på
latin ett stort verk, vari han noga beskriver de
på den tiden brukliga metoderna för framställning
av järn och koppar. Med 1800-talets början in-
Smältning av silverhaltig blymalm. Den bokade och
rostade malmen bringas till smältning i av blåsbälgar
underhållen eld av träkol i små och låga ugnar (A och
B), från vilka smältan urtappas i härden (C), där den
stelnade slaggen avlägsnas (£ och G). Blyet får
därefter rinna ut i de mindre förhärdarna (D) för att där
upphämtas i och för gjutning i kakform för
omsmältning och drivning. Träsnitt ur G. Agricola, ”De re
metallica”, 1556.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
