Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benbrott, fraktur - Bench - Benckendorff, släkt - Benckendorff, 1. Alexander von - Benckendorff, 2. Alexander von - Benckert, Karl - Benczur, Gyula (Julius) - Benda, 1. Franz - Benda, 2. Georg - Benda, Julien - Bendemann, Eduard - Bender (Bendery)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
625
Bench—Bender
626
Brott på underben.
Röntgenbild.
långsammare och är
förbunden med ej
ringa faror, i det att
sårfeber (pyemi,
septi-kemi) lätt tillstöter.
Själva benbrottets
behandling består däri,
att man noga
samman-passar brottändarna,
varvid det till följd av
musklernas
sammandragning kan vara
nödvändigt att anlita
bedövningsmedel.
Under den tid, som
behö-ves för att brottstället
åter skall bli fast,
måste det hållas
orubbat i det
fördelaktigaste läget (genom
in-gipsning el. dyl.).
Bench [ben(t)J],
eng., bänk, namn på
bl. a. den engelske
domarens plats under
rättegången. Därav
har ”the bench”
kommit att användas som
kollektiv beteckning
på vissa domstolar,
främst King’s bench.
Benckendorff, en
urspr. från
Branden-burg härstammande
släkt, varav en gren
överflyttade till
Liv
land och räknar många medlemmar, som nått
höga ämbeten i rysk tjänst. En tysk
släktgren, som skrev sitt namn von B
enec-kendorff, antog 1789 till följd av
giftermål och arv dubbelnamnet von
Benecken-dorff und von Hindenburg, vilket
sedermera vanligen plägat förkortas till von
Hindenburg.
1) Alexander von B., greve, rysk
general (1783—1844). Han utmärkte sig som
generalstabsofficer under fälttågen mot Napoleon i
Tyskland och Frankrike 1813—14 och blev 1815
kavallerigeneral. Han medverkade vid kejsar
Nikolaus’ tronbestigning kraftigt till
dekabrist-upprorets undertryckande och utnämndes därför
1826 till chef för gendarmeriet och kejsarens
stab. Genom att upprätta tredje avdelningen av
kejsarens eget kansli blev han skaparen av
Rysslands hemliga polis och utövade som polischef
och kejsar Nikolaus’ ständige följeslagare och
förtrogne rådgivare ett starkt inflytande på
denne.
2) Alexander von B., den föreg:s
brorsons son, greve, rysk diplomat (1849—1917). Han
var 1897—1903 minister i Köpenhamn samt från
1903 till sin död rysk ambassadör i London. Under
denna tid avslöts 1907 överenskommelsen mellan
England och Ryssland om Afghanistan, Tibet
och intressesfärerna i Persien. Fördraget var
till ej ringa del hans verk.
Benckert, Karl Robertson, rättslärd (f.
1883 W4). Han blev jur. kand 1906, var tidtals
verksam i det praktiska rättslivet, blev jur. dr
1920, docent vid Stockholms högskola s. å. och
prof, i civilrätt där 1928. B :s arbeten behandla
ämnen inom såväl rättshistorien som civilrätten.
De viktigaste äro ”Bidrag till
inteckningsinstitutets historia” (1920) samt ”Om exstinktiva
förvärv av lös egendom i god tro enligt H. B. u:
4 och 12: 4” (2 bd, 1925).
Benczur [bä’ntsor], Gyula (J u 1 i u s),
ungersk målare (1844—1920). Verksam i Budapest,
utförde B. stora, kraftiga historiemålningar och
porträtt.
Be’nda. 1) Franz B., tjeckisk-tysk musiker
(1709—86). Såsom en av sin tids mest
framstående violinvirtuoser kallades B. 1733 till
kronprinsen av Preussen (sedan Fredrik II) och blev
senare konsertmästare i dennes kapell. B., som
komponerade triosonater, violinkonserter m. m.,
betraktas trots sin bömiska härkomst som en av
huvudrepresentanterna för den s. k. Berlinskolan,
till vilken även hörde Ph. E. Bach, bröderna
Graun m. fl.
2) Georg B., den föreg :s bror,
tjeckisktysk tonsättare (1722—95). Han var 1750—78
kapellmästare hos Fredrik III i Gotha. B. väckte
uppseende genom sina melodramer (musik till
talad text), ss. ”Ariadne auf Naxos”, ”Medea”
och ”Pygmalion”. Mycket omtyckta blevo även
hans sångspel. B., vars dramatiska alstring var
musikhistoriskt betydande och i viss mån utövat
inflytande på Mozart, komponerade även annan
instrumental och vokal musik.
Benda [bada’], Juli en, fransk författare
(f. 1867). B. riktade det första angreppet mot
Bergsons filosofi i Péguys ”Cahiers de la
quin-zaine” med avh. ”Le Bergsonisme ou une
philo-sophie de la mobilité” (1912), en kritik som
sedan fullföljts efter nya linjer med ”Belphégor,
essai sur 1’esthétique de la présente société
franqaise” (1924), ”Billets de Sirius” (1925) och
”La trahison des clercs” (1928), närmast en
uppmärksammad vidräkning med efterkrigstidens
politiserande diktare, Barres och Maurras. B.
har också skrivit filosofiska romaner med
mystiskt inslag. Av intresse äro vidare hans
självbiografiska studier. Under den tyska
ockupationen av Frankrike deltog han i den hemliga
propagandan och författade flera skrifter mot
nazismen. 1945 utkom ”La France byzantine”,
en uppgörelse med de franska förf., som enl.
hans mening förrått förnuftet, och 1946
”Exer-cice d’un enterré vif”.
Bendemann, Eduard, tysk målare av
judisk börd (1811—89). B. blev den förnämste
representanten för historiemåleriet i
Düsseldorf-skolan med motiv särsk. från israeliternas historia.
Han verkade länge som prof, vid konstakad. i
Dresden, sedan åter i Düsseldorf som dir. för
konstakad.
Bender (Bende’ry), rum. Tighina, stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
