- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 2. Asura - Bidz /
553-554

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befästningskonst - Bega - Begarder - Begarelli, Antonio - Begas, Reinhold

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

553

Bega—Begas

554

Nederländsk befästningskonst, Naarden vid Zuiderzee, ö. s. ö. om Amsterdam (t. v.) och befästning anlagd efter
ritningar av Vauban, Fort Carré vid Antibes.

det övriga Europa nya åsikter började göra sig
gällande, höll man sig i Frankrike länge kvar
vid det gamla. Enl. de traditionella principerna
anlades efter 1830 de första fortfästningarna i
Frankrike (Belfort, Lyon, Metz, Paris m. fl.).
Dessa fästningar voro dock ej tillräckligt
motståndskraftiga mot det räfflade artilleriet, mot
vilket murverket var för mycket blottat,
huvudvallen illa defilerad och i saknad av bombfria
rum och tvärvallar samt i fjärrstridens
möjligheter illa tillgodosedda. Tiden före 1870—71 års
krig blev en period av famlande och tvekan.
Erfarenheterna från nämnda krig tvingade till
förändringar. Man måste mer än förr taga hänsyn till
artilleriets större skottvidd och träffsäkerhet
samt kastelden, och som en följd härav
framflyttades fortgördeln längre ut från enceinten,
varjämte forten gjordes mindre djupa; i deras
mellanrum, som förstorades, lades annex- och
mellanbatterier. Ytterligare omgestaltningar
framkallades av brisansgranaterna, mot vilka man
fann skydd i betong, granit och pansar.

Erfarenheterna från 1 :a världskriget fastslogo
alltjämt behovet av permanenta befästningar
men medförde ett utdömande av gördel fästningar.
I stället utbyggdes utefter gränserna på djupet
grupperade befästningszoner. Under 1930-talet
tillkom franska gränsförsvarssystemet,
den s. k. Maginotlinjen. I denna sammanfördes
befästningarna till befästa områden, régions
forti-fiées, med en bredd av 60—90 km och ett djup
av 20 km. En région fortifiée omfattade
kul-sprutenästen (bunkers) för flankering, batterier,
fort och hinder. Mellanrummen med en
utsträckning av c:a 60 km spärrades medelst
kulsprute-nästen, förbindelseförstöring m. m. samt hinder
mot stridsvagnar. Skyddsrum jämte förbindelser
anlades under jorden. Samma principer kommo
till uttryck i den av tyskarna byggda Västvallen,
som påbörjades 1936. Det tyska systemet
kännetecknades av att försvarszonen hade större

djup, 50 km, att bakom denna fanns en djup
luftförsvarszon med starkt luftvärn och
fullträffsäkra skyddsrum m. m. Anläggningarna voro
mindre samt bättre inpassade i terrängen, det
frontala försvaret var bättre tillgodosett genom
pjäser i pansartorn och effektivare
stridsvagns-hinder, och större hänsyn var tagen till rörligt
försvar.

Fältbefästningskonsten utvecklades
icke så systematiskt som konsten att uppföra
permanenta befästningar men sökte dock, även
den, att hålla jämna steg med krigskonsten.
Särsk. hos romarna stod fältbefästningskonsten
högt. Under medeltiden kom den till föga
användning. I det skogrika Sverige användes särsk.
förhuggningsbefästningar, s. k. bråtar. Under
nyare tiden var det införandet av eldvapen, som
åter lät jordbefästningarna komma till heders,
och förskansade läger kommo ofta till
användning. Under de båda världskrigen ha
fältbefästningar kommit till en förut oanad användning,
och fältbefästningskonsten har undergått en
fullständig omgestaltning (se Fältbefästning).

Bega [be’gå], biflod från v. till Theiss,
upprinner i Rumänien inom Transsylvanska alpernas
v. utlöpare, 250 km lång. Till största delen
kanaliserad, Begakanalen, farbar under större
delen av loppet.

Bega’rder, se Beginer.

Begare’lli, Antonio, italiensk
terrakotta-skulptör (d. 1565), verksam i Modena. I trogen
anslutning till de folkliga mysteriespelens
scenbilder modellerade han grupper av talrika
figurer, ofta i kroppsstorlek, med bibliska ämnen,
ss. korsnedtagningen el. Kristi begråtelse. I
figurstil och komposition var han starkt påverkad
av Rafaels målningar; många drag av omedelbar
och fin naturiakttagelse komma dock till synes
i hans behagfullt idealiserade och känsligt
utförda grupper.

Begas [bé’gas], Reinhold, tysk skulptör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:13:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffb/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free