Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befruktning - 1. Befruktning hos djuren - 2. Befruktning hos växterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
547
Befruktning
548
Fig. 2. Ägg av en
benfisk. a mikropyl.
ningsmembran (e), som hindrar flera
sädes-kroppar att intränga. Komma flera sådana
in i ägget (polyspermi), inträda vanl.
störningar i dettas utveckling, och fostret dör.
Dylik polyspermi äger dock normalt rum hos en
del djur (många spindlar, insekter, broskfiskar,
groddjur, kräldjur och fåglar), men endast en
sädeskroppskärna sammansmälter med äggkärnan,
de övriga gå förr el. senare under. Hos en del
djur äro äggen redan före
b. omgivna av en
membran, genom vilken
sädes-kroppen ej kan tränga. I
detta fall finnes på
äggmembranen en särskild
liten öppning, mikropylen,
genom vilken b. kan äga
rum (fig. 2).
Sädeskrop-parna äro vanl. försedda
med en lång, rörlig svans
(a). Denna upplöses, när
sädeskroppens huvud (b)
bildar den hanliga kärnan
och vandrar (C) mot den i ägget liggande
honliga kärnan (f), varvid slutl. de båda kärnorna
sammansmälta (D) till en befruktningskärna (g).
Befruktningen hos encelliga djur
(protozoer) visar en del avvikelser från det givna
schemat. Man urskiljer här två slag av
befrukt-ningsprocesser: kopulation och k o n j u g
a-t i o n. Vid kopulation sammansmälta två
individer varaktigt till en s. k. zygot; även kärnorna
sammansmälta. Man iakttager i samband med
kopulationen företeelser, som äro att likna vid
reduktionsdelningen hos de flercelliga. Ännu
större blir likheten med befruktningen hos de
flercelliga, när de kopulerande individerna äro
olika stora.
Konjugation förekommer företrädesvis hos
in-fusionsdjuren, den består i en mer temporär
sammansmältning mellan tvenne individer. Den s. k.
generativa kärnan inom var och en av de
kon-jugerade individerna delar sig två på varandra
följande gånger, varigenom fyra kärnor uppstå.
Av dessa gå tre under. Den kvarblivna kärnan
delar sig i två. Den ena av dessa vandrar över
till det konjugerade djuret, den andra blir kvar.
Det äger på så sätt rum ett kärnutbyte mellan
de båda parade individerna. Inom vartdera
djuret äger sedan en kärnsammansmältning rum.
Därefter skilja sig de parade individerna, och
den könlösa fortplantningen genom delning
börjar på nytt.
Hos samtliga djur förekommer en b., men en
sådan är icke någon nödvändig förutsättning för
fortplantningen. Hos urdjuren och många lägre
flercelliga djur försiggår sålunda fortplantningen
oberoende av b. Denna har sin egentliga
betydelse för ärftligheten genom föreningen av
anlag från båda föräldrarna, även om den, som
hos de flercelliga djuren, i regel samtidigt ger
impulsen till äggets utveckling.
2) Befruktning hos växterna. Även här sker
en sammansmältning av två könsceller samt av
dessas kärnor. Hos alger och svampar erbjuda
såväl könscellerna, gametern a, som själva b.
en mängd olika typer. I enklaste fall
förekommer i s o g a m i, d. v. s. kopulation,
sammansmältning, mellan två inbördes lika gameter. Dessa
äro antingen försedda med cilier och rörliga el.
sakna cilier och rörelseförmåga. I förra fallet
simma de fritt omkring i vattnet, där de förena
sig två och två, i senare fallet komma de i
förbindelse med varandra därigenom, att två hela
individer el. delar av sådana lägga sig intill
varandra. De celler, i vilka gameterna uppstå, kallas
gametangier och den genom två gameters
kopulation bildade cellen zygot. Hos en del
äro gameterna olika stora, heterogameter.
Man urskiljer då de stora som hongameter och
de små som hangameter. Hos många äro
han-och honceller mycket olika till form och storlek.
Honcellerna, äggen, äggcellerna, äro stora,
cilie-lösa och orörliga. Hancellerna, sädeskropparna,
äro små och vanl. försedda med cilier samt i
följd därav rörliga. B. hos växter med
könscellerna utvecklade som ägg och spermatozoider
kallas oogami el. äggbefruktning. Såväl
honorgan, o o g o n i e r, som hanorgan, a n t e r
i-d i e r, bestå vanl. av en enda cell. I en sådan
uppstår vanl. ett enda ägg, mera sällan några
få, men däremot spermatozoider i stor mängd.
Ägget stannar hos de flesta kvar i honorganet
och befruktas där av en spermatozoid. — Hos
mossor och ormbunkar förekommer uteslutande
oogami. Deras hanorgan, anteridier, och
honorgan, arkegonier, bestå ej längre av en
enda cell utan äro mångcelliga bildningar.
An-teridierna utbilda talrika spermatozoider, de
flask-lika arkegonierna däremot blott en enda äggcell,
som ligger kvar i arkegoniets nedre del, där den
uppsökes av spermatozoiderna. — Hos de flesta
kryptogamer
förmedlas befruktningen med h j älp
av vatten.
Spermatozoiderna frigöras
ur hanorganen och
uppsöka simmande
de mestadels i
honorganen kvarlig-gande äggen, till
vilka de dragas
genom kemotaktisk
retning, beroende
på i vattnet lösta
ämnen, ss.
äppel-syra och rörsocker,
vilka avsöndras
från honorganen.
Även hos
fanero-gamerna är
äggbefruktning allenarå-dande (fig. 3).
Äggcellen
utvecklas i embryosäcken,
som ligger
innesluten i fröämnet och
i sin övre del
förutom ägget har två
Fig. 3. 5 synergid, fh första
hankärnan, äk äggkärna, ä ägg,
p pollenslangens ände, a h
andra hankärnan, e c endosperm
cell, a antipoder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
