Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bantu el. bantufolk - Bantuspråk - Banu - Banvagn - Banvakt - Banvall - Banville, Théodore de - Banyuls-sur-Mer - Banzai - Baobab - Baptisia tinctoria - Baptister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
Bantuspråk—Baptister
350
dast i v. Afrika. Hyddtypen växlar inom olika
områden. Förhärskande äro de bikupliknande
gräshyddorna (vackrast hos suluerpa), den s. k.
kägeltakshyddan med rund vägg och kägelformigt
tak (i ö.) samt det fyrkantiga gavelhuset med
sadeltak (mest i v.). Klädedräkten består av
skinn (särsk. i ö.), tyg av bultad bark, av vävda
rafiafibrer (i v.) el. av importerade bomullstyger
och filtar. Huvudvapnen äro båge och pilar (ofta
förgiftade), svärd, spjut och sköld (av läder el.
flätverk). Musikinstrument finnas i stort antal,
horn, flöjter, stränginstrument, ”negerpiano”
(marimba) m. fl. Mest spridd är dock trumman,
som vanl. ackompanjerar de många danserna.
B. leva i månggifte. Styrelseformen är i allm.
patriarkalisk, men den enskilde står vanl. ganska
fri gentemot sin hövding, I ö., men även i
Kongo, finnas många krigiska stammar, och
särsk. kaffrerna ha gjort sig ryktbara genom
tapperhet, sträng disciplin och hög militär
organisation. — Religionen består huvudsaki. i
dyrkan av fädernas andar; därjämte finnas mera
obestämda föreställningar om ett högsta väsende
som alltings skapare. Fetischism förekommer
endast i v. (Kongo etc.), likaså dyrkan av
naturandar. Medicinmän, regnmakare och utövare av
trolldom (svart magi) äro talrika.
Det synes otvivelaktigt, att b. invandrat till
sina nuv. bebyggelseområden, och man kan nog
utgå ifrån att bantutypen till sitt ursprung är av
ren negertyp. I Östafrika ha trol.
bantuinvand-rarna sammansmält med tidigare där utbredda
”hamitiska” element. Likaså har i v. en
korsning ägt rum med en tidigare negerbefolkning.
Bantuspråk, bantufolkens språk; de bilda en
särskild språkfamilj, vars utbredning
sammanfaller med bantufolkens. De äro mycket talrika
(omkr. 200) och utgöra en enhet, som följer
gemensamma lagar, ehuru även många olikheter
såväl i grammatik som ordförråd förefinnas mellan
de enskilda. Skiljaktigheterna äro dock ej större,
än att den, som lärt ett av dem, jämförelsevis
fort kan inhämta ett annat. Med avseende på
deras ursprung antages f. n., att de genom hamitiskt
inflytande utvecklat sig från ’ett urspråk,
”urbantu”, som skulle stått vissa av de nuv.
sudan-dialekterna ganska nära. Ur-bantu har
rekonstruerats av Meinhof.
B., som innehålla alla vanliga europeiska ljud,
utmärka sig genom vokalrikedom; nästan alla
ord och stavelser sluta på vokal. Typisk för
många av dem är vidare förekomsten av
musikalisk accent. Grammatik och böjning, såväl
deklination som konjugation etc., kännetecknas genom
bruket av prefix el. förstavelser. Samma ordstam
bär i olika bet. olika prefix: u-kamba är landet,
ki-kamba språket, mu-kamba den enskilde
individen, a-kamba folket o. s. v.; a- el mot detta
svarande ama- (amasulu), ba- (basuto, bangala),
wa-(wasuaheli) återfinnas i alla bantufolkens
stamnamn. Substantiven delas i ett antal klasser, skilda
genom sina prefix. Dessa prefix spela också en
viktig roll vid satsbildningen; de insättas
nämligen för den syntaktiska överensstämmelsens skull
i alla satsens ord, t. ex.: ki-le ki-su ki-baya ki-
me-vi-kata vi-le vi-dole vi-nne vy-a m-toto
m-dogo, ”den där otäcka kniven har skurit fyra
fingrar på den lille gossen” (suaheli).
Banu, plur. bani, rumänskt bronsmynt, motsv.
0,7 öre; 100 b. = 1 leu.
Banvagn, järnvägsvagn, oftast använd vid
fraktavtal, t. ex. ”fritt å b.”.
Banvakt, befattningshavare, som i första hand
utför och ansvarar för bevakning, besiktning och
enklare underhållsarbete på viss sträcka av en
järnvägslinje.
Banvall, den underbyggnad, i form av bank
el. schakt, varpå bäddningsmaterialet för själva
järnvägsspåret vilar.
Banville [bävi’l], Théodore de, fransk
skald (1823—91). Han var en av de sista och
yppersta lärjungarna av den romantiska skolan
och anslöt sig sedan till den parnassiska. Hans
strävanden koncentrerades på att nå formell
fulländning, på vackra
ord och vackra rim.
Redan hans första
diktsamling, ”Les
ca-riatides” (1842),
väckte uppmärksamhet, och
de parodierande,
versi-fikatoriskt lysande
”Odes
funambules-ques”, ”lindansarsånger” (1857, 1869),
gj orde stor lycka.
Även som prosaist,
tidningsman och
kritiker visade B.
betydande talang. Minst
framgång ägde han som teaterförf., om ock hans
lilla, även i Sverige kända drama ”Gringoire”
gjorde en viss lycka. I sitt metriska arbete ”Petit
traité de poésie franqaise” (1872) uppträder han
som den parnassiska skolans teoretiske lagstiftare.
Banyuls-sur-Mer [baniy’1-syr-mä’r], stad och
havsbadort i franska dep. Pyrénées-Orientales,
vid Medelhavet. Zoologisk station för
undersökning av havsfaunan.
Ba’nzai, japanskt hurrarop.
Ba’obab, se Apbrödsträdet.
Bapti’sia tinctöria, flerårig baljväxt från
Nordamerika med trefingrade blad. B. ger ett
blått färgämne, s. k. vild indigo, som dock är
betydligt underlägset äkta indigo.
Bapti’ster, ”döpare”, medlemmar av de
protestantiska kristna samfund, som ogilla späda
barns dop, påyrka, att endast sådana böra döpas,
som kunna avlägga trovärdig bekännelse om
sinnesändring och tro på evangelium, och i allm.
fasthålla, att ett rättmätigt dop ej kan försiggå
på annat sätt än genom hela kroppens
neddopp-ning i vatten. I övrigt är deras läroåskådning
väsentl. kalvinistisk med mildrad
predestinations-lära. Kyrkoförfattningen är den
kongregationa-listiska, d. v. s. varje församling bör vara
absolut oberoende av både stat och överordnad
kyrkomyndighet. Församlingarna ha dock
sam-manslutit sig i mer el. mindre omfattande
associationer. Församlingsämbetena äro tre: äldste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
