Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Band - Bandage - Bandagist - Bandak - Bandantryck - Bandasjön - Bandaöarna - Bandello, Mateo - Banderilla - Banderoll - Bandflätning - Bandgräs - Bandikut - Bandinelli (Bartolommeo di Michelangeo de’ Brandini; Baccio Bandinelli) - Bandirektör - Bandit - Bandjermasin - Bandjärn - Bandkeramik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
Bandage—Bandkeramik
322
förekomma vid ledgångarna antingen som
självständiga bildningar el. som i ledkapseln invävda
förstärkningar, vilka ge leden nödig stadga. I de
stora kroppshåligheterna fasthållas en del inälvor
genom b.
5) De fina spjälor, som gå tvärs över gitarrens
gripbräde och utvisa de punkter, där strängarna
skola nedtryckas för att ange vissa toner.
6) Bokband, se Bokbinderi.
Bandage [-ä’tf], mera sammansatta förband el.
sådana, som avse reglerandet av skevställningar
el. missbildningar.
Bandagist [-Ji’st], förfärdigare av bandage,
bråckband, ortopediska tillbehör m. m.
Bandak, sjö i s. v. Norge, den västligaste av de
stora telemarkska insj öarna, i vild f j ällnatur; 72 m
ö. h., 29 km2, max.-djup 289 m. B. bildar med
de på samma höjd belägna sjöarna Flåvand och
Kviteseidvand ett enhetligt vattensystem, som
genom Bandak—Norsjökanalen förenas med
Nor-sjö. Från Dalen går bilväg till Odda i
Har-danger.
Banda’ntryck, en form av enlevagetryck (se
Tygtryck).
B andasjön, inhav i Indiska arkipelagen mellan
Boeroe och Ceram i n. och Sydöst- och
Sydväst-öarna i s.; når i ö. betydande djup (7,440 m).
Smärre vulkaniska öar, däribland Bandaöarna (se
d. o.), höja sig över sydväst—nordöstliga
under-vattensryggar. I s. v. övergår B. i den grundare
Floressjön.
Bandaöarna, liten ögrupp bland Moluckerna,
43 km2, 13,000 inv. Viktig genom produktion av
muskot. Huvudort Banda på ön Neira.
Infödingarna äro ättlingar av införda slavar; den
ursprungliga befolkningen är utrotad.
Bande’llo [-lå], Mateo, italiensk
novellförfattare (omkr. 1485—omkr. 1560), biskop i Agen
i Frankrike. Hans omkr. 200 noveller, som
ut-kommo 1554—73, äro livligt, om än något
vårdslöst berättade och tämligen slippriga men innehålla
intressanta kulturskildringar. Shakespeare har
hämtat ämnen och uppslag ur hans produktion.
Likaledes har en av B:s noveller tjänat P.
Hallström till motiv för ”En veneziansk komedi”.
Banderilla [-i’lja], sp., kort spjut med brokiga
band. B. brukas vid tjurfäktningar av en
bände r i 11 e r o.
Bandero’ll, vimpel, snöre med tofs el. dyl.,
användes till prydnad på lansar, huvudbonader,
trumpeter m. m.; band med tänkespråk. —
Stundom nyttjas b. i betydelsen pappersband med
officiellt kontrollmärke (t. ex. på cigarrettaskar).
Bandflätning, se Entrelac.
Bandgräs, se Rörflen.
Ba’ndikut, se Punggrävlingar.
Bandine’lli, egentl. Bartolommeo di
Michelangelo de’ Brandini, kallad
Baccio B., florentinsk bildhuggare (trol. 1488
—1560). Avundsjuk och ränkfull medtävlare till
Michelangelo, sökte han på alla sätt överträffa
denne och blev därigenom mot sin vilja hans
efter-härmare. Han beskyddades av medicéerna och
fick genom dem flera beställningar. Många av
NF II — n
Bandinelli: Reliefer (profeter) på korskranket i domen
i Florens.
hans arbeten äro svulstiga och förkonstlade; hans
reliefer (apostlar och profeter) på korskranket i
domen i Florens visa dock, att han ej saknade
originalitet.
Bandirektör, högre teknisk tjänsteman, som vid
ett större järnvägsföretag förestår och leder dess
b ana vdelning.
Bandit (it. bandi’to), eg. bannlyst, stråtrövare;
bov; förbrytare, som lever utanför samhället.
Ba’ndjermasin, huvudstad i ett autonomt
område, Bandjer, s. ö. Borneo, Indonesien, vid floden
Barito; 66,000 inv. B. är byggt på pålar och
genomdraget av kanaler. Viktig exporthamn. Främst
utföres kautschuk. — S. ö. Borneo bildade förr
staten B., som på 1600-talet styrdes av
muhammedanska sultaner och 1787 blev vasallstat under
holländarna, vilka annekterade den 1859.
Bandjärn, valsade band av järn i varierande
tjocklekar och bredder; kallvalsat b. användes
framför allt som utgångsmaterial för manufaktur
av olika slag och även till beslag för packlådor
m. m.
Bandkeramik, sammanfattande namn på ett
stort antal lerkärlsgrupper i Europa och Asien,
vilka tillhöra yngre stenåldern och karakteriseras
av bandformiga ornament, antingen inristade el.
målade. Den europeiska gruppen har sannol. sitt
centrum i Donauländerna och sträcker sig
därifrån norrut och västerut till Rhentrakterna,
Belgien, Pommern och nedre Weichselområdet. På
Balkan förekomma andra, stora grupper. Inom
dessa områden inskränker sig den målade
keramiken till Donauländerna och Balkan. B:s ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
