Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakterier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
Bakterier
256
Bakterier, tyfusbaciller, med rörelseorgan, cilier (t. v.), och bakterier med
sporer, stelkrampsbaciller. C:a 750 ggr förstoring.
uppträda under olika former, m. a. o. vara p o 1
y-m o r f a, en åsikt, som dock icke bevisats. Gamla
el. degenerade bakterieceller kunna ofta antaga
egendomliga, förvridna former, s. k.
involutions-former. — Bakteriekroppen utgöres av en enkel
klorofyllfri cell, d. v. s. en halvfast massa,
omgiven av en membran. Massan torde sannolikt
ej, som andra levande celler, t. ex. högre
växters och djurs, bestå av protoplasma och kärna,
tydligt skilda från varandra, utan måste antagas
innehålla en blandning av bådas substanser.
Sväller membranen och blir tjockare, kallas den
kapsel. Kemiskt sett innehåller cellen
äggviteämnen, nukleiner, kolhydrater,
obetydligt med fett samt av salter huvudsakligast
fosfater och klorider av kalcium, kalium,
natrium och magnesium. Ett stort antal
bakteriarter äro försedda med ett slags
rörelseorgan, s. k. cilier, vilka utgöras av små
tråd-formiga utskott från protoplasmans yttre lager och
som i regel äro längre än själva cellkroppen.
Ci-lierna äro placerade på olika sätt; på somliga
arter finnas de endast vid ena polen, hos andra
äro de spridda över hela ytan. De rörliga b.
träffas mest inom bacillernas och vibrionernas
grupper.
Under gynnsamma förhållanden äga b. en
oerhörd fortplantningsförmåga.
Fortplantningen sker genom en enkel delning, således på
könlös väg. Generationstiden, d. v. s. den tid, som
åtgår, för att en nyss bildad b. skall hinna dela
sig i två nya, utgör under gynnsamma
förhållanden en halv timme; sålunda uppstå efter en halv
timme ur en cell två nya, efter ytterligare en
halv timme ur dessa fyra nya, sedan åtta o. s. v.,
så att en b. inom loppet av tolv timmar kan
ha givit upphov till 17,000,000 nya. Efter
delningen ligga cellerna antingen ensamma för sig
el. grupperade på olika karakteristiska sätt,
beroende på efter vilket plan b. delats.
Försiggår t. ex. delningen efter sinsemellan parallella
plan, bildas kedjor av streptokocker el.
streptoba-ciller. Sker delningen i tre mot varandra
vinkel-räta plan, uppstå de tärningslika sarcinaformerna
etc. Det är övervägande
koc-kerna, som bilda dylika
förband; bacillerna och
vibrio-nerna uppträda vanligen i
oordnade hopar el. ensamma.
— Under ogynnsamma
levnadsvillkor bildar en del
arter sporer, ytterligt små,
starkt ljusbrytande och väl
avgränsade celler, som alltid
bildas endogent, d. v. s.
uppstå inne i modercellen och
oftast kvarleva efter dennas
död. De äro betydligt mer
motståndskraftiga mot yttre
inflytelser, såväl kemiska
som fysikaliska, än de
vanliga vegetativa (genom
delning uppkomma) formerna.
Förekomst. B. äro
spridda överallt; de
före
komma i jorden, i vattnet och i luften (dock
ej i högre luftlager el. i luften på oceanerna),
på ytan av föremål, i djurens tarmkanal. De
finnas såväl i den brännheta ökensanden som i
polartrakterna. Av särsk. intresse är, att man
kunnat påvisa, att det i huvudsak är samma
bakteriearter, som förekomma i alla olika trakter av
jorden.
Bakteriernas livsbetingelser. Man
skiljer på sådana arter, vilka livnära sig endast
av döda organiska ämnen, saprofyterna,
och sådana, som taga sin näring direkt ur den
levande djur- el. växtkroppen. Till den senare
gruppen, parasiterna, höra bland annat alla
de sjukdomsalstrande el. patogena b. till den
förra de flesta i luften och jorden levande
arterna. De ämnen, som b. behöva för att
förnya sina cellbeståndsdelar och för att
anskaffa nödig energi till livsverksamhet, äro följ.:
kol, kväve, väte, syre, svavel och
fosfor. Gynnsamma för deras utveckling, ehuru ej
obetingat nödvändiga, äro vidare kalium, natrium,
kalcium, magnesium, järn och klor. Som regel
gäller, att saprofyterna fylla detta sitt
näringsbehov ur ämnen av relativt enkel kemisk
konstitution, under det att parasiterna oftare behöva
tillgång på högre organiska föreningar, såsom
äggviteämnen och kolhydrater. Det för b.
behövliga kolet kunna de taga från snart sagt vilken
organisk förening som helst, under den
förutsättningen dock för vissa dylika ämnen (t. ex.
alkohol), att dessa äro tillräckligt utspädda, då de
i högre koncentration äro giftiga för b.
Företrädesvis tillgodogöres dock kolet ur kolhydrater
och högre alkoholer. Kolet kan av några arter
även upptagas direkt ur luftens kolsyra, ur
koloxid samt ur kolväten. Kväve fås ur nitrater,
nitriter, ammoniak, aminosyror, äggviteämnen och
för vissa arters vidkommande direkt ur luften.
Det sistnämnda förhållandet är av största
betydelse för kvävets kretslopp i naturen. I fråga om
syret förhålla sig b. på olika sätt. Några arter
måste ha tillgång på fritt syre av ett syretryck,
motsvarande atmosfärens (obligat aeroba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
