Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Automobil - Den moderna bilens konstruktion - Bilars igenkänningstecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Automobil
132
Fig. 8. Hydrauliskt bromssystem.
hjulen minskas. Konstruktionen medger dessutom
sänkning av vagnens tyngdpunkt, enär
vagnsbott-nen över bakaxeln kan sänkas. En olägenhet med
framhjulsdrivning är, att differentialen och
växellådan medföra en motor förskjutning bakåt, varför
motorerna måste byggas korta el. tvärställda, för
att de ej skola inkräkta på passagerarutrymmet.
— En annan kombination av chassiets
byggnadselement, som försökts, är att placera motorn
baktill (”svansmotor”). Härigenom framkallas dock
en ogynnsam viktfördelning mellan vagnsaxlarna,
för så vitt motorn ej göres med mycket låg vikt.
Bland märken med denna konstruktion märkas
Volkswagen och Tatraplan. — Bromsarna
utgöra en särskilt viktig detalj på bilen, enär det
beror på deras absoluta tillförlitlighet, om bilen
skall kunna användas som ett snabbt och säkert
kommunikationsmedel. Enl. svensk lag skall
varje bil vara försedd med två av varandra
oberoende bromssystem. I regel är härvid h a n d b r o
m-s e n kopplad till ett bromsband, som påverkar
den från växellådan utgående axeln. Den användes
(jämte motorn själv) för fastlåsning av vagnen
vid parkering o. s. v. samt vid start i motlut.
Moderna vagnar äro ofta till komplettering av
handbromsen utrustade med backspärr, som
hindrar vagnen att rulla bakåt, så länge lägsta växeln
är inkopplad. — Fotbromsen användes
enbart vid körning. Numera äro alla bilar försedda
med 4-hjulsbromsar (infördes 1924, på Buick m.
fl.), d. v. s. fotbromsen påverkar alla 4 hjulen,
dock med kraftigare verkan på bakhjulen.
Efterhand har det hydrauliska bromssystemet (fig. 8)
utträngt det rent mekaniska, enär det ger större
säkerhet för likformig bromsning. Vid tyngre
lastvagnar och särsk. vid bussar, där förarens kraft
eljest ej räcker till, användas servobromsar,
drivna ant. av vakuum från motorns
insugnings-rör el. av tryckluft. Servobromsen utgör sålunda
ett förmedlande organ mellan bromspedal och
hjulbromsarna. — Karosserietär den del av
bilen, som ger den dess yttre typ. På ett och
samma chassi bygga en del bilfabriker ofta flera
olika karosserityper; likaledes är det vanligt, att
chassierna med små förändringar användas flera
år i följd, varvid karosserierna ändras i den
utsträckning, som kravet på nya ”årsmodeller”
framkallar. Antalet samtidiga karosserityper på
gemensamt chassi är numera långt mindre än
förr, då fabrikerna av varje bilmärke brukade
offerera både öppna och täckta vagnar. De
numera vanligaste karosserityperna äro följande:
phaeton (”touring car”), en öppen bil med
tygsufflett och två rader sitsar (dubbel-phaeton
är 6 å 7-sitsig). Roadster skiljer sig från
phaeton genom att suffletten rymmer blott 2
personer ; k u p é är en täckt bil med plats för 2 el. 4
personer invändigt (någon gång försedd med en
extra sits, ”rumble seat”, baktill). Limousine
är en större 5 å 7-sitsig, heltäckt bil med glasruta
mellan framsäte och passagerarutrymme. De två
vanligaste typerna av täckta bilar äro c o a c h,
som har 2 dörrar, och sedan, som har 4.
Karosserierna byggas numera så gott som
alltid av stålplåt (dvs. utan trä) och i helsvetsat
utförande. Genom insvetsning av specialprofiler bli
dessa karosserier betydligt starkare och vid
kollisioner säkrare än de äldre, på trästomme
byggda konstruktionerna. Aluminium och andra
lättmetaller ha vid många fabriker försökts såsom
ersättare för stålplåten men synes av kostnads-,
hållfasthets- och svetsningstekniska skäl hittills
ej ha kommit till större användning. Materialet
synes lämpa sig relativt bäst för mycket små vagnar
och användes bl. a. till märket Dyna-Panhard. —
Karosseriernas ”strömlinjeform” lanserades som
moderiktning 1934. Sedan dess ha formerna
suc-cesivt förenklats och på många håll förfinats,
varvid amerikanare och italienare kunna anses ha
gjort de största insatserna som stil- och
formgivare. Ur effektivitetssynpunkt spelar
strömlinjeformen i praktiken en underordnad roll, enär
någon påtaglig besparing i luftmotstånd ej
inträder förrän vid hastigheter överstigande 50 å 60
km/tim.
Bilars igenkänningstecken. I Sverige skall på
varje bil, som ej tillhör försvarsmakten, finnas
dels en länsbokstav, dels ett nummer. Tecknen äro
till storlek, färg och form standardiserade och
skola på väl synligt sätt anbringas både fram- och
baktill på fordonet. Länsbokstäverna äro följande:
A = Stockholms stad; B = Stockholms län;
C = Uppsala 1.; D = Södermanlands 1.; E =
Östergötlands 1.; F = Jönköpings 1.; G =
Kronobergs 1.; H = Kalmar 1.; I = Gotlands 1.; K =
Blekinge 1.; L = Kristianstads 1.; M =
Malmö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
