Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augier, Émile - Augit - Augment - Augmentation - Augmentshemman - Augmentsränta - Augsburg - Augsburger-interim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H Augit—Augsburger-mtenm 72
”Le gendre de M. Poirier” (”Klädeshandlaren
och hans måg”, uppf. i Sverige f. ggn 1855), en
förträfflig sedemålning från seklets mitt, då mot
varandra bröto sig bördens och penningens adel.
Vid 1860-talets början skapar A. några sociala
skådespel av stor betydelse, de båda samhörande
komedierna ”Les effrontés” (1861; ”Moderna
vinglare”, uppf. i Sverige f. ggn s. å.) och ”Le
fils de Giboyer” (1862; ”Giboyers son”, uppf. i
Sverige f. ggn s. å.). Under det han i det förra
stycket angriper den epidemiska penningfebern,
gäller angreppet i det senare stycket närmast
de klerikala, det aristokratiska hyckleriet och det
finare kokottregementet. Efter en bitter
karaktärskomedi, ”Maitre Guérin” (1864; ”Notarien
Guérin”, uppf. i Sverige f. ggn 1865), följde två
nya sociala komedier, ”La contagion” (1866) och
”Lions et renards” (1869; ”Lejon och räfvar”,
uppf. i Sverige f. ggn 1875), i vilka
börssvindel, kokottregemente och klerikalism ånyo få
kläda skott. Kriget inspirerade A. till ”Jean de
Thommeray” (1873), vari krigets väckelse på den
blaserade ungdomen skildrats. A:s sista dramer
äro ”Madame Caverlet” (1876; ”Fru Caverlet”,
uppf. i Sverige f. ggn 1880), där han angriper
äktenskapets oupplöslighet, och det med starkt
bifall hälsade dramat ”Les Fourchambault” (1878;
”Familjen Fourchambault”, uppf. i Sverige f.
ggn s. å.), där han upptager frågan om den
illegitime sonens ställning och låter denne bliva
sin faders och hans familjs räddare.
A. är jämte Dumas d. y.
huvudrepresentanten för 1850—70-talens realistiska
skådespels-diktning i Frankrike. Hans författarskap bäres
av en anda, som med fog kännetecknats som
”hederligt folks moral”; han är i sin åskådning
målsman för det sundaste och bästa hos
medelklassen, för vars svaga sidor han dock har öppen
blick och som han oförskräckt gisslar.
Augit, ett pyroxenmineral. I kemiskt
hänseende är a. magnesium-kalciumsilikat, vartill
alltid kommer en halt av aluminium och järn.
A. är till färgen grönt till svart. Det ingår
som väsentlig beståndsdel i en del eruptiva
bergarter.
Augme’nt (lat. augme’ntum, ”tillökning”), ett
i vissa indoeuropeiska språk (sanskrit, avestiska
och grekiska) förekommande vokaliskt
verbalprefix.
Augmentatiön betecknar i musiken ett temas
förstoring, då det upprepas med fördubblade
notvärden. Dess motsats är d i m i n u t i o n.
Augmentshemman kallades under indelnings
verkets tid hemman, vars ränta, kallad a u
g-m e n t s r ä n t a, anvisats till understöd åt
rust-håll, då dess stamhemman ej var tillräckligt för
ett rusthållsnummer.
Augmentsränta, se Augmentshemman.
Augsburg, stad i s. v. Bayern vid Lech och
Wertach, 160,oöo inv., huvudstad i bayerska
Schwaben, industristad, järnvägsknut, är en
gammal stadsanläggning från romartiden och hade
sin storhetstid som en av Tysklands främsta
städer (handelshusen Fugger, Welser) på 1400- och
1500-talet. A:s läge ger staden riklig
vatten
kraft till moderna industrianläggningar (bomull
samt ylle, maskiner). På andra sidan Lech ligger
arbetarförstaden Lechhausen, nu inkorporerad, i
v. järnvägsstationen, som lämnar genomgång för
linjerna från München, Lindau, Ulm och
Nürnberg; i n. v. förstäder på bägge sidor om
Wertach. Det gamla A :s vall och vallgravar i ö.
äro markerade genom framspringande
bastionshörn och kanal. A:s mittpunkt är Ludvigplatsen
(”Am Perlach”) med rådhuset och börsen samt
åt n. domen och regeringsbyggnaden vid
domplatsen (Fronhof); huvudgatan är
Maximilian-strasse och dess fortsättning Karolinenstrasse;
huvudbyggnader, utom de ovan nämnda, bl. a.
dubbelkyrkorna S:t Ulrich och S:t Afra,
Fug-gerpalatset, Maximilianmuseet (1540) och
tyghuset. En väl bevarad bild av det medeltida A.
giver Jakoberstrasse genom Jakobsstaden fram
till Jakobsporten. I närheten Fuggerstiftelsens
slutna bostadskvarter för ålderstigna (Fuggerei,
1519). Vid Ludvigsplatsen reser sig stadens
medeltida vårdtorn, Perlachturm. Från dess
storhetstid som renässansstad äro bevarade
monumentala brunnsbyggnader. Rådhuset (1600-talet, av
Holl) inrymmer en berömd festsal (Goldener
Saal), domen (995; ombyggd 1321—1431) är en
femskeppig gotisk kyrka (altartavlor av Holbein
d. ä.). Gemäldegallerie (tavelgalleriet) har
värdefulla tavlor av äldre tyska skolan. A. är
biskopssäte. I A. finnas blind- och dövstuminstitut, 7
kloster, filosofisk högsk. m. m. — A. anlades av
Augustus år 15 f. Kr. Dess rom. namn var
Augusta Vindelicorum. Det blev fri riksstad
1315 och uppblomstrade från förra hälften av
1400-talet genom handeln med Italien. Inom
konsten verkade här Burgkmair och Holbein d. ä.
Reformationen vann tidigt insteg i A., och flera
viktiga händelser i dennas historia äro knutna till
A:s namn, så t. ex. augsburgska bekännelsen
1530, Augsburger-interim 1548 och augsburgska
religionsfreden 1555; men katolikerna återvunno
senare sitt inflytande. Svenskarna innehade
staden 1632—35. 1805 kom A. till Bayern. Under
2:a världskriget blev A. utsatt för svår förödelse.
Så blevo bl. a. rådhuset och Fuggers hus
skadade.
Augsburger-interim kallas den av kejsar Karl
V vid ”den harneskklädda riksdagen” i Augsburg
1548 framlagda religionsstadgan, genom vilken
han hoppades kunna stifta fred mellan katoliker
och protestanter. A. bestod av 26 artiklar.
Luthers lära om rättfärdiggörelsen var modifierad,
kyrkobegreppet starkt katoliserande, i det bl. a.
skrifttolkningen gjordes beroende av kyrkans
auktoritet, påvens primat över kyrkan erkändes, om
ock under villkor att påven vore en verkligt
kristlig påve, läran om sju sakrament, helgonens
förböner samt mässoffret bekräftades o. s. v. Föga
mer återstod av protestantismen än tillåtelse ”tills
vidare”, d. v. s. till dess kyrkomöte definitivt
avgjort frågorna, dels för prästerna att ingå
äktenskap, dels för församlingarna att åtnjuta
nattvarden under både bröd och vin. A. väckte
starkt missnöje hos både katoliker och
protestanter och förfelade helt sitt mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
