Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asien - Djurvärld - Befolkning - Folkmängd - Kulturförhållanden och religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
879
Asien
880
flygande makin (Galeopithecus) finnes på
Ma-lacka, Borneo och Filippinerna. Stora
fruktätande fladdermöss, ”flygande hundar”, äro
talrika. Bland insektätarna märkas de ekorrlika
tupaj aformerna. Tigern och leoparden finnas på
fastlandet samt Sumatra och Java. Dessutom
förekomma flera smärre kattarter, mungos, en
svart björn och läppbjörnen, vargar, vildhundar,
schakaler o. s. v. Sambarhjorten, axishjorten
m. fl. hjortarter äro typiska för området, likaså
nilgauantilopen, den indiska buffeln och flera
andra arter vildboskap. Den indiska elefanten
lever förutom på fastlandet även på Ceylon och
Borneo. Tre noshörningsarter och en tapir äro
likaledes hemma här. Vildsvin förekomma över
hela området och på Celebes det egendomliga
hjortsvinet (Babirussa). Fågelvärlden visar en
rikedom på hönsfåglar, bl. a. tamhönsens
stamfäder, påfågel, argusfasan m. fl.; fruktätande
duvor, papegojor, hornfåglar samt en mängd
insektätande fåglar. Bladfåglar (Phyllornis) och
brednäbbar (Eurylaemus) äro tvenne för
området helt typiska fågelfamiljer. Krokodiler av
flera slag förekomma allmänt, och bland dem
äro de smalnosiga gavialerna typiska;
python-ormar, talrika giftormar, bland vilka
glasögonormen el. kobran samt krait (Bungarus) äro mest
fruktade, och även en mängd ej giftiga ormar;
bland ödlorna märkas trädagamer av flera slag,
bl. a. de små draködlorna.
Befolkning. A:s geografiska förhållanden ha
varit gynnsamma för folkvandringar och
rasblandningar. Endast på fastlandets mest avskilda
områden och på öar ha folken kunnat hålla sig
mera oblandade; eljest präglar just
rasblandningen största delen av A:s folkslag.
Nuvarande folkgrupper. Nära de
europeiska folken stå de iranska och ariska
folken: perser, kurder, afghaner och hinduer
m. fl., och tillsammans med armenierna bilda dessa
den asiatiska delen av den indoeuropeiska
folkgruppen. I n. A. ha de europeiska
ryssarna framträngt som kolonister genom Sibirien
till Stilla havet. S. v. Asien tillhör semiterna
(araber, syrer), och längst i v. i Mindre Asien bo
osmaner, som utgöra en gren av den turkiska
stammen och ha sina frändefolk i Turkestan och
närliggande delar. Turkfolk äro utom osmanerna
turk-mener, ösbeger, östturkar, kirgiser, tatarer och
j akuter. Nära besläktade med Manchuriets urspr.
befolkning äro tunguserna, som bo i ö. Sibirien. I
n. v. A. bo grenar av f i n s k-u g r i s k a
folkstammen, och närmast dem stå som självständig
enhet samoj ederna. På Sibiriens tundror och i
dess skogar leva ännu rester av en urbefolkning
kvar, de s. k. gammalsibiriska folken:
jenisej-ostjakerna, giljakerna, jukagirerna samt
tjukt-jerna. Liksom de ariska folken utgöra ett band
mellan Europa och A., äro malajerna is. ö.
ett band till Oceaniens öar (Polynesien) i ö., dit
den malajiska befolkningen spritt sig, och till
Afrika (Madagaskar) i v. — Indoeuropéerna
invandrade till Indien omkr. 1,800 år f. Kr. och
underkuvade där de ursprungliga folken, med
vilka de blandade sig. I s. Dekkan bo dravida-
talande folk, som troligen haft större
utbredning före indoeuropéernas invandring. I n. ö.
Indien samt på sina ställen i de centrala delarna
bo s. k. munda-folk. Med undantag av Bortre
Indien uppvisar Östasien en ganska enhetlig
be-folkningsbild. I större delen av Kina talas
kinesiska dialekter och i Tibet, på Himalajas
sluttningar, i västligaste Kina och i Burma
ti-beto-burmanska språk. I de sydligaste delarna av
Kina finnas talrika icke-kinesiska folk (thai, man
och meo), trol. rester av den ursprungliga
befolkningen i Kina s. om Yang-tsi-kiang. En del
av dessa folk ha trängt in i Bortre Indien.
Japanernas ursprung är tills vidare okänt. Deras
språk liksom det koreanska språket har ej
kunnat sammanbindas med någon språkgrupp. Trol.
rester av urgamla språk- och folkgrupper äro
burushaski i Pamir samt andamanerna, som äro
av negroid typ. Negroida drag påträffas även
här och var i Sydasien, t. ex. hos semang på
Malacka samt på sina ställen på Filippinerna.
De äro pygméliknande och anses tillhöra en
urgammal ras. Till Sydasiens urinvånare räknas
också det primitiva vedda-folket på Ceylon. En
egenartad företeelse är aino i Japan, som
skiljer sig starkt från de kringboende östasiatiska
folken av mongolid typ.
Folkmängd. Även i fråga om flera av de
gamla suveräna staterna måste man räkna
högst approximativt, när det gäller statistiska
uppgifter. Vi nämna därför här endast de större
enheterna. Afghanistan har en areal av c:a 730,000’
km2, och folkmängden beräknas till 10 mill.
Motsvarande siffror för Filippinerna äro 299,400 och
19 mill., för Irak 292,000 och 4,8 mill., för Japan
382,545 och 80,2 mill., för Kina, c:a 7,520,000 och
406 mill., för Persien 1,626,000 och 10—15 mill.,
för Saud-Arabien 1,580,000 och 5,75 mill., för
Siarn 518,383 och 15,7 mill., för Burma 605,000
och 16,8 mill., för Syrien 140,000 och 2,8 mill., för
Transjordanien 89,975 och 400,000 samt för
Turkiet, asiatiska delen, 738,761 och 17,4 mill. Den
nybildade staten Indien har en areal på 3,161.370
km2 och 316 mill. inv., medan Pakistan beräknas
tdl 935,008 km2 med 7,3 mill. inv. och Ceylon,
som nu är dominion, omfattar 65,905 km2 med 6,2
mill. inv. Den asiatiska delen av Sovjetunionen
upptar 16,470,000 km2 med c:a 52 mill. inv. Bland
de brittiska besittningarna märkas Aden (280,000
km2, 650,000 inv.), Bahreinöarna, Katar, Kuweit,
Piratkusten, Maskat och Oman (255,000 km2,
800,000 inv.) och Nord-Borneo (212,000 km2,
900,000 inv.). Franska Indokina upptar c:a
741,000 km2 och har c:a 26 mill. inv. De
tidigare holländska besittningarna, nu Indonesien,
omfatta c:a 1,500,000 km2 med c:a 75 mill. inv.
Kulturförhållanden och religion. K. hyser de
mest skilda kulturgrader, från lågt stående
jägarfolk, jordbruksfolk på lägre stadiet samt herdar
till högre stående jordbrukare och gamla, verkliga
kulturfolk. Den äldsta högkulturen på jorden
härstammar från Eufrat-Tigrisområdet. Mest ostörd
av yttre inblandningar har i Kina en rent
asiatisk civilisation utvecklats, som därifrån spritts
till de kringliggande länderna. Även Indien har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
