Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ariska (indoariska el. indoiranska) språk - Aristagoras - Aristarchos - Aristatus - Aristeides (statsman) - Aristeides (Aristides), Publius Aelius (Theodoros) - Aristida - Aristides - Aristippos d. ä. - Aristippos d. y. - Aristobulos - Aristofanes - Aristogeiton - Aristokles - Aristokrat - Aristokrati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
755
Ariska språk—Aristokrati
756
Ariska (indoariska el. indoiranska)
språk, den östligaste av de indoeuropeiska
språkgrupperna, omfatta de språk (av indoeuropeisk
härkomst), som talas i Indien och Persien.
Arista’goras, envåldshärskare i Miletos. Då
A. med anledning av ett misslyckat fälttåg
kommit i spänt förhållande till Persien, ställde
han sig i spetsen för ett uppror mot denna makt.
Upproret utbröt 499 f. Kr. och gav uppslag till
de världshistoriska perserkrigen. Då det utföll
olyckligt för jonerna, flydde A. till Trakien,
där han omkom 496.
Arista’rchos, från Samos, grekisk astronom
(omkr. 280 f. Kr.). A., som var en av
forntidens skarpsinnigaste astronomer, var en
föregångare till Copernikus, i det han uttalade den
förmodan, att jorden rörde sig kring solen och
ej tvärtom. Han var den förste, som gjorde ett
teoretiskt riktigt försök att på geometrisk väg
bestämma solens avstånd från jorden.
Aristätus, artnamn på växter, försedda med
borst.
Aristéfdes (lat. Aristides), atensk statsman
(omkr. 550—467 f. Kr.). Han förvärvade sig
benämningen ”den rättrådige”. Snart råkade
han dock i konflikt
med Themistokles,
vars vittsvävande
politiska planer han ej
mäktade uppskatta.
482 blev A. genom
folkomröstning
(ostra-cism) landsförvisad.
Kort före slaget vid
Salamis (480) infann
han sig på givet
tillstånd ss. frivillig och
deltog med utmärkelse
i striden. Under följ,
året kommenderade
han i slaget vid Pla-
taiai den atenska krigshären och var sedermera
befälhavare över Atens flotta. I denna egenskap
tillvann han sig genom sitt rättrådiga beteende
allmän tillgivenhet från de joniska
bundsförvanternas sida och medverkade därigenom till att
dessa stater ställde sig under Atens skydd.
AristéT’des (Aristides), Publius
Ae-1 i u s, även kallad Theodoros, grekisk
retor från Adrianoi i Mysien (2:a årh. e. Kr.).
Han drev efterbildningen av de stora vältalarna
från Atens blomstringstid till sin spets.
Aristida, ett grässläkte med långa, smala,
xerofilt utbildade blad, ^d.-arter äro
karakteristiska för ökenfloran i Afrika och Asien,
Nordamerikas prärier, Sydamerikas campos och
pampas och andra regnfattiga områden.
Aristides, se Aristeides.
Aristi’ppos d. ä., grekisk filosof (omkr. 435—
355 f. Kr.), grundläggare av den kyrenaiska
skolan.
Aristi’ppos d. y., grekisk filosof (300-talet f.
Kr.), den föreg:s dotterson. Han har systematiskt
utvecklat den kyrenaiska skolans åsikter.
Aristobülos, två judiska furstar. Se
Macka-béerna.
Aristo’fanes, grekisk komediförfattare (omkr.
445—385 f. Kr.), hela sitt liv verksam i Aten.
A:s’ lustspel tillhöra den s. k. ”äldre attiska
komedien”, och skalden, som tillhör den
konservativa och aristokratiska riktningen, angriper
i några av dessa lustspel mycket skarpt den
härskande demokratiens mäktiga huvudmän, i
andra åter anfaller han samtida poetiska och
filosofiska riktningar. I fråga om
fantasirikedom, levande karaktärsteckning, blixtrande
kvickhet och fulländat herravälde över formen kan
A. ställas vid sidan av alla tiders största
skalder. I allt skall A. ha författat 44 stycken,
varav 11 finnas i behåll. Mest betydande bland
dessa äro följ.: ”Riddarna” (424), ett politiskt
tendensstycke, fullt av de bittraste invektiv mot
den mäktige demagogen Kleon; ”Molnen” (423),
som gisslar den dåtida filosofien, särsk.
sofi-stiken, till vars representant han orättvist gör
Sokrates; ”Freden” (421), som ger ett uttryck
åt hela folkets längtan efter en välbehövlig fred.
”Fåglarna” (414), A:s’ mest fulländade
skapelse, gör under bilden av en i molnen grundad
fågelstat en utomordentligt kvick och poetiskt
fulländad satir över atenarnas politiska
lättro-genhet och benägenhet att inlåta sig på
vidlyftiga och äventyrliga företag. I ”Lysistrate”
(411) låter A. Atens kvinnor sammansvärja sig
för att tvinga männen att ingå den efterlängtade
freden. I ”Grodorna” (405) göres Euripides till
föremål för hån, varemot Aischylos hyllas
såsom sorgespelets store mästare. I ”Plutos”
(388) framställer A., huru rikedomens gud genom
sin blindhet råkat i händerna på dåligt folk och
därigenom själv blivit utsatt för många
obehag, till dess han slutligen
återfår sin synförmåga och
därigenom sättes i stånd att på ett
mera tillfredsställande sätt
utdela sina håvor. Flera av A :s’
komedier äro övers, till svenska.
”Fåglarna” (i bearbetning av
Ivar Harrie och Hj. Gullberg)
och ”Lysistrate” ha i senare tid
uppförts i Sverige.
Aristogéi’ton, se Harmodios.
Ari’stokles, attisk
bildhuggare, verksam på 500-talet f. Kr.,
enl. inskrift upphovsman till den
berömda gravstenen över
atenaren Aristion.
Aristokrat, medlem av
aristokratien; ädling, förnäm
människa.
Aristokrati. 1) Den statsform,
där högsta makten utövas av ett
genom företräde av börd,
rikedom och samhällsställning från
det övriga folket avskilt fåtal el.
klass. En sådan statsform är till
sitt väsen republikansk men kan i
huvudsak genomföras med
bevarande till det yttre av den mo-
Anstokles:
Gravstele över
atenaren
Aristion. Nationalmuseet, Aten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
