- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 1. A - Asunden /
701-702

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetslön - Arbetslöshet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

701

Arbetslöshet

702

Under naturahushållningens tid härskade n
a-t u r a 1 ö n e r; men numera är
penninglönen regel inom industrien i de flesta länder,
ehuru det ej alls är ovanligt, att vissa förmåner
(t. ex. bostad) förenas med penninglönen. Då
lönen utgår i penningar, måste skiljas på
nomi-nallön, själva penningbeloppet, och reallön,
de förnödenheter, som kunna köpas för detta
belopp.

Principerna för lönens bestämmande
(lönesystemen) äro mycket olika och av stor
betydelse för arbetets beskaffenhet. De två
grundformerna äro tidlön och stycklön. T i d 1 ö n e n
(tim-, dag-, veckolön o. s. v.) utgår efter den
på arbetet nedlagda tiden, stycklönen el.
ackordlönen efter arbetsproduktens kvantitet,
oberoende av arbetstiden. En hel mängd
biandsystem finnas (enklast är stycklön med garanterad
timpenning såsom minimum). Dessutom
förekomma premiesystem av olika slag; de
flesta avse endast att driva upp kvantiteten genom
ofta mycket invecklade progressionsmetoder, men
premier förekomma även för produktens kvalitet,
arbetarens sparsamhet med råmaterial m. m. I
vinstandelssystemet utgår lönen i
större el. mindre utsträckning efter hela företagets
vinst. Därmed besläktad är den s. k. glidande
löneskalan, som fastställer ett visst
förhållande mellan lönen och den färdiga produktens
försäljningspris el. mellan densamma och
företagens stigande el. fallande nettovinster.

Man har velat göra gällande, att de högst
avlönade arbetarna i allmänhet äro de, som det
lönar sig bäst att använda. Endast de väl
betalda arbetarna äro i stånd att utveckla den energi
och duglighet, som fordras för att i full
utsträckning utnyttja tekniken i nutidens högst
utvecklade industrier. Nämnda lag om ”de höga
lönernas ekonomi” bör emellertid ej tillmätas
allmängiltighet, och framför allt märkes, att det
endast är en varaktigt hög lön, som har den
beskrivna verkan, ty blott en sådan kan höja
arbetarens levnadsstandard, och först därmed kan
man bli en dugligare arbetare.

Arbetslöshet. Först efter industrialismens
genombrott och efter uppkomsten av en
lönarbetarklass, som för sitt livsuppehälle är uteslutande
hänvisad till arbetsförtjänst, har överflöd på
arbetskraft förekommit i sådan utsträckning, att
det utgjort ett socialt massproblem. Den äldre
näringsrätten och besuttenhetslagstiftningen i
förening med en hård tjänstehjonspolitik sökte
dessförinnan avskräcka från och förebygga a.
Skrå- och hallordningarna inom
stadsmannanä-ringarna och lösdrivares rättslöshet och däremot
svarande behandling, då de voro utan ”laga
försvar”, äro exempel härpå. Vid
depressionsperio-derna under 1800-talet, då stor a. uppkom, ingrep
samhället icke på annat sätt än genom
fattigvården.

Efter hand har socialpolitiken inriktats på a:s
bekämpande. Sålunda begynte kommunerna
anordna S. k. nödhjälpsarbeten för att
bereda de arbetslösa sysselsättning. Offentlig a r-

betsförmedling infördes allmänt. Försök
gjordes också med offentlig
arbetslöshetsförsäkring.

Främsta förutsättningen för att verksamt
bekämpa a. är givetvis kännedom om dennas
natur och omfattning. Socialstatistiken hämtar
sin kunskap om a. i huvudsak från tvenne källor,
näml, dels fackorganisationerna och dels de
offentliga arbetsförmedlingsanstalterna. Av denna
statistik framgår, att även under de mest
gynnsamma konjunkturer inom näringslivet a. inom
fackorganisationerna aldrig brukar nedgå under
2%, detta beroende på att arbetarna ofta byta
sysselsättning el. plats och därunder gå
arbetslösa någon tid i avvaktan på ny anställning.
Jämsides med konj unkturarbetslösheten
under dåliga tider förekommer regelbunden s
ä-songarbetslöshet inom sådana fack
(byggnadsverksamheten, konf ektionsindustrien),
där arbetstillgången växlar efter årstiderna.
Permanent arbetslöshet kan också
uppstå inom industrier genom arbetsbesparande
tekniska uppfinningar. Partiell
arbetslöshet säges föreligga, då en industri el. ett
företag i stället för att avskeda arbetare minskar den
ordinarie arbetstiden, varigenom arbetsförtjänsten
för dessa s. k. korttidsarbetare minskas.

Några siffror kunna belysa växlingarna
beträffande arbetslösheten under senare decennier.
Antalet hjälpsökande arbetslösa i Sverige var
1930 13,700, motsvarande 11,9% av
fackför-eningsmedl., 1931 46,500 (16,8%), 1932, då den
svåra depressionen började sätta in, 113,900
(22,4%), 1933 164,100 (23,8%), 1934 114,800
(18,0%). Därefter har arbetslösheten gått stadigt
nedåt. 1945 omfattade den sålunda 8,800 (4,5%),
och 1948 var den nere under 2,500 man. Inom
många industrier har den förbytts i brist på
arbetskraft.

I Sverige berördes visserligen näringslivet i
mån av industrialisering och sammanflätning med
världsmarknaden alltmera kännbart av växlingen
mellan goda och dåliga tider, men därav följande
konjunkturarbetslöshet gjorde sig icke på långt
när så märkbar som den säsongarbetslöshet, som
följde av den långa vintern. Denna
säsongarbetslöshet motvägdes emellertid av de rikliga
arbetstillfällen, som skogsarbetet erbjöd under vintern.
Under årtiondena före 1 :a världskriget var det
mest utmärkande för den svenska
arbetsmarknaden icke arbetslösheten utan den brist på
arbetskraft för jordbrukets behov, som vållats av
landsbygdens avfolkning och den starka
folkströmmen till industrien och Amerika. Först vid 1 :a
världskrigets utbrott ingrep staten mera effektivt
till a:s bekämpande. Under ledning av Statens
arbetslöshetskommission
organiserades efter krigsutbrottet en understödsverksamhet
för arbetslösa, vartill staten bidrog med hälften
av kommunernas kostnader. Hjälpverksamheten
ledes nu av Arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetslöshetspolitiken har numera i stort sett
kommit att utgöras av konjunkturpolitik.
Ar-betslöshetshjälp kan ges antingen i form av
ar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:12:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffa/0449.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free