Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Apokalyptik - Apokalyptisk - Apokarp - Apokatastasis - Apokromat - Apokryf - Apokryfisk - Apokryfiska böcker, apokryfer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
637
Apokalyptisk—Apokryfiska böcker
638
De fyra apokalyptiska ryttarna. Träsnitt av
A. Dürer, 1498.
nad förhoppningen om ett nationellt jordiskt
här-lighetsrike, där judarna skola härska över
hedningarna. Dessa båda tankelinjer sammanjämkas
på så sätt, att det nationella riket blir begränsat
till en viss tid (”det tusenåriga riket”), och
först därpå följa den slutliga domen och
uppståndelsen och sedan härlighetsriket i himmelen
samt fördömelsen över de ogudaktiga. Bland
apokalyptiska skrifter må förutom Daniels bok
nämnas Henoks bok, 4:e Esra bok, Salomos
psalmer, de tolv patriarkernas testamente, de
si-byllinska skrifterna och Joh. Upp, — A. finnes
även i andra religioner, framför allt i den gamla
persiska.
Apokaly’ptisk, som tillhör apokalypsen,
d. v. s. Johannes’ uppenbarelse, el.
apokalyp-tiken; som är i Uppenbarelsebokens anda;
dunkel, gåtfull. — Apokalyptiska
gestalter, framställningar ur Johannes’ uppenbarelse.
Till de i den kristna konsten oftast
förekommande höra följande: De 24 äldste och de fyra
djuren (uttydda som symboler för de fyra
evan-gelistema), omgivande Guds tron och lammet
(Joh. Upp. 4—5). De apokalyptiska ryttarna,
fyra ryttare, tolkade som förtrycket, kriget,
hungersnöden och döden (Joh. Upp. 6). — Den
apokalyptiska kvinnan, klädd i solen, med månen
under fotterna och en krona av tolv stjärnor på
huvudet, uttydd som någon himmelsgudinna,
förmodligen en personifikation av församlingen (Joh.
Upp. 12: 1—6). — Mikaels strid med draken,
symbol för de goda makternas seger över
ond
skan (Joh. Upp. 12: 7—9). — Den babyloniska
skökan, ofta använd som symbol för fientliga
kyrkosamfund (Joh. Upp. 17).— Det
apokalyptiska talet, ”vilddjurets tal”: 666 (Joh.
Upp. 13: 18). I anslutning till bibeltextens ord
(”det är en människas tal”) har man under
olika tider velat tolka detta tal som en
chifferbeteckning för än den ene än den andre bland
mänsklighetens, det egna kyrkosamfundets el.
det egna landets fiender. — Apokalyptiska
gestalter ha ofta återgivits i konsten, t. ex. av Dürer.
Apoka’rp, se Pistill.
Apokata’stasis betecknar läran om en slutlig
frälsning för alla, till skillnad dels från läran
om eviga straff, dels från läran om villkorlig
odödlighet och om de ondas förintelse. Uttrycket
är hämtat från Apg. 3:21: ”alltings återställelse”.
Apokatastasislärans förnämsta målsmän äro
Origenes och Schleiermacher. Den förre fick
efterföljare i flera av de yppersta teologerna i
österlandet. Augustinus ville ej fullständigt
utestänga tanken på en viss lindring i de fördömdas
vånda men hyllade f. ö. läran om eviga straff
och medverkade till dess upptagande i kyrkoläran.
Mystiska åskådningar ha alltid ställt sig mildare.
Schleiermachers åskådning i fråga om
apokatas-tasisläran återfinnes delvis i följande
huvudgrunder, som senare gjorts gällande till dess förmån:
1) Från Gud, den Allgode, kan ej utgå något
annat än gott. 2) Människan, skapad till Gud,
kan ej lösslita sig från sin gudomliga ur grund.
Ett sådant vore liktydigt med ett förintande av
hennes eget innersta jag. 3) ”Om en lem lider,
så lida alla de andra lemmarna med den” (1 Kor.
12: 26).
Inom filosofien har tanken på ett lagbundet
kretslopp inom verkligheten satt djupa spår. Den
finnes hos Herakleitos och hos pytagoréerna men
utvecklas särsk. av de äldre stoikerna. Under
nyare tid har a. som läran om ”die ewige
Wie-derkunft aller Dinge” fått sin mest
namnkunniga form i Nietzsches senare skrifter.
Apokromät kallas ett fotografiskt objektiv,
hos vilket färgspridningen är fullständigare
korrigerad än hos det akromatiska objektivet. A.
är särsk. värdefull vid mikrofotografi samt vid
trefärgsfotografi.
Apokryf, se Apokryfiska böcker.
Apokryfisk, ”hemlig”, ”förborgad”;
omtvistad; tvivelaktig, otillförlitlig.
Apokryfiska böcker, apokryfer, icke av
kyrkan såsom rättesnöre erkända skrifter;
betyder eg. böcker, som äro förborgade el.
hemliga med hänsyn till sitt ursprung el. innehåll
och som icke tillhöra de till offentligt
gudstjänstbruk antagna bibliska skrifterna. Första spåren
i bibelkanons historia av en sådan distinktion
påträffa vi redan hos judarna i Palestina. Inom
den gamla kyrkan framträda i huvudsak tre
ståndpunkter i fråga om kanon och a.: 1) den
palestinensiska och mindre-asiatiska, för vilken
Gamla testamentet sammanfaller med den judiska
kanon; 2) den västerländska, som till kanon
räknar jämväl en del av kyrkan antagna deutero-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
