Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antiloper - Antimachos - Antimakass el. antimakassar - Antimilitarism - Antimon - Antimonblomma - Antimonbly, hårdbly - Antimoncinnober - Antimonföreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
601 Antimachos—Antimonföreningar 602
afrikanska former med en hårtofs mellan de små
raka och spetsiga hornen (Cephalophus) men även
den indiska fyrhornade antilopen,
Tetra-ceros quadricornis (70—80 cm lång), med ett
par små horn mellan ögonen och ett par något
större bakom; honan är homlös. 4)
Vatten-b o c k-gruppen, stora el. medelstora afrikanska
a. med framåt bågböjda horn, som saknas
hos honan. 5) Gasell -gruppen, till vilken höra
besoarantilopen och saigaantilopen
samt g a s e 11-släktet, Gazella, med sina talrika
representanter från Centralasien till Nord- och
Östafrika. 6) Buskboc k-gruppen med mer el.
mindre trekantiga, spiralvridna horn; omfattar
bl. a. den största av alla antiloper, ä 1 g- el.
elandantilopen. Hit höra även kudun
och nilgaun. 7) Gemsantiloperna;
omfatta utom gemsen bl. a. snögeten.
Anti’machos (lat. Antimachus), grekisk skald
(omkr. 400 f. Kr.). Bland hans dikter märkas hans
epos ”Thebais” och en elegisk diktsamling,
”Lyde”.
Antimaka’ss el. a n t i m a ka’s s a r, överkast,
virkad skyddsduk att lägga på soffor, stolar etc.
Namnet uppkom genom det på 1800-talet bland
herrar vanliga bruket att i håret använda m
a-kassarolja, som satte fläckar på tyger.
Antimilitari’sm, eg. en mot militarismen
riktad rörelse; även vissa fredsvänners tendens att
i krigsmaktens avskaffande se ett medel för
freden; numera vanligen en från omstörtningspartier
utgående rörelse, som riktar sig mot
upprätthållande av statens väpnade makt. Även inom
Sverige har den försvarsfientliga
propagandan, såsom rörelsen ock kallas, varit
synnerligen verksam. Försök att hejda rörelsen
gjordes genom ändringar i strafflagen 1889 och 1906
(se Staafflagarna), dock utan märkbar framgång.
1917 tillkallade krigsministern ett antal
sakkunniga för att utreda frågan om åtgärder mot den
försvarsfientliga propagandan. Dessa avlämnade
i okt. 1921 sitt betänkande, men förslaget
föranledde icke någon åtgärd.
Antimön, Sb, kemiskt grundämne,
förekommer huvudsaki. i Sachsen och Kina som
anti-monglans (gråspetsglans), ofta silver- och
guld-haltig, och i den därav bildade antimonblomman
(valentinit) samt i andra bergarter. Ren a.
är metallglänsande, blåaktig, silvervit,
kristalli-nisk, spec. v. 6,71, atomvikt 121,8, smälter vid
630°, förbrinner i luften till antimontrioxid och
ger med kungsvatten antimontriklorid, med
salpetersyra antimontrioxid och metaantimonsyra.
A. användes som metall huvudsaki. för
legeringar, den ur antimontriklorid med zink som ett
svart pulver utfällda a. till bronsering, i sina
föreningar i färgeritekniken och som läkemedel.
Antimönblomma, se Valentinit.
Antimönbly, h å r d b 1 y, en legering mellan
antimon och bly, som användes för framställning
av boktryckerityper, s. k. stilmetall.
Antimöncinnöber, antimonoxisulfid, Sb2S2O,
karminröd förening, som erhålles vid kokning av
antimonklorid med natriumtiosulfat; användes vid
olj emålning.
Antimönföreningar. Bland antimons
föreningar må följande nämnas:
Antimontriklorid framställes genom
kokning av spetsglans med konc. saltsyra, varvid
antimontrikloriden slutligen avdestilleras. Den
stelnar till en mjuk, smörliknande, genomskinlig
kristallmassa. I litet vatten löser sig
antimonklorid till klar lösning; av mera vatten
sönderdelas den, varvid först antimonoxiklorid och
småningom (vid kokning) antimontrioxid bildas.
Al-garotpulver, tidigare använt som kräkmedel,
erhålles vid behandling av antimontriklorid med
varmt vatten.
Antimonpentaklorid framställes
genom att inleda klor i smält antimontriklorid. Den
är en starkt rykande, vanligen gulaktig, tung
vätska, användes som kloröverförare vid
klore-ring av organiska föreningar på laboratorier och
i kemiska fabriker.
Antimontrioxid, finnes i naturen som
mineralen senarmontit och valentinit,
av vilka det förstnämnda kristalliserar reguljärt,
det senare rombiskt. Den framställes genom
oxidation av metallisk antimon med luft, eventuellt
vid närvaro av vattenånga. Med alkalier bildar
den salter, antimoniter.
Kaliumantimonyltartrat,
kräkvinsten, är ett av de viktigaste antimonsalterna,
framställes genom kokning av antimontrioxid och
vinsten. Den användes tidigare som kräkmedel;
vidare tillsammans med tannin som betmedel för
basiska färger.
Antimonsalt benämnes dubbelsalter av
antimonfluorid, SbFs, med alkali fluorider el.
alkalisul fater, användas som betmedel i färgerier
och vid tygtryckning.
Antimonpentoxid. antimonsyraanhydrid,
framställes genom upphettning av antimonsyra.
Den är ett gulvitt, i vatten olösligt pulver. Dess
salter, antimoniater, motsvara hydraterna
ortoantimonsyra, pyroantimonsyra och
metaantimonsyra. Av motsvarande salter är t. ex. surt
kaliumpyroantimoniat ett reagens på natrium,
enär motsvarande natriumsalt är nästan olösligt
i vatten.
Antimontrisulfid, svavelantimon,
utfäl-les som en orangeröd fällning, då svavelväte
in-ledes i ej alltför starkt sura lösningar av
trevärdig antimon. Vid torkning blir pulvret
mörkare och övergår vid smältning i den gråsvarta,
kristalliniska form, som i naturen bildar
mineralet antimonglans.
Antimonpentasulfid, ”guldsvavel”,
framställes dels genom fällning med vätesvavla
ur lösningar av 5-värdig antimon, dels genom
tillsats av svavelsyra till nat r i um su 1 f
antimon i a t, Schlippes salt. Antimonpentasulfid
är ett orangerött pulver, lättlösligt i alkalier och
alkalisulfider. Både antimontrisulfid och
-penta-sulfid användas i tändsticksindustrien och
fyrverkeritekniken. Båda sulfiderna äro äv
syrakaraktär, lösas i alkalier och i alkalisulfider och bilda
i senare fallet rena sulf osal ter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
