Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akaja - Akajer, Akéer - Akamba el. Wakamba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Akajer—Akamba
200
Akambaflicka malande majs.
grupp bland de grekiska staterna. Landskapet
hade tidigast tillhört jonerna men togs senare i
besittning av a k a j e r n a, efter vilka det fått
sitt namn. När romarna gjorde Grekland till
en provins, erhöll denna namnet A. — Efter det
bysantinska kejsarrikets fall 1204 var A. under
en tid självständigt furstendöme.
Aka’jer, A k é e r, en grekisk folkstam, vilken
under sagotiden synes ha varit mäktig och stor,
varför Homeros ofta kallar samtliga greker för
akajer. Genom den doriska vandringen sägas
de ha blivit undanträngda till Peleponnesos norra
kustlandskap, vilket sedermera bar namnet A k
a-j a. År 280 f. Kr. reste sig a. mot de då
över Grekland härskande makedonierna och
bildade det Akajiska förbundet, vilket
snart utsträcktes långt över Akajas gränser. I
spetsen för detsamma stod en strateg (fältherre),
vald för ett år. Den högsta beslutande makten
tillkom folkförsamlingen, i vilken varje till 30
års ålder kommen medborgare ägde rätt. Till
sist omfattade förbundet (omkr. 200 f. Kr.) hela
Peloponnesos, fastän då under romerskt
beskydd. När förbundet slutligen inlät sig i krig
med romarna (146), var dess och Greklands öde
beseglat.
Aka’mba el. W a k a m b a, en i
Kenya-ko-lonien mellan Kenya och Kilima-ndjaro bosatt
bantustam, uppgående till omkr. 230,000. A. äro
i stort sett välväxta, gladlynta och intelligenta.
Enligt sina traditioner äro a. urspr. ett jägarfolk.
Akantuskapitäl från Epidauros (t. v.) och akantusranka från frisen på
Ara pacis i Rom.
Ännu i dag ha de ej förlorat sitt gamla rykte
att vara de kanske skickligaste elefant jägarna
i hela Östafrika. Redan sedan mycket länge
tillbaka äro dock boskapsskötsel och åkerbruk deras
viktigaste existensmedel, och sedan landet på
1880-talet började komma under engelskt välde,
har jaktens betydelse som näringsgren nästan
helt försvunnit, då kolonialmyndigheterna ej
tilllåta infödingarna att jaga storvilt. De äga stora
hjordar av hornboskap, getter och fettsvansfår.
Nötkreaturen äro en art sebu med rätt korta
horn, till färgen svart och vit el. grå. övriga
husdjur äro höns och hundar. A. äro även stora
biodlare. Åkerbruket är dock a:s förnämsta
näringsgren. Det bedrives nästan uteslutande av
kvinnorna. Metoden för åkerbruket är
”hack-bruk”, plogen är okänd, det enda redskapet för
att röja upp ny mark är ”grävstaken”, en något
spetsad, i ändan tillplattad käpp av hårt trä. A.
bo i grästäckta hyddor av den i Afrika så
utbredda bikupsformiga typen. Större
sammanhängande byar finnas i regel ej, utan varje
familj bildar en enhet för sig, och på det viset
kan en ”by” bestå av en enda hydda. Byn omges
av en barrikad av taggiga grenar, innanför
vilken hyddorna ligga. I skydd av den förvaras
också boskapen nattetid. De viktigaste
husge-rådssakerna äro enkla, oornerade lerkärl,
kalebasser samt säckar, flätade av snören. Dräkten
består av en importerad, billig filt eller ett stycke
bomullstyg; dock förekommer ännu den
ursprungliga kvinnodräkten, ett rågarvat get- eller
kalvskinn. Härtill kommer kvinnornas
blygd-skört — hos de unga flickorna vackert utsirat
— samt ”svans”, en lång, svalstjärtformig
läderremsa, gärna prydd med glaspärlor. Som
smycken användas bl. a. fina, välgjorda
metallkedjor. Som prydnad räknas även
ärrtatue-ringen, mest använd av kvinnorna, samt den
hos båda könen förekommande
spetsfilning-e n av 4—6 tänder i överkäken. Därj ämte slår
man ut de två mellersta framtänderna i
underkäken. — Vapnen bestå av båge och förgiftade
pilar samt svärd. Sköld och spjut användas ej.
På dans äro a. mycket begivna. Männen leva
i månggifte, men det stora flertalet har ej mer
än 2—3 hustrur. Äktenskapet är grundat på
brudköp. Exogami och klanväsen existera,
giftermål inom samma klan är förbjudet. Jämte
vanlig omskärelse praktiseras
även en del egendomliga och
mycket intressanta
initia-tionsriter. För flera
byar el. ett visst område
gemensamma angelägenheter
avgöras av ”de gamles råd”
(nzama), en uteslutande lokal
enhet. Hövdingar saknades
urspr., men nu ha
engelsmännen tillsatt sådana. De flesta
brott kunna sonas med
böter. Förr förekom dock
blodshämnd. A:s religiösa
föreställningar
överensstämma i stort sett med bantu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
