Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
831
Bring-Brising
832
inom och utom landet) och äfven i många andra
länder. T. B-i.
* Bring, svensk släkt. Den i hufvudarbetet
nämnde Evertssen hette Enertsson och hans son
Enert. - 5. Sven Libert B. dog 30 nov.
1910. - 7. Johan Magnus Fredrik
T e of il B., son till B. 6, teolog, f. l jan. 1863 i
Stockholm, blef 1881 student och 1884 filos. kan-
didat i Uppsala, aflade 1886 teoretisk och 1887
praktisk teol. examen samt prästvigdes s. å., blef
1893 komminister i Sala och 1902 assistent vid
teol. fakulteten i Uppsala samt tjänstgjorde från
1907 äfven vid domkyrkan där. 1911 utnämndes
han till domprost i Linköping. Han promoverades
1917 i Uppsala till teol. doktor, var preses vid
prästmötet i Linköping 1920 och prästerligt ombud
vid kyrkomötet s. å. B. har intagit en framskjuten
plats i det kyrkliga lifvet. På K. M:ts uppdrag
1913 utgaf han 1915 Förslag till komplettering och
revidering i vissa hänseenden af nu gällande evan-
geliebok och insattes 1919 i evangeliebokskommit-
tén, hvars förslag till reviderad evangeliebok antogs
af 1920 års kyrkomöte och sanktionerades 1921.
Bland B:s skrifter märkas Kyrkoårets evangelier.
Vinkar för deras homiletiska behandling (1909
-10), Kyrkoårets högmässotexter (den s. k. första
nya årgången). Vinkar för deras homiletiska be-
handling (1913-14), Texter och tankar samlade
och utgifna (1906-18; delvis ur J. K. Brings
kvarlåtenskap; smärre häften med anvisningar för
konfirmationstal, vigseltal etc.), Om konfirmand-
undervisningen med särskild hänsyn till svenska
förhållanden (1920, synodalafh.) samt de populari-
serande Kyrkligt lif och arbete (1910) och Vr lifvet
- for lifvet (1915).
8. Samuel Ebbe B., den föregåendes kusin,
biblioteksman, historiker, f. 25 sept. 1879 i Vins-
löf, Kristianstads län, filos. doktor i Lund 1912,
blef 1909 andre bibliotekarie vid Kungl. biblioteket
och 1914 förste bibliotekarie vid universitetsbiblio-
teket i Uppsala. Bland hans arbeten må nämnas
Trollhätte kanals historia intill 18U (i den af B.
redig. Vattenfallsstyrelsens festskr. "Trollhättan",
1911-13), lefnadsteckning af Polhem (i Sv. tek-
nologför:s, af B. redig. "Minnesskrift" of ver Pol-
hem, 1911), Uppsala läns k. hushållningssällskap
1815-1915 (1915-16), Redogörelse för lagstift-
ningen i Sverige om rusdryckers försäljning 1800-
1911 (1914), Karl XII:s likfärd och begrafning
(i "Karolinska förbundets årsskr." 1918), Till frå-
gan om Karl XII:s död (ibid. 1920) och Göta ka-
nals historia (1922), hvarjämte han till sv. öfversatt
G. Adlerfelts "Histoire militaire de Charles XII"
(1919). 7. E.M.R.
Bringa, veter., den del af bålen, som ligger mel-
lan boglederna och uppåt begränsas af halsen, ned-
till af bröstbenet. På gränsen mellan bringan och
halsen, där luftstrupen går in i bröstkorgen och
hvarifrån de större blodkärlen till hals och hufvud
utgå, synes en mer eller mindre tydlig fördjup-
ning, bringgropen. Bringans form kallas
flat, då boglederna och bröstbensspetsen ligga i
samma plan; skjuter bröstbensspetsen framom bog-
lederna, uppkommer tuppbringa, om dess
muskler äro mera fylliga, hökbringa, om bröst-
benet skarpt framträder; ligga boglederna framom
bröstbensspetsen, uppkommer getbringa, som
vanligen åtföljes af smalt bröst, och är bringan
mycket bred och köttig, kallas den lejon-
bringa, som ofta förekommer hos hästar af tyngre
raser. Den breda bringan anger alltid god utveck-
ling af bröstkorgen och är i det afseendet en för-
tjänst, men gången blir tung och vaggande, och
en alltför bred bringa är därför ej önskvärd för
lättare hästar. E. T. N.
Brink, brant backe. Sedan medeltiden ingår
ordet i namn på vissa gator i Staden inom
broarna i Stockholm, som slutta ned från öns höga
midtparti mot öster- och Västerlånggatorna. Nu-
mera heta dessa gator Köpmanbrinken (Norra och
Södra), Benikebrinken (uppkallad efter en husegare
där i midten af 1500-talet, Jöran Beniche), Tyska
brinken och Kåkbrinken (efter den där förr befint-
liga kåken; se K å k). Däremot fanns namnet Stor-
kyrkobrinken ej förrän i en senare tid. Enligt F.
de Brun synes man vara berättigad att sluta, att
brink i gamla tider betydt kort backe, som varit
så brant, att man ej kunnat gå rakt uppför den-
samma, utan måst söka sig väg på sidorna därom.
Brinkmann, Martin Cecilius August,
dansk-norsk zoolog, f. l nov. 1878 i Köpenhamn,
blef föreståndare för Bergens museums zoologiska af-
delning 1911 och professor i zoologi i Bergen 1914.
B. har offentliggjort arbeten bl. a. om hudkört-
lar och deras byggnad hos däggdjur samt om
hvirfvelmaskar och nemertiner. L-e.
Brinnande fält. Se Flegreiska fält.
Brinning, dets. som förmultning, men ej dets.
som förruttnelse. Se Förmultning. Suppl.
Brioche [-å7j; af landskapet Brie], kokk., ett
finare bakverk af jäst h vetedeg, som används till
kaffe- och tekakor. Kallas äfven apostlakaka.
Briole^ter. Se Ädelstenar, sp. 1155.
Brion [briå7], Simon de. Se Martin,
påfvar 4.
*Brioniska öarna tillhöra nu Italien.
’Brisbane hade 1921 209,699 inv. Industrien
omfattar sko-, läder-, tvål- och tobakstillverkning.
1910 grundlades i B. University of Queensland,
omfattande humanistisk och naturvetenskaplig samt
ingenjörsfakultet. O. Sjn.
Brising, Harald, konstförfattare, f. l okt.
1881 i Stockholm, d. 21 dec. 1918 där, blef student
1899 i Uppsala och filos. doktor 1909 på afh.
Quinten Matsys (praktupplaga, Haarlem, s. å.). Han
hade blifvit amanuens vid Nationalmuseum 1907
samt blef docent i konsthistoria 1915 i Lund och
1918 i Uppsala. Han gjorde studier vid universi-
tet i utlandet och deltog i vetenskapliga exkursio-
ner i Grekland och till Kreta 1904 och 1909-10.
I bokform utgaf han efter sitt förstlingsverk Klas-
siska bilder (om kretensisk och grekisk konst t. o. m.
Polykleitos, 1910, fransk uppl. Images classiques),
Antik konst i Nationalmuseum (1911), Hellenisk
idrott, olympiska spelen i det gamla Grekland
(1912), Den brokiga pelargången (studier af medel-
tida och modern konst, 1912) och Sergels konst
(stilkritisk undersökning, 1914). Han utgaf dess-
utom konsttidskriften "Arktos" 1909 och skref
uppseendeväckande artiklar i fråga om National-
museets utvidgande (1908) och i andra frågor på
dagordningen. En samling af hans efterlämnade
studier utkom 1921 under titel Antik och nyantik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
