Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ä ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Någon lag för variationen har ej kunnat
upptäckas, och fyndigheten aftar ej mot djupet. Guldet
förekommer emellertid såväl i kiserna som i
kvartsen, alltid som gediget, i form af små korn eller
”taggar” eller som fina blad. Stundom kan det
ses med blotta ögat, oftast dock endast med
mikroskopets tillhjälp och efter kisens krossning
och vaskning. Äfven i skiffern på sidorna om
gångarna ha enstaka guldkorn anträffats. Ett ganska
stort antal skärpningar och mindre grufvor är
öppnadt å de guldförande gångarna. En grufva, Adolf
Fredriks grufva, har dock afsänkts ända till 234,7
m. lodrätt eller nära 300 m. donlägigt djup. –
Inom Ädelforsfältet finns äfven järnmalm, hvilken
man utan framgång sökt tillgodogöra.
Th. N–m.*
Med Ä. har under senare tider äfven Klefva
grufva i Alseda socken varit förenad. Den
upptäcktes 1691 och bearbetades först i flera repriser
för utvinning af koppar, till dess Berzelius 1838
påvisade, att nickel förekom där, hvarefter
utvinningen af denna metall blef hufvudsak. Grufvan
arbetades senast åren 1914–19 och afsänktes då
till 109,6 m. afvägning. Två stollar, belägna
på resp. 45 och 80 m. afvägning, ha tidigare
användts för kommunikation med dagen. Utom
koppar- och nickelprodukter har af
vittringsprodukter från varpen äfven tillverkats rödfärg.
Fyndigheten utgöres af utskiljningar af nickelhaltig
magnetkis samt koppar- och svafvelkis ur diorit. Den
för smältning afsedda malmen har under senare
tid i regel hållit omkr. 2 proc. nickel och
0,5–0,75 proc. koppar.
Vid ett vattenfall i Emmån, nära Ädelfors station
på Hvetlanda–Målilla järnväg, låg i äldre tider
Kibbe kvarn, och därinvid uppfördes
anläggningar för tillgodogörande af malmen från den 6 km.
n. v. därom belägna Klefva grufva. Guldextraktionsverk
för bearbetning af malmen från Ädelfors
guldgrufvor, belägna 3 km. åt n. ö., finnas äfven
på samma plats, som senare kallades Klefva bruk
och numera Ädelfors.
K. S–ll.
Ädelgaser, kem., en klass af gasformiga
grundämnen, som erhållit detta namn, emedan de i
olikhet med alla andra grundämnen icke bilda några
kemiska föreningar. De visa heller icke någon
närmare analogi med öfriga hittills kända enkla äm-
nen. I det periodiska systemet (se Grundämnen)
bilda de därför en särskild grupp, hvilken,
på grund af att dessa ämnen sakna valens, benämnes O-gruppen. Alla ädelgaserna, helium,
neon, argon, krypton och xenon, äro enatomiga
element i den meningen, att deras molekyler bestå
af enkla atomer. Om deras upptäckt se Argon.
De igenkännas enklast genom sina spektra (se
Spektralanalys, med afbildning af heliums
spektrum) och kunna särskiljas från hvarandra
genom fraktionerad destillation vid låg tempera-
tur. Deras kokpunkter stiga nämligen, såsom föl-
jande tabell utvisar, med atomvikten:
Helium Neon Argon Krypton Xenon
atomvikt . . . 4,00 20,2 39,88 82,92 130,2
kokpunkt . . . –268,s° –243° –186,9° –152° –109°
smältpunkt . . – –250° –189,6° –169° –140°
Se f. ö. de särskilda ämnena.
Till ädelgaserna räknas också de radioaktiva
emanationerna. Se Radiumemanation och
Radioaktiva grundämnen. - På grund
af sin absoluta kemiska indifferens ha ädelgaser,
i synnerhet argon, under de senare åren fått
användning till fyllning i elektriska
metalltrådslampor.
Ädelgran, bot., namn på Abies alba och Abies
sibirica (sibirisk ädelgran).
Ädelkastanj, bot., namn på Castanea vesca.
Ädelkorallen, zool. Se Koraller, sp. 1017,
med fig.
Ädelkräfta,, zool. Se Kräfta, sp. 147.
Ädelopal, miner. Se Opal, sp. 736.
Ädelpapegojor, zool.. Se Papegojor, sp.
1484.
Ädelsalt, kem. Se Kaliumsalter, sp. 632.
Ädel serpentin, miner. Se Serpentin 1,
sp. 185.
Ädel spinell, miner. Se Spinell.
Ädelstenar, Ädla stenar (ty. edelsteine,
schmucksteine, fr. <i>pierres précieuses, eng. precious
stones), mineral, som på grund af betydlig
hårdhet, vacker färg och glans m. m. lämpa sig för
användning till smycken eller andra prydnadsföremål.
En ädelstens skönhet ligger i dess klara
tilltalande färg eller fullkomliga färglöshet, i dess
antingen höga och briljanta eller mjuka och milda
glans eller lyster samt för flera i deras
genomskinlighet. Man skiljer mellan verkliga ädelstenar
och halfädelstenar. Verkliga ädelstenar
(juveler) indelas i flera rangklasser alltefter
sin större eller mindre hårdhet, skönhet och
sällsynthet i slipvärda exemplar. Till l:a rangklas-
sen höra diamant, rubin och safir (båda ädla
varieteter af korund), smaragd, spinell, krysoberyll
(cymofan), till 2:a rangklassen höra akvamarin
(beryll), topas, hyacint (zirkon), granat, turmalin,
ädelopal, till 3:e rangklassen cordierit, vesuvian
(idokras), axinit, krysolit (olivin), cyanit,
andalusit, turkos m. fl. (se dessa ord). De flesta
ädelstenar äro genomskinliga. Äfven äkta pärlor (se
Pärlor) hänföras i allmänhet till ädelstenarna.
Som halfädelstenar räknas bergkristall,
ametist, citrin, röktopas, morion (samtliga
kristalliserad kvarts), rosenkvarts, kattöga, tigeröga och
falköga, prasem och plasma, heliotrop, aventurin,
hvilka utgöras af kristalliniska kvartsaggregat,
kalcedon, karneol, krysopras, jaspis, agatt, mokkasten
(mossagat) och onyx, som äro till utseendet täta
kvartsvarieteter, samt fältspatsarterna adular l.
månsten, amasonsten, labrador och aventurinfältspat;
som halfädelstenar räknas vanligen också
lasursten (lapis lazuli), malakit, rhodonit, nefrit,
blodsten (järnglans), obsidian (lava), stenkol (jet,
gagat), bärnsten, korall m. fl. (se dessa ord). Bland
halfädelstenarna äro endast några få fullkomligt
genomskinliga (t. ex. bergkristall och ametist);
de flesta äro antingen ogenomskinliga, mer eller
mindre mörkfärgade, eller svagt genomlysande.
Å vidfogade färgtryckta plansch äro följande
ädelstensmineral i naturlig storlek afbildade:
Fig. 1. Topas, vingul, större kristall i kvarts- och topasdrus. Schneckenstein i Sachsen.
» 2. Topas, blåaktig, kristall på kvarts och fältspat. Alabaschka i Ural.
» 3. Topaskristall, brungul, på kvarts. Ouro Preto i Brasilien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
