Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slut ingår som beståndsdel i mäklarbefattningen i
allmänhet. Annorlunda är förhållandet i Danmark
(i Köpenhamn och köpstäder, som på anhållan
fått kungl. stadfästelse på särskilda
"mæglerartikler", annars icke), där vederbörande
uttryckligen förordnas till växel-, varu-, skepps- eller
assuransmäklare. I Norge funnos förut äfven
särskilda växelmäklare i vissa städer; men genom
lag af 5 juni 1869 är mäklarnäringen där
frigifven. – Om mäklares skyldighet att uppgöra
hufvudkurs på växlar se Kurs och
Växelkurs.
I. Hkr.*
Växelnot (it. nota cambiata), mus., en
ackordtons stora eller lilla öfver- eller undersekund,
hvilken i ackordtonens ställe införes i ackord som
genomgångsnot (se Genomgående noter) eller
kvarligger däri från den föregående harmonien (se
Förhållning).
Växel- och signalsäkerhetsanläggningar, järnv.,
ha till ändamål att trygga järnvägstågens gång
genom att göra hufvudsignaler, som beröra en viss
tågväg eller viss bansträcka, beroende såväl af
hvarandra som ock af i tågvägen befintliga växlar,
äfvensom af förekommande skyddsväxlar,
spårspärrar och rörliga broar m. m. på sådant sätt, att
"körsignal" för tågs framförande på viss tågväg icke
kan ges från hufvudsignal, med mindre än att
nämnda växlar, spårspärrar och rörliga broar m. m.
äro förreglade i riktiga lägen, samt att körsignal för
tågs framsläppande samtidigt på olika tågvägar
icke kan ges, så vida icke tågvägarna utgöra en
fortsättning af eller äro oberoende af hvarandra. Se
vidare Signal (C.) och Ställverk 2. H. O.
Växelplog, landtbr. Se Plog, sp. 1080 och
fig. 11.
Växelprocess. Se Växel och Växelrätt.
Växelprotest (se Växel) är dels den offentliga
förklaringen, att växel blifvit "nödlidande" på
grund af brist på skydd från växelbetalarens sida
eller att annan oregelbundenhet förekommit i fråga
om förloppet vid växeltransaktionen, dels äfven
den urkund, hvarigenom detta förhållande styrkes.
Enligt svensk rätt måste protest upptas antingen
af notarius publicus (se d. o.) eller i stad af
magistratsperson och på landet af landsfogde,
landsfiskal eller magistratsperson från närmaste stad
eller af annan person, som af K. M:ts
befallningshafvande . i länet blifvit därtill förordnad. Om
verkställd protest skall anteckning göras på den
företedda växeln. I Norge och Danmark kan
protest utom af notarius publicus eller
vederbörande notarialämbetsman äfven i nödfall, men
blott tills vidare ("forelöbig protest"), upptas
af två vittnen under iakttagande af vissa före-
skrifter.
I. Hkr. (Ä. W:son M.)
Växelrytteri. Se Växel.
Växelrätt är inbegreppet af de särskilda rätts-
regler, som gälla för växelomsättningen (se Växel).
Urspr. ha dessa regler uppkommit genom handels-
bruk; men jämförelsevis tidigt kodifierades denna
sedvanerätt i växellagar för mindre eller
större områden, och senare tiders sträfvanden ha
riktats på att utjämna ännu kvarstående nationella
olikheter inom växelrätten. Särskildt efter
sekelskiftet började dessa sträfvanden göra sig allt
kraftigare gällande, och på konferenserna i Haag
1910 och 1912 upprättades ett definitivt förslag till
en enhetlig internationell växellag. Visserligen
ställde sig England och Nord-Amerikas förenta
stater afvisande, men ombuden för en mängd stater,
däribland Sverige, Norge, Danmark, Tyskland,
Frankrike, Holland, Belgien, Italien,
undertecknade 1912 en konvention, hvarigenom dessa
länders regeringar förbundo sig att för sina resp.
lagstiftande församlingar framlägga förslag i enlighet
med det af nämnda konferenser upprättade.
Världskriget har emellertid tills vidare undanskjutit
frågan. De viktigaste nu bestående grupperna inom
växelrätten äro: 1) Engelsk-amerikansk växelrätt, i
England för första gången kodifierad genom lag af
18 aug. 1882. 2) Fransk växelrätt, grundad på
"Gode de commerce" af 1807 och gällande med
afvikelser inom Frankrike, Nederländerna, Belgien,
Spanien, Argentina m. fl. länder. 3) Tysk
växelrätt, numera kodifierad genom "Allgemeine
deutsche wechselordnung" af 1848, som efter
hand blifvit införd i hela Tyska riket och det
forna Österrikes tyska provinser. Närmast efter
dess förebild ha följande länder ordnat sina växel-
lagar: Finland (1858), Ungern (1876), de tre
skandinaviska länderna (1880), Schweiz (1881),
Italien (1882), Portugal (1888) m. fl. Den äldsta
nordiska växellagen är Sveriges växelstadga af
10 mars 1671. Danmark och Norge fingo sin
första växellag i en förordning af 1681, i sina
väsentliga delar upptagen i Kristian V:s lagbok
(1683 och 1687). Sveriges, Norges och Danmarks
nu gällande växellagar äro den första och
mognaste frukten af den gemensamma skandinaviska
lagstiftningsverksamheten. De underskrefvos alla 7
maj 1880 och äro så godt som alldeles
likalydande, hvilket däremot icke är fallet med
föreskrifterna om växelprocessen. Ang. denna har
hvart och ett af de nordiska länderna bibehållit
sina egna regler (svensk lag af 7 maj 1880, norsk
af 17 juni s. å., dansk af 28 maj s. å.). – I
inskränktare mening betecknar växelrätt innehållet
af växelinnehafvarens befogenhet emot
växelbetalaren och öfriga växelgäldenärer. – Se bl. a. för
nordisk växelrätt, med notiser om tysk, engelsk
och fransk, V. Löfstrand, "Växel- och check-
lära" (2:a uppl. 1919); för främmande länder i
öfrigt t. ex. O. Swoboda, "Die arbitrage" etc.
(14:e uppl. 1913).
I.Hkr. (Å. W:son M.)
Växelrörelse. Se Bank, sp. 856 och 859.
Växelslut, hand. Se Växelmäklare.
Växelspärrskenor, järnv., anordnas för att för-
hindra omställning af växlar, under det att järn-
vägsfordon framgår genom desamma.
Spärrskenan utgöres vanligen af ett Z- eller vinkeljärn
anbragt omedelbart utanför växelspetsen på yttre sidan
af ena rälssträngen och anslutes genom
utväxlingar, så att den påverkas af växelns läge. Se vidare
Växel- och signalsäkerhetsanläggningar.
H. O.
Växelstation, tekn. Se Telefon, sp. 705.
Växelström, fys. och elektrot., en elektrisk
ström (se d. o. och Elektriska
maskiner, sp. 280), som periodiskt växlar riktning.
Den benämnes ren, om lika stora
elektricitetsmängder passera i de båda strömriktningarna; i annat
fall är den pulserande. De i elektrotekniken an-
vända växelströmmarna äro rena växelströmmar,
som variera praktiskt taget sinusformadt, hvarför de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
