Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn / 605-606 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viminalis ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

handelsbankens byggnader samt Kalmar läns
norra landstings sjukstuga. I staden finnas 2
boktryckerier, från hvilka utges "Vimmerby tidning",
"Hultsfreds-posten", "Kinda-posten" och "Tjusts
tidning" (2 ggr i veckan) samt "Nya-posten" och
"Kisa-tidning" (1 gång i veckan). I kyrkligt hänseende
bildar V. jämte Vimmerby

Fig. 5. Vimmerby i slutet af 1600-talet, efter Sueciæ-verket.

landsförsamling och Pelarne annexförsamling ett pastorat
med en kyrkoherde och 2 komministrar. – V. (under
medeltiden Vimberby, Vimbyrby, Vimarby, Vimarks
by), sedan gammalt en betydande marknadsplats, har
sannolikt äfven varit ett hedniskt offerställe,
hvarom stadens äldsta vapen – en kvinnofigur
(gudinna) med ett timglas i högra handen och ett
får vid fötterna – tyckes ge en antydan. Om platsens
betydenhet långt tillbaka i tiden vittnar också det
stora graffält från vikingatiden, hvilket är beläget
i den s. k. Gästgifvarhagen sydöst om staden och
hvars till omkr. 150 uppgående jordhögar på stadens
bekostnad under slutet af 1800-talet till största
delen undersökts af rektor H. Hanson i Gamleby,
hvilken undersökning visade, att högarna jämte brända
människoben innehöllo endast lerkärl, prydnader
o. d., alltså icke minnen från någon strid, såsom
förut antagits. Det torde vara omöjligt att utforska
tiden för V:s stadsblifvande. I medeltidshandlingar
nämnes, att V. 1192 för tredje gången brändes
af danskarna och att Kristian I härjade detsamma
1454. I början af 1400-talet kallas V. stad, men
1532 förbjöd Gustaf Vasa all köpslagan där och
befallde de invånare, som önskade idka handel,
att flytta till Kalmar. V. återfick emellertid
1604 sina stadsprivilegier. V. härjades 1610 af
danskarna. Det hemsöktes af stora eldsvådor 1683,
då större delen af samhället blef lågornas rof,
och 1821, då två tredjedelar af staden lades i aska.
E. K-n.

Vimmerby–Hultsfreds järnväg, normalspårig,
21,4 km. lång, urspr. tillhörig V.–Hultsfreds
järnvägsaktiebolag, sammanbinder Vimmerby med
Nässjö–Oskarshamns järnväg och öppnades
1 aug. 1877. Banan, som under tiden
1899–1906 trafikerades af Nässjö–Oskarshamns
järnvägs-a.-b., eges och trafikeras sedan 1
jan. 1907 af Östra centralbanans järnvägs-a.-b.
J. L. (F. P.)

Vimmerby landsförsamling, i Kalmar län, Sevede
härad. 15,971 har. 2,187 inv. (1919). Annex till
Vimmerby stad, Linköpings stift, Tunaläns och Sevede
kontrakt.

Vimmerby–Linköpings järnväg utgör delsträcka af Östra
centralbanan (se d. o.).

Vimmerby–Spångenäs järnväg. Se
Norsholm–Västervik–Hultsfreds järnvägar.

Wimmercranz, Adolf Fredrik, lärare, filolog, f. 10
dec. 1815 på Gottland, d. 1 maj 1899

i Jönköping, blef student 1835, filos. kandidat
1841, doktor ("ultimus") 1842, docent i latin s. å.,
allt i Uppsala. Han var 1849-82 lektor i latin i
Härnösand (rektor där 1855-57). Sedan 1859 var han
led. af Mus. akad. W. var en mångkunnig och högt
skattad lärare, och hans olika skoluppl. af Livius
voro mycket använda. Efter

sitt afskedstagande utgaf han bl. a. Terentii
lustspel, öfvers. från latinet (1896).
J-C.

Wimmerstedt, Axel Johan, kemist, f. 21 sept. 1829 i
Kalmar, d. 9 nov. 1910 i Stockholm, blef student 1847,
filos. doktor 1853, med. kandidat 1857, licentiat
1860 och doktor 1868, allt i Lund. 1860 förordnades
W. till adjunkt och laborator i kemi vid Karolinska
institutet, utnämndes 1866 till ord. adjunkt i kemi
och toxikologi och var 1879-83 e. o. professor
i kemi där. Därjämte var han 1873 -77 lärare i
farmaceutisk kemi och mineralogi vid Farmaceutiska
institutet och 1874-76 t. f. rätts-kemist. 1883 blef
han ord. rättskemist. 1865-68 var W. sekreterare
i kommittén för utgifning af "Phar-macopæa
suecica. Edit. YII". W. utgaf Analys af Medevi
helsobrunn (doktorsafh. 1866). C. G. S.

Vimpel, sjöv., en mycket smal och lång standert
(se d. o.) af flaggduk, i form af ett band
eller en remsa, hvars nedre eller yttre del är
klufven. Hissad på ett örlogsfartygs högsta topp
eller, om fartyget ej har rigg, på en flaggstång,
stående förut eller på ett pansartorn e. d.,
betyder vimpeln (örlogsvimpeln, stundom kallad
kronovimpel) chefens befälstecken och skall som
sådant blåsa både dag och natt, så länge fartyget är
i aktivitet. Äfven i fartygsbåt bör chefen föra sitt
befälstecken. Vimpel får föras endast af chef, som
är officer. Chef, som för vimpel, kallas vimpelman,
till skillnad från "flaggman" och "standertman". På
båtar tillhörande ett örlogsvarf eger officer under
vissa förhållanden att föra vimpel. Den svenska
vimpeln är blå och gul på längden (före 1905
med unionstecknet invid stången; se fig. nederst
å färgpl. till art. Befälstecken). Kunglig vimpel
liknar örlogsvimpeln, men har "vid stången" riksvapnet
på hvit botten. Enligt gamla lagar var anbefalldt,
att vimpel, då den fördes på handelsfartyg, skulle
vara oklufven och ej öfver 6 alnar lång. Nu för tiden
används dock klufven vimpel, men ungefär på halfva
sin längd är den omvänd så, att den blå remsan slutar
med en gul och den gula med en blå. Se vidare Flagga
B. N.*

Vhnpeli, socken. Se Y i n d a l a.

Vimpelman, sjöv. Se Vimpel.

Vimpelstake, sjöv., en liten flyttbar
stång, vanligtvis med vidfäst vimpel, som
placeras förut i den båt, i hvilken till
vimpels förande berättigad officer färdas.
B-N.*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>