Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vatten - Watten - Vattenafledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ytvatten och grundvatten (se d. o.), hvartill man
äfven velat lägga källvatten, ett vatten, som skulle
vara ett mellanting mellan båda, d. v. s. ett vatten,
som efter att ha passerat marken åter kommer upp
till ytan. Riktigare synes vara att skilja endast
mellan de båda förstnämnda slagen samt därvid
förstå med grundvatten det, som passerat längre väg
genom markens porer, och med ytvatten allt annat
färskvatten. En källa (se d. o.) kan vara utlopp
för grundvatten, men äfven utgöras af ytvatten,
som i bergsprickor eller andra håligheter runnit
en viss väg under jorden. Mellan ytvatten och
grundvatten förefinnas flera i praktiskt afseende
viktiga olikheter. Ytvattnet följer med afseende
på värmegraden ganska nära årstidernas växlingar
(t. ex. 0—20°), medan grundvattnet håller sig hela
året vid mera likformig temperatur (t. ex. 7—11°),
hvilket förhållande är ganska betydelsefullt, då
vattnet används till vattenledningsändamål. Ytvattnet
kommer till följd af bakteriella föroreningar alltid
att bli af misstänkt beskaffenhet, med hänsyn till
dugligheten till dryck, matlagning, sköljning af
matkärl o. s. v. samt bör därför aldrig användas
därtill utan föregående rening. Ett grundvatten kan
i regel användas utan annan rening än från upplöst
järn. Grundvattnet är dock vanligen "hårdare", något
som ej eger betydelse för vattnets användbarhet
till dryck, men väl för matlagningsändamål, tvätt,
ångpannematning o. s. v. Ett grundvatten, som
innehåller större myckenhet upplösta salter än det
normala eller särskilda beståndsdelar, som förläna
vattnet viss egenart, plägar kallas mineralvatten
(se d. o.). Innebär denna egenart vissa medicinska
egenskaper, benämnes vattnet stundom "hälsovatten"
(se Källa), bland hvilka må erinras om "järnvatten",
"bittervatten", "alkaliska vatten" o. s. v. Gränsen
mellan dessa och "läskevatten" är i några fall
rätt svår att draga. En art af "hälsovatten",
som med upptäckten af radioaktiva ämnen började
finna användning, äro de radioaktiva vattnen (se
Radioaktivt vatten). Härvid erinras, att ett mycket
stort antal grundvatten är i någon mån radioaktivt,
men endast de rikaste vattnen finna användning till
medicinskt bruk.
Avloppsvatten. Af det ofvanstående framgår, att
vatten ur flera synpunkter tagits i betraktande som
konsumtionsvatten för ett eller annat ändamål. Men
sedan vattnet gjort tjänst för ett dylikt ändamål
och därvid i regel upptagit en hel del för rent
vatten främmande ämnen, afgår det som afloppsvatten
(kloakvatten, spillvatten), medförande dessa ämnen
(orenlighet, föroreningar) till floder, sjöar eller
till hafvet. Blir föroreningen stor, kan detta
medföra afsevärd skada för det vattendrag, hvari
vattnet faller ut. (Se Vattenrening.)
Undersökning af vatten förutsätter ett visst syfte:
undersökning af vattnets lämplighet till dryck (se
Dricksvatten), tvätt, ångpannematning o. s. v., om
det gäller konsumtionsvatten, eller föroreningsart
eller föroreningsgrad, om fråga är om afloppsvatten. I
många fall, t. ex. då lämpligheten till ångpannevatten
skall pröfvas, kan man i regel komma till ett positivt
resultat. I andra fall kan man ej komma längre än
till en viss sannolikhet.
En samvetsgrann undersökare intygar aldrig, att
ett vatten "är lämpligt till dryck", utan blott
"att anledning saknas att anse vattnet olämpligt
till dryck" eller kanske i annan riktning att "stora
skäl finnas att misstänka vattnet som olämpligt till
dryck". Nästan aldrig innehålla våra källor, brunnar,
sjöar eller vattendrag ämnen, hvilka verka som gift
i den betydelse detta ord vanligen fattas. Däremot
innehålla de ej sällan bakteriella föroreningar,
som kunna vara farliga. Som emellertid dessa ofta
äro af synnerligen tillfällig natur och därför kunna
uppträda den ena dagen och vara försvunna den nästa,
kan ej heller omöjligheten att i visst, konkret fall
kunna påvisa sjukdomsalstrande bakterier i ett vatten
tas som bevis för dettas oskadlighet. Man får alltså
i de flesta fall åtnöja sig med ett på kombination
af kemiska och biologiska data med iakttagelser
rörande yttre omständigheter (beträffande orena
tillflöden m. m.) grundadt omdöme om sannolikheter.
K. S—n.
Om vattnets blomning se Blomning 2. — Om Dagvatten,
Destilleradt vatten, Hydrostatiskt vatten,
Hygroskopiskt vatten och Kapillärt vatten se dessa
ord.
Watten, ty. (holl. wadden), sand- och dybankar
på Nordsjöns södra och sydöstra strand, belägna
mellan fastlandet och den därutanför befintliga
ökedja, som sträcker sig från nordholländska halfön
till Slesvig. De ligga mestadels torra under ebb,
men öfversvämmas under flod. Där tidvattnet mellan
öarna gör sig kraftigare märkbart, ha strömningarna
kunnat hålla djupare rännor öppna. Watten äro till
öfvervägande del öde sandsträckor, men äro stundom,
där grunden så tillåter, bevuxna med säf, som mejas
och används till stoppning af madrasser m. m. Så
är t. ex. fallet vid den holländska ön Wieringen
(se d. o.).
A. N—d.
Vattenafledning. 1. Jur., enligt Vattenlagen (se
d. o.) sådant företag, som afser marks torrläggning
genom att sänka eller uttappa sjö eller annan
vattensamling, fördjupa, utvidga elier räta älf,
å eller annat vattendrag eller eljest vatten
därifrån afleda. Med afsaende på sådant företag
äro Vattenlagens bestämmelser ang. vattenafledning
tillämpliga oafsedt det med torrläggningen åsyftade
ändamålet. Detta kan, såsom enl. 1877 års dikningslags
förut gällande bestämmelser om vattenafledning,
afse vinnande af jords odling och förbättring,
således en förhöjning i jordens förmåga att lämna
afkastning som åker, äng eller skogbärande mark,
men det kan äfven vara beredandet af annan af markens
torrläggning beroende förmån, t. ex. möjliggörande
af torftäkt. För vattenafledning finnes tvångsrätt
att få genomföra företaget, äfven om annat
torrläggningsintresset motstående intresse beröres;
och tarfvas för ändamålet, att å annan fastighet
lägges damm, vall eller väg eller ledning för vattnet
eller att där verkställes gräfning, sprängning eller
annan åtgärd för strömbäddens reglerande eller till
förebyggande eller minskande af skada, är egaren
af fastigheten skyldig mot ersättning tåla sådant
intrång. Tvångsrätten är dock icke ovillkorlig. Skulle
för ändamålet fordras, att annan tillhörigt strömfall
borttages eller dess fallhöjd minskas eller att till
men för annans egendom vattenförhållandena i sjö,
vattendrag eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
