Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallsend - Vallsjö - Vallsjöberget - Vallstena - Vallsättare - Valltrapp - Vallträde - Wallvijk, Jean von - Vallvik - Vallvisa - Wallwitzhafen - Vallåkra - Vallåkradalen - Vallåsen - Vallåt (Hornlåt) - Vallängd - Vallö - Vallört - Vallö stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också Hadrianus’ vall (se d. o.),
efter hvilken staden fått sitt namn.
A. N–d.
Vallsjö, socken i Jönköpings län, Västra
härad. 4,566 har. 1,723 inv. (1919). Häraf komma
86 har, 1,064 inv., på till socknen hörande del af
Säfsjö municipalsamhälle. Annex till Norra Sandsjö,
Växjö stift, Västra härads kontrakt. Utom den nu
nyttjade sockenkyrkan finns en ödekyrka, till hvars
konservering statsmedel anvisats.
Vallsjöberget, kronopark i Tåsjö revir af Härnösands
distrikt, Västernorrlands län, har bildats af
f. d. stockfångstskogarna Ornäset, Vallsjöberget,
Nagasjötjälen och Södra Stenhällan. Dessa
stockfångstskogar bland andra hade enl. k. br. 20
febr. 1874 tilldelats Lo och Kramfors sågverk
i ersättning för privilegierad stockfångst å
kronans skogar i Fjällsjö, Ramsele och Junsele
socknar. Genom aftal mellan staten och sågverket
8 maj 1888 återföllo dessa skogar till kronan och
förklarades för kronopark. Areal 3,440 har (1915).
S–r.
Vallstena, socken i Gottlands län, Norra
häradet. 2,849 har. 368 inv. (1919). Annex till
Källunge, Visby stift, Norra kontraktet. Vid kyrkan
har man upptäckt en särdeles märklig forngraf
innehållande bl. a. ett präktigt svärd, hvars knapp
är af guld, inlagdt med granater.
Vallsättare, fortif. Se Vallmästare.
Valltrapp. Se Valtrapp.
Vallträde, landtbr. Se Träde.
Wallvijk [-vik], Jean von, grefve, riksråd, f. 17
nov. 1710, d. 27 sept. 1776 på sin gård Bisslinge i
Uppland, var sonsons son till en bergsman i Dalarna,
Klas Eriksson till Stråtenbo, och Margareta, dotter
till den myndige Leksandsprosten Terserus (se
d. o. 1). Liksom sin fader, Johan Wallwik, hvilken
1718 adlats med namnet von W., tjänade W. en tid i
Kammarrevisionen, där han 1747 blef assessor och 1749
råd, men 1756 utnämndes han till statskommissarie och
bidrog som sådan verksamt till att vinna Statskontoret
för mösspartiets ekonomiska grundsatser. Sannolikt var
detta orsaken till, att han vid partiskiftet 1765
blef riksråd. Under de strider, som ledde till Adolf
Fredriks tronafsägelse 1768, sökte han emellertid
intaga en medlande ställning, och sedan konungen genom
sin afsägelse framtvungit riksdagskallelse, ställde
han sig öppet på hofvets sida. Till belöning därför
bibehölls han i rådet, då hans förra meningsvänner
inom detta störtades 1769, samt blef 1770 friherre
och 1771 grefve. När mössorna vid 1771–72 års riksdag
åter kommo till makten, slöt han sig dock ånyo till
dem och räddade därigenom ännu en gång, vid 1769 års
rådkammares fall, sin riksrådsvärdighet. Men efter
1772 års revolution afskedades W. 22 aug. jämte alla
de öfriga mössriksråden. Under revolutionsdagen
skall W. ha varit den af rådet, som först märkte
konungens förehafvande, och med följande ord meddelat
sin upptäckt åt de öfriga riksråden, som höllo på
att justera sitt beslut om åtgärder till kväsande af
revolutionen i Kristianstad (se Toll 1, sp. 288):
"Gode Herrar, Kongl. Maj:t justerar vårt protokoll
nere i högvakten; han spar oss besväret och vi kunna
sluta". Detta infall berättas ha varit orsaken till,
att Gustaf III gaf W. plats i den nya rådkammare, som
han upprättade s. d. som den gamla upplöstes. W. blef
där utan all betydelse. – Ätten W. utslocknade på
svärdssidan med en W:s brorson 1792.
– W:s farbroder Erik Wallwik (d. 1729) adlades som
assessor i Åbo hofrätt 1727 med namnet Stjernvall och är
stamfader för den i Finland lefvande ätten Stjernvall.
S. B.
Vallvik, trämassefabrik i Söderala socken, Gäfleborgs
län, nära Ljusnans utlopp i Bottniska viken, uppförd
1907–08. Tillverkningen utgöres af sulfitcellulosa
och sedan 1908, då en sulfitspritfabrik anlades
vid V., sulfitsprit till ett sammanlagdt värde af
omkr. 11 mill. kr. (1919), hvaraf 10 mill. kr. för
sulfitcellulosa. Omkr. 300 arb. sysselsättas. V. eges
af det 1906 bildade Sulfit-a.-b. Ljusnan, bestående
af de större sågverksbolagen i Söderhamnstrakten
(Långrörs, Marma sågverks, Ljusne-Voxna
a.-b. m. fl.), och omfattar en areal af 101,98 har
med 8,55 mill. kr. tax.-värde (1918), hvaraf 3,26
mill. för fabriks- och ekonomibyggnader. V. förbindes
med det vid sjön Marman i v. belägna Håby genom en 11
km. lång järnväg och har en äfven för vintertrafik
öppen hamn, där hufvudsakligen stenkol, koks,
sten och malm lossas samt trämassa utskeppas och
hamnafgifterna 1917 utgjorde 1,023 kr.; V. har äfven
poststation.
E. A—t.
Vallvisa, mus. Se Låt, sp. 163.
Wallwitzhafen, hamn. Se Dessau.
Vallåkra, järnvägsstation på Hälsingborg—Eslöfs-banan
i Kvistofta socken, Malmöhus län, vid Vallåkra-
l. Kvistoftaån, som vid Råå fiskeläge faller ut i
Öresund. Vid byn Södra V. har dels på 1700-, dels på
1860-talet brutits stenkol. Vallåkra stenkols-a.-b.,
som bildades 1866 för stenkolsbrytning på Billesholms
kungsgårds egor i Norra Vrams socken, uppgick 1895
i Billesholm-Bjufs a.-b., hvilket å sin sida 1903
uppgick i Höganäs-Billesholms a.-b. — Vallåkra
lerindustri-a, -b., som bildades 1896, uppgick 1919
i Höganäs-Billesholms a.-b.
Vallåkradalen. Se Kvistoftaån, sp. 424.
Vallåsen, kronopark i Halmstads revir af Södra
distriktet, Hallands län, har enl. k. bref 18 april
1902 bildats genom inköp af de till säteriet Vallen
hörande hemmanen Kjerr n:r 1 och 2, Yllevad n:r 2, 3,
4, 6 och 7, Kållinge n:r 1, Voxtorp n:r 1—9, Berg n:r
1 och Åstorp n:r 1–4. Köpeskilling 157,000 kr. 1,721
har (1915).
S–r.
Vallåt (Hornlåt), mus. Se Låt.
Vallängd, detsamma som röstlängd (se d. o.).
Vallö, norskt fiskeläge ("strandsted") 6 km. ö. om
Tönsberg i Vestfold fylke (före 1919 Jarlsberg
og Larvik amt), hade förr ett saltsjuderi, anlagdt
1739, hvilket drefs för statens räkning till 1816,
då det öfvergick i enskild ego. Afkastningen var
stor, i synnerhet på 1830- och 1840-talen. Numera
är saltverket nedlagdt, och annan fabriksdrift har
trädt i stället, bl. a. ett större oljeraffinaderi.
– Vid V. fanns redan 1801 ett batteri, och 1807—08
byggdes 3 nya batterier, som bestyckades från
marinen. 1814 demonterades det ena af dem, men
ett annat uppfördes och bestyckades i dettas
ställe. 1815 desarmerades samtliga batterier.
K. G. G. L. W:son M.
Vallört, bot. Se Symphytum.
Vallö stift, adligt jungfrukloster på Själland,
Danmark, 7,5 km. s. om Kjöge, grundlades 1737 af
drottning Sofia Magdalena. I detsamma inskrifvas
endast ogifta damer af dansk börd. I spetsen står
antingen en abbedissa, som måste vara född prinsessa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
