Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 45-46 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Urladdare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 3. Spetsen positivt laddad.

Fig. 4. Kvasturladdning.

och liknar mera ljusfenomenen i geisslerrören. Om
spetsen laddas positivt och sålunda får vara anod,
kan man med obeväpnadt öga vid ringa strömstyrka på
densamma iakttaga ett rödaktigt ljusskikt, liknande
det anodiska glimljuset i geisslerröret. Negativa
ioner träffa anoden och åstadkomma genom stötar nya
ioner, till följd hvaraf ljusfenomenet uppkommer. Vid
starkare strömstyrka utvecklar sig en vid roten
rödaktig ljuskvast, som att börja med är föga
utbredd, men som, ju mer den tränger in i gasen,
alltmer förgrenar sig och samtidigt antar blåaktig
färg, ifall urladdningen sker i luft (fig. 3). –
Man skiljer vid tysta urladdningar ofta mellan
spetsurladdning och kvasturladdning, i det att man
med spetsurladdning i egentlig mening afser endast
de fall, då vid negativ spets det blå glimljuset
förefinnes vid elektroden i form af en lysande punkt
och en positiv spets visar ett rödaktigt ljusskikt. Om
strömstyrkan ökas, framträder det positiva ljuset i
form af en ljuskvast, och denna urladdningsform kallar
man kvasturladdning. Spänningen mellan elektroderna
förhåller sig vid de båda urladdningsformerna på
sådant sätt, att den växer med stigande strömstyrka.
Ökas afståndet mellan elektroderna, så ökas den för
urladdningen nödvändiga spänningen betydligt. Om den
negativa spänningselektroden göres kulformig och
afståndet mellan elektroderna är stort (ungefär
10 cm.), visar den vid den negativa elektroden
uppträdande ljuskvasten ett helt annat utseende
än det ofvan beskrifna. Under det att vid små
afstånd ljuskvasten ljudlöst utbreder sig från den
negativa spetsen i gasen, är urladdningen vid en
kulformig elektrod förbunden med kraftigt sprakande
ljud. Ljuskvasten utbreder sig icke, såsom fallet
är vid spetsen, åt sidorna, utan skjuter i form af
strålar in i gasen och ändrar oupphörligt plats på
kulan. I fig. 4 visas en fotografisk afbildning af
dylika urladdningar; å bilden synas flera ljuskvastar,
som uppkommit efter hvarandra, men som, då plåten
exponerats en viss tid, här synas vara samtidiga. –
Af stort intresse äro de
kemiska reaktioner, som kunna inträffa under inverkan
af tysta urladdningar. Då en elektricitetsmaskin
någon tid hållits i gång, förmärkes en egendomlig
lukt (elektrisk lukt), beroende därpå, att under
inverkan af de elektriska urladdningarna ozon (se
d. o.) bildats. De elektriska urladdningarna, och i
synnerhet de tysta urladdningarna, verka på den gas,
genom hvilken de ega rum på samma sätt, som om gasen
starkt upphettades. Därför bildas af syret i luften
ozon. Andra gaser, t. ex. ammoniak och kolsyra,
sönderdelas. Men strömmen kan också åstadkomma
motsatta verkningar, hvarigenom förut bildade
kemiska produkter åter sönderdelas. Sålunda icke
blott uppkommer ozon vid urladdningar i luft, utan
ozon sönderdelas äfven, till följd hvaraf det icke är
möjligt att åstadkomma ozon af hvilken koncentration
som helst, om en blandning af ozon och syrgas
tillräckligt länge utsattes för urladdningar. Ett
jämviktstillstånd uppkommer nämligen, vid hvilket
genom strömmen lika mycket ozon nybildas som den,
som genom densammas inverkan sönderdelas. Mycket
ingående undersökningar ang. de faktorer, som
inverka på ozonbildningen, finnas utförda (se
litteraturanvisningen nedan). Om apparater, vid hvilka
de tysta urladdningarna användas för framställning
af ozon, se Ozonisator. – En annan inverkan af de
tysta urladdningarna på den atmosfäriska luften är
en delvis inträdande oxidation af kväfvet. Verkan
är här densamma som vid den elektriska ljusbågen
(jfr Kväfve, sp. 430). – Då elektricitetens
täthet vid en laddad spets är mycket stor, kan vid
tillräckligt stark laddning en ionisation af den
intill spetsen liggande gasen ega rum, hvarigenom
spetsens laddning öfvergår till gasen. De bildade
ionerna, som bortstötas, förlora sin hastighet,
men åstadkomma en laddning hos gasen. Till följd af
att gasmassor ryckas med, då ionerna stötas bort,
uppkommer vid spetsen elektrisk vind, som i omedelbara
närheten af spetsen kan vara mycket stark, men på ett
litet afstånd från densamma hastigt aftar i styrka
(jfr Elektrisk vind). – De höga växelspänningar, som
komma till användning vid anläggningar för elektrisk
kraftöfverföring (se Elektrisk arbetsöfverföring),
kunna framkalla tysta urladdningar, s. k. korona,
hvarigenom energiförlust, "koronaförlust",
uppkommer. Dessa tysta urladdningar äro af samma slag,
som t. ex. förekomma i en ozoniseringsapparat, med den
skillnaden, att ljuskvastarna här kunna få en mycket
stor utbredning. Luftens elektriska ledningsförmåga
är af betydelse vid inledandet af koronafenomenet,
hvarjämte afståndet mellan de spänningsförande
trådarna äfvensom trådarnas radie inverkar. Enligt
nyare undersökningar skulle för uppkomsten af korona
erfordras ett potentialfall af 30,000 volt per cm.;
dock anses detta värde mycket osäkert. Huruvida
vid växande spänningsskillnad korona skall utbilda
sig mellan två trådar och huruvida urladdning genom
gnistor skall ega rum, beror på, huruvida den från
trådarna utgående ioniseringen af luften tränger
så långt in i mellanrummet mellan de båda trådarna,
att icke någon större del af mellanrummet fortfarande
har mycket dålig ledningsförmåga. Om sådana ställen
af tillräcklig utsträckning utbilda sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>