Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mera bildningsfientlig än den äldre bramanismen.
– Persernas religion med dess lära om kampen
mellan det godas och det ondas makter (Ormuzd
och Ahriman) var gynnsammare för en moralisk
uppfostran, som stärkte människans krafter för
deltagande i striden för det godas seger. Deras enkla
uppfostran till mod och dygd väckte i forntiden
grekernas beundran. – I Kina skattas den
intellektuella bildningen högre än i något annat
land. Den ledande samhällsklassen utgöres af
mandarinerna, och sedan flera århundraden är deras
värdighet icke ärftlig, utan vinnes genom täflan
vid lärda examina. Men denna lärdom har icke
en vetenskaplig karaktär, utan är väsentligen af
formell art och byggd på minneskunskaper. Kina är
traditionernas och auktoritetens land, och än i dag
är det Confucius’ tankar, som uppbära all
undervisning i de kinesiska skolorna. Dessa använda
endast af honom författade eller sammanställda
läroböcker. I de bildade hemmen erhålla gossarna
sin första undervisning af en af familjen anställd
lärare. I städerna finnas många privatskolor,
underhållna genom elevernas afgifter; men i de större
städerna finnas därjämte kostnadsfria skolor
grundade på donationer. De första skolåren användas
för att lära barnen litteraturens föråldrade språk,
som för dem vid inträdet i skolan till större delen
verkar som ett främmande tungomål. De få lära
sig läsa och skrifva detta språk, men då de i
regel icke få några förklaringar, är det endast
småningom, som ordens betydelse genom
sammanhanget af dem fattas. Då flertalet af barnen
lämnar skolan, innan de på detta sätt fått något annat
än döda minneskunskaper, ha de af denna skolgång
så godt som ingen annan nytta för lifvet än genom
invänjandet i skolans mödosamma arbete och dess
stränga disciplin samt en moralisk uppfostran, som
består i vördnad för de äldre, lydnad för lagarna
och underdånighet emot all öfverhet. Genom den
fortsatta högre undervisningen införes den ungdom,
som förbereder sig att täfla om mandarinplatserna,
i den kinesiska filosofien och landets gamla
klassiska litteratur. De förvärfva därigenom en skatt af
genom traditionen helgade uttryck och en
vidsträckt kännedom om, huru man enligt den ärfda
seden har att skicka sig i en mångfald af lifvets
olika förhållanden. Detta gamla kinesiska
bildningsväsen håller emellertid i våra dagar på att
reformeras efter europeiska föredömen. Kejsaren
förordnade 1898 om upprättandet af lägre och
högre offentliga skolor samt grundlade omedelbart
ett universitet. Sedan 1904 har man kraftigt
fortgått på den därigenom inslagna vägen, och f. n.
finnas nästan i alla provinser universitet, vid
hvilka i stor utsträckning utländska lärare äro
anställda (se Kina, sp. 45). – Det forntida
Grekland är den europeiska bildningens vagga. Där
utvecklades först idealet af en fri, harmonisk
människa, den "kalokagathia" (skönhet och godhet),
som på en gång innefattade själens intellektuella
och moraliska fullkomlighet samt kroppens sunda,
harmoniska utveckling. Det grekiska
bildningsidealet har emellertid gestaltats i två väsentligt
olika typer, dels i Sparta, dels i Aten. I den
spartanska krigarstaten lades hufvudvikten vid
ungdomens utveckling till krigisk duglighet. Enligt
Lykurgos’ (se d. o.) lagar (omkr. 880 f. Kr.) togos
gossarna alltifrån det sjunde året från föräldrarna
för att uppfostras i stora kaserner under ledning
af en af staten tillsatt s. k. paidonom. Där
uppfostrades de till aderton års ålder, men äfven
sedermera fortsattes deras utbildning under uppsikt af
särskilda ämbetsmän, ända till dess att de uppnått
trettio års ålder; då först erkändes de som
fullmyndiga medborgare. Under denna långa
uppfostringstid underkastades de unge ett i hög grad
tarfligt lefnadssätt och härdades på mångfaldigt
sätt. Kroppslig aga användes i stor utsträckning,
och vid Artemisfesten bundos gossar vid gudinnans
altare och gisslades offentligt, hvarvid den, som
visade prof på tålighet och själsstyrka, belönades
med en krans. Tiden egnades till större delen åt
kropps- och vapenöfningar; de unga fingo stundom
t. o. m. företaga härnadståg bland statens lifegna
heloter. Den andliga bildning, som meddelades
Spartas ungdom, bestod i främsta rummet i
strängaspel och sång, hvarvid den allvarliga doriska
körsången inöfvades med dikter af religiöst eller
patriotiskt innehåll. Praktisk förståndsöfning fingo
de unge genom att tidigt af sina fäder medtagas
till de för männen i Sparta gemensamma offentliga
måltiderna och till statssammankomsterna på
torget. Till de unge ställdes ofta frågor, som de
skulle besvara kort och klart ("lakoniskt").
Snarfyndigheten belönades därvid genom gillande,
under det att den, som ej visade tillräcklig
snabbhet i tankegången, blef föremål för åtlöje. List
och slughet betraktades som förtjänster, och de
unge tillätos att stjäla födoämnen; om de blefvo
upptäckta, straffades de emellertid för sin
oskicklighet. Äfven den kvinnliga ungdomen var i
Sparta i viss mån föremål för offentlig uppfostran
genom kroppsöfningar, väsentligen af samma art
som den manliga ungdomens, men med syfte att
utveckla dem till starka och sunda mödrar. I det
hela stodo kvinnorna högre i Sparta än i de flesta
andra grekiska stater; de berömdes i forntiden för
sin uppoffrande fosterlandskärlek och sitt nästan
manliga mod. Den spartanska staten var strängt
aristokratisk, och den uppfostran, hvarom här
talats, kom endast den fåtaliga härskande
samhällsklassen (spartiaterna) till del. Heloterna (se d. o.)
och perioikerna (se d. o.) öfvades endast i de
yrkesarbeten, som tillhörde dem. – I Aten stod
under det Perikleiska tidehvarfvet den antika
bildningen på sin höjdpunkt, och det atenska
uppfostringsväsendet öfverträffade vida det spartanska i
danandet af en fri, sund mänsklighet. Äfven i
Aten var uppfostrans syfte att utbilda goda
statsborgare; men då statsförfattningen var demokratisk,
fanns ingen väsentlig skillnad mellan statens och
medborgarnas bästa. Den väsentligaste
inskränkningen häri var dock den, att äfven i Aten det
fulla medborgarskapet tillkom endast den
förmögna öfverklassen; och det var också endast
dennas ungdom, som åtnjöt en omsorgsfull uppfostran.
(Den största delen af statens invånare var slafvar.)
Ett uttryck för den större friheten i Aten var
uppfostrans privata karaktär, visserligen under
statsuppsikt, men med frihet för föräldrarna att välja
barnens lärare och i detaljerna ordna deras
uppfostran. De unge rycktes där ej heller från
hemmen, och de lägre skolorna voro privatskolor. Äfven
där uppfostrades de unge till sju års ålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
