Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ungersk gyllen - Ungersk stäppboskap (Bos taurus primigenius hungaricus), husdjurssk. - Ungersk syren, bot. Se Syren - Ungerskt bittervatten. Se Bittervatten - Ungerskt gulholts. Se Fisett-trä, sp. 406 - Unges telemeter. Se Afståndsmätning, sp. 293 - Ungfennomaner (Jungfennomanska partiet). Se Fennomani, sp. 40 - Ungfinska partiet (fi. Nuorsuomalainen puolue) - Unghegelianism (Junghegelianism). Se Hegel, sp. 232. Jfr Intelligensblad - Unghinkar. Se Hinkean - Unghäst, zool. Se Hästen, sp. 183 - Unghöger - Ungkarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1067
Ungersk stäppboskap-Ungkarl
1068
med denna benämning. Eriks ungerska gyllen hade en
vikt af 4,21 gr., Johans till en början 4,21-4,12,
senare 3,se gr., med en finhalt af 23x/2 karat,
d. v. s. 0,979 fint guld. Värdet sattes under Gustaf
Vasas sista år till 5, 6 a 7 mark (4,25 mark = l
daler), under Eriks (enl. förordn. 7 jan. 1567) till
7,5 mark (något för hög beräkning, ty 6,is mark var då
- l daler) samt under Johans till l,5 daler. Efter
det nuv. guldvärdet skulle en ungersk gyllen af
4,2i gr. vara värd 10,23 kr., af 3,36 gr. 8,i6 kr.
(K. A. W.)
Ungersk stäppboskap (Bos taurus primigenius
hungaricus), husdjurssk., närbesläktad med podo-lisk
stäppboskap (se d. o.), förekommer talrikt i Ungern
ocri Siebenburgen och karakteriseras af sådana
egenskaper, som utmärka framstående dragdjur, nämligen
lång och djup bröstkorg, välställda och seniga
extremiteter, mycket kraftig och torr muskulatur samt
lifligt temperament. Som mjölk-och köttproducent
står rasen på ett primitivt stadium. Korna, som
i medeltal pr år och styck väga 350-500 kg., ge
obetydlig mjölkafkastning. Till färgen är rasen
hvit eller grå i olika schatteringar (se fig. 15 å
pl. N ö t k r e ät u r s r a s er, II). 1895 utgafs
första bandet af stamboken öfver denna stäppboskap.
H. F.
Ungersk syren, bot. Se Syren.
Ungerskt bittervatten. Se B itt er v a 11 e n.
Ungerskt gulholts. Se Fisett-trä, sp. 406.
Unges telemeter. Se Afståndsmätning, sp. 293.
Ungf ennomaner (J ungfenn omanska partiet). Se
Fennomani, sp. 40.
Ungfinska partiet (fi. Nuorsuomalainen
puolue), politiskt parti i Finland, som på
1890-talet skilde sig från fennomanska partiet (se
Fennomani). Ungfinnarna ogillade fennomanska partiets
undfallande hållning i fråga om förryskningsåtgärderna
och kämpade i förening med Svenska partiet för
Finlands grundlagsenliga författning. Deras
program var i politiska och sociala frågor
frisinnadt; i språkfrågan vidhöllo de de fennomanska
yrkandena. Efter nationalstrejken 1905 inträdde flera
af partiets medlemmar i senaten. I den 1907 nybildade
representationen, enkammaren, hade partiet till en
början 26 representanter, ett antal, som genom nyval
ökades. 1918 uppkom söndring inom partiet i fråga
om den nya statsförfattningen, i synnerhet rörande
dess byggande på monarkisk eller republikansk
grund. En del af partiets medlemmar anslöt sig,
hufvudsakligen i förening med gammalf ennomaner,
till Samlingspartiet (kokoomuspuolue], medan andra
bildade ett folkligt framstegsparti (kansallinen
edistyspuolue). Partiets tidning "Helsingin Sanomat"
blef framstegspartiets organ. - Om 1860-talets
"jung-fennomaner" se Fennomani, sp. 40. M. G. S.
Unghegelianism (Junghegelianism). Se Hegel,
sp. 232. Jfr Intelligensblad.
Unghinkar. Se H i n k e a n.
Unghäst, zool. Se Hästen, sp. 183.
Unghöger, en förmodligen omkr. början af 1900-talet
i bruk kommen och sedan ofta använd politisk
beteckning. I dagligt tal tillämpas emellertid
beteckningen på två ganska olikartade riktningar,
af hvilka den ena aldrig använder den om sig själf,
den andra åter gör uteslutande anspråk därpå.
Den förra uppkom urspr. i Uppsala i slutet af
1890-talet, där den mottog stark påverkan af
H. Hjärne. Som dess egentlige upphofsman torde
G. Hazelius (se d. o. 3) vara att anse. Sitt
hufvudsakliga organ har riktningen alltsedan 1911 i
"Svensk tidskrift", hvars redaktionella ståndpunkt
angetts att oberoende af de särskilda politiska
partiernas program vara "den svenska statens inre och
yttre styrka och statsarbetets effektivitet till stöd
för landets gemensamma uppgifter, till vård om rikets
internationella ställning och till statsintressets
befrämjande emot alla enskilda partiers och
klassers öfvergrepp eller oberättigade anspråk". En
mera framträdande roll inom riktningen torde ha
spelats eller spelas fortfarande af professorerna
E. Heckscher och K. Hallendorff, d:r V. Söderberg,
förste arkivarien H. Brulin, docenten G. Bagge m. fl.
Den andra riktningen, den egentliga unghögern,
leder sitt ursprung från Göteborg, och som dess
andlige lärofäder äro att anse professorerna
V. Norström (särskildt genom hans "Tankelinjer")
och R. Kjellén. Dess förnämsta organ ha varit länge
"Göteborgs aftonblad" och sedan äfven den af d:r
A. Molin utgifna tidskr. "Det nya Sverige". Bland
riktningens politiska skriftställare är äfven
att märka medarbetaren i "Göteborgs Dagblad"
d:r Hj. Haralds. Själfva begreppet unghöger som en
bestämd politisk fackterm torde för första gången ha
framställts 1902 af Kjellén i en tidningsartikel och
fastslogs sedermera uttryckligen af honom febr. 1906
i ett tal "Den konservativa åskådningen" (ingår i
Kjelléns skrift "Nationell samling" s. å.). Närmare
upplysningar om riktningens syften och försök till
programformuleringar har man att söka dels i nämnda
tal, dels i Molins "Svenska spörsmål och kraf"
(1905) och i "Riket och folket" (1916, särskildt
i den där intagna tidskriftsartikeln "Unghöger"
från 1912). Enligt dessa framställningar skulle
kriterierna på en verklig unghögerriktning sökas
djupare än bland de dagspolitiska spörsmålen
och bottna i lifsåskådningar, hvilkas djupaste
grundstenar hämtats från V. Norströms ofvannämnda
"Tankelinjer". Politiskt sedt, skulle riktningens
centraltanke vara en syntes af konservativt
statsintresse och folkligt reformarbete. På dess
program skulle därför främst stå uppförda moraliska
och ekonomiska samhällsfrågor. Riktningen åsyftar
ett Stor-Sverige inom landets egna gränser på
den materiella produktionens starka grund och
har mot all s. k. skandinavism velat inta en
bestämd front; likaså mot kvinnorösträtten. Mot den
s. k. gammalhögern har riktningen icke sällan under
senare år anslagit en påfallande aggressiv och kritisk
ton. Märkligaste lifsyttringen torde ha varit dess
"aktivism" både i form af en uppslutning på tyska
sidan under Världskriget och af ett ingripande i
finska frigörelsekampen. Härvid stod den i nära
förbindelse, bl. a. i form af samarbete i "Svensk
lösen", med en del yngre Uppsalaakademiker och med en
del socialdemokrater. Härigenom kom den i ett bestämdt
motsatsförhållande till den förstnämnda riktningen,
bland hvars mera ledande män flera tvärtom intogo en
mer eller mindre utpräglad antiaktivistisk ståndpunkt.
T-s.
Ungkarl, ogift man, oafsedt åldern. - Ung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
