Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtycke. Rikspresidenten utnämner och afskedar
riksämbetsmän och officerare, utöfvar
öfverbefälet öfver rikets krigsmakt, utnämner
och af skedar rikskanslern och på dennes förslag
riksministrarna. Yid förfall för presidenten
inträder i första rummet rikskanslern. Bli
hindren för presidentens maktutöfning långvariga,
skall ställföreträdarskapet bestämmas genom
rikslag. Riksregeringen (die reichsregierung),
bestående af rikskanslern och riksministrarna,
behöfver för sin ämbetsutöfning riksdagens
förtroende. Ett misstroendevotum från riksdagen
förpliktar en minister att af gå. Rikskanslern
bestämmer riktlinjerna för regeringens politik och
bär ansvaret därför inför riksdagen. Inom ramen
för dessa riktlinjer leder hvarje riksminister
själfständigt sitt departement och bär ansvaret
därför inför riksdagen. Rikskanslern är ordf. i
riksregeringen. Inom denna fattas beslut
med röstmajoritet, hvarvid ordf:s röst fäller
utslaget, om röstsiffrorna äro lika. För brott mot
riksförfattningen eller en rikslag kan riksdagen
draga såväl rikspresidenten som rikskanslern och
riksministrarna inför tyska rikets statsdomstol. Men
för ett beslut härom fordras, att förslaget skall
vara undertecknadt af minst 100 riksdagsmedlemmar och
att samma majoritet som vid författningsändringar
kan uppdrifvas. För att förmedla förbindelserna
mellan riket och "länderna" och att representera de
senare vid rikslagstiftningen och riksförvaltningen
har skapats ett riksråd (reichsrat). Detta är en
ersättning för det gamla förbundsrådet, som blifvit
öfverflödigt, sedan förbundsstaten upphört, och har en
helt annan ställning och uppgift. Det är icke något
öfverhus, utan har uteslutande rådgifvande karaktär
med begränsade befogenheter. Länderna representeras i
riksrådet af medlemmar af resp. regeringar. Hälften af
de preussiska, rösterna utöfvas dock af de preussiska
provinsförvaltningarna. Hvarje "land" har minst 1
röst. Hvad de större "länderna" beträffar, ha de en
röst för hvarje million invånare, men intet "land"
får förfoga öfver mer än 2/5 af alla röster. I de
utskott, som riksrådet tillsätter, har intet "land"
mer än 1 röst. Riksregeringen måste inkalla riksrådet,
om 1/3 af dettas medlemmar fordrar det. Ordf. är en
medlem af riksregeringen. Denna skall hålla riksrådet
underrättadt om riksärendenas gång. Lagförslag, som
regeringen framlägger, böra ha riksrådets gillande,
men kunna det oaktadt framläggas, om riksrådets
afvikande mening meddelas. Riksrådet kan framlägga
själfständiga lagförslag, som riksregeringen har att
förmedla till riksdagen, äfven om den icke gillar
dem. Mot af riksdagen beslutade lagar har riksrådet
vetorätt. Invändningarna måste emellertid meddelas
riksregeringen inom två veckor efter riksdagens
definitiva beslut och motiveras inom ytterligare
två veckor. Efter vetorättens begagnande skall
lagförslaget i riksdagen upptas till förnyad
behandling. Leder detta icke till samförstånd
mellan riksråd och riksdag, kan rikspresidenten
inom tre månader anordna referendum för tvistens
slitande. Men gör han det ej, är lagförslaget fallet,
såvida riksdagens senare beslut icke fattats med
2/3 majoritet, då presidenten har att välja mellan
referendum eller lagens promulgering efter riksdagens
beslut. Har riksdagen emot riksrådets veto beslutat
en författningsändring, får
presidenten icke stadfästa riksdagens beslut, om riksrådet
inom två veckor kräfver folkomröstning. – Som
andra hufvuddel af författningen har upptagits en
serie bestämmelser, som skola reglera "tyskarnas
grundrättigheter och grundläggande förpliktelser". I
dessa stadgas i första rummet alla tyskars likhet
inför lagen samt mäns och kvinnors principiella
likställighet i fråga om statsborgerliga rättigheter
och plikter. Alla privilegier på grund af börd eller
stånd skola upphäfvas. Adelstitlar få behållas som en
del af namnet, men nya få ej utdelas. Titlar skola
hänföra sig endast till ett ämbete eller yrke, de
akademiska dock undantagna. Den personliga friheten
garanteras liksom hemmets okränkbarhet. Äktenskapet
som grundval för familjelifvet och nationens
bestånd tas under författningens speciella skydd. En
viktig del behandlar förhållandet mellan kyrka och
stat. Statskyrkan har aflägsnats. I stället garanteras
alla religionssamfund frihet och själfständighet
inom lagens ram. De utdela ämbeten utan statens
eller kommunens medverkan. Söndagen och de af staten
erkända högtidsdagarna äro lagligen skyddade som
hvilodagar. Äfven på det ekonomiska området ger
författningen principiella riktlinjer. Art. 151
stadgar: "Det ekonomiska lifvets organisation
måste motsvara rättvisans grundsatser och ha
till mål att bereda en människovärdig tillvaro
för alla". Författningen tillåter egendom, men
också egendoms indragning, om denna företas till
det allmännas väl och på laglig väg. Särskildt
i fråga om jordens fördelning förbehåller sig
staten ingripande för att förhindra missbruk och
bereda hvarje tysk en sund boning. Alla skatter i
jorden och alla ekonomiskt användbara naturkrafter
stå under statens uppsikt. Staten har möjlighet
att förvandla privata ekonomiska företag till
statsegendom. Riket har vidare att skapa en enhetlig
arbetarrätt. På samma gång som lika rättigheter
stadgas för arbetsgifvare och arbetstagare
och bådas organisationer erkännas, inrättas för
tillvaratagande af arbetarnas och anställdas sociala
och ekonomiska intressen lagliga representationer,
"driftråd" (betriebsarbeiterrat), af två slag,
dels distriktsarbetarråd, dels riksarbetarråd. För
att fylla de ekonomiska uppgifterna och medverka
vid socialiseringslagarnas utförande bilda dessa
med företagarnas representationer s. k. ekonomiråd
(wirtschaftsrat), likaledes af två slag, distrikts-
och riksekonomiråd. Det sistnämnda erhåller den
betydelsefulla rättigheten att själft föreslå lagar
för riksregeringen, som har att framlägga dem för
riksdagen. Härmed har det första försöket gjorts
till rådssystemets förankring i författningen. –
Efter författningens antagande i riksdagen blef
den af rikspresidenten stadfäst och promulgerad
11 aug. 1919. Den tyska republikens grundval var
därmed lagd och utgångspunkten gifven för det
omfattande arbete, som återstår, innan stadga och
ordning inträda efter de med Världskriget förknippade
omhvälfningarna. För att vara bättre rustad mot de
fortsatta anloppen såväl från höger som från vänster
kompletterade regeringen sig i början af okt. med
medlemmar af det demokratiska partiet. Den återställda
enigheten har ställts på stora prof under behandlingen
af de svåra finansiella och socialpolitiska problemen
på dagordningen, i främsta rummet riksfinansministern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
