Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turkisk musik - Turkisk peppar, detsamma som spansk peppar. Se Capsicum - Turkisk-tatariska folk. Se Turkar - Turkiskt hvete, bot. detsamma som majs - Turkiskt pass. Se Sjöpass - Turkiskt rödt (Adrianopelrödt) - Turkiskt rödt-olja - Turkiskt skinn. Se Läder, sp. 173 - Turkmantschai - Turkmener, Turkomaner, Tyrkmener, Truchmener
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
439
Turkisk peppar-Turkmener
440
flöjt, fiol, gitarr, fagott, valthorn, "l prim-
och l basröst"), som under den s. k. "senare
afdelningen’" af dess sammankomster var af en väl
larmande (hvisselpipa, grytlock, harskramla, lergök
m. m.) art och då förflyttades ut på gatan samt
gjorde sällskapet till en skräck för alla stadsbor,
som älskade nattro. Slutligen ingrepo myndigheterna,
några bland oljudsmakarna relegerades, och rector
magnificus förbjöd turkisk musik under bar himmel. Ett
slags fortsättning af "Turkarnas" sällskap bildade
"Juvenalerna" (se d. o.). Se G. Wennerbergs företal
till "Gluntarne", B. Schöldström, "Förbiskymtande
skuggor. Minnen och anteckningar" (1883), och
J. Sundblad, "Up-salalif. Kulturteckningar" (1884).
Turkisk peppar, detsamma som spansk peppar. Se
Gapsicum.
Turkisk-tatariska folk. Se Turkar.
Turkiskt hvete, bot., detsamma som majs.
Turkiskt pass. Se Sjöpass.
Turkiskt rödt (Adrianopelrödt), äkta röd färg med
kräpp eller alisarin. Se Kräpp l, F ä r g n i n g,
sp. 295, och P e g a n u m.
Turkiskt rödt-olja erhålles genom behandling af
ricinolja med stark svafvelsyra och används för
färgning af bomull. Se F ä r g n i n g, sp. 295.
Turkiskt skinn. Se Läder, sp. 173.
Turkmantschai, by i persiska prov. Aserbei-djan,
120 km. s. ö. om Tabris. Där slöts 22 febr. 1828
fred mellan Persien och Kyssland, då gränsen från
Ararat i v. till Astara i ö., vid Kaspiska hafvet,
bestämdes, hvarigenom Ryssland fick guv. Erivan,
som inneslöt Etjmiadzin och Nachitjevan,
samt en krigskostnadsersättning. Därjämte
bekräftades den Ryssland i freden i Gulistan
1813 tillerkända rätten att ensamt hålla
örlogsfartyg i Kaspiska hafvet. Fördraget
skulle ligga till grund för alla fördrag mellan
Persien och andra stater samt stipulerade
speciellt rättsskydd för utlänningar i Persien.
E. A-t.
Turkmener, Turkomaner, Tyrkmener, Truchmener (af
folknamnet turk och ett abstraktsuff. -men, "-het",
alltså ung. "turkhet", "turkiskhet"), en grupp af
stammar, som lefva i Väst-Turkestan och angränsande
trakter af Persien och Afganistan. Hufvuddelen af det
af dem bebodda området ligger ungefär mellan Kaspiska
hafvet i v. och Aralsjön och Amu Darja i ö., Mertvyi
kultuk ("Döda viken") af Kaspiska hafvet i n. samt
Atrekfloden och Hindukuschs västliga bergsträckor i
s. Norra delen af detta område består af den 180–300
m. höga platån Ust-urt, som i n. öfvergår i den
stora Kirgisstäppen och hvars södra gräns bildas af
Amu Darjas antagna forna flodbädd Usboy; ett kalt,
ofruktbart, blott delvis till betesmark användt
stäppland, där endast dalsträckan mellan Ak-tau och
Kara-tau ("Hvita" och "Svarta bergen") har sött vatten
och goda beten. Den sydöstra och största delen,
mellan Usboy i n. v., Amu Darja-dalen i n. ö. och
ö., Nari-floden i s. ö. och en från Balkanviken i
s. ö. löpande bergskedja (Stora och Lilla Balkan,
Küren-dag, Kopet-dag och Gulistan-bergen) i s. v., är
en ofantlig öken, Kara-kum (se Asien, sp. 163), som i
s. dock afbrytes af två oaser, det af ett lösslager
bestående bördiga och väl bebyggda Achal (utmed
de nordöstra sluttningarna och det s. k. Atok –
"terrass" – af nyssnämnda bergskedja) samt af Merv
kring floden Murgab. Den sydvästra och minsta delen,
det triangelformiga landet mellan nämnda bergskedja
i n. ö., Kaspiska hafvet i v. och Atrekfloden i s.,
det forna Hyrkanien, är ett mot hafvet sluttande,
af floderna Sumbar och Tjandir bevattnadt, särdeles
fruktbart och i sin östra hälft utomordentligt
naturskönt land med öknar, ängar och skogar, citron-,
valnöt- och persiketräd, ris, vinrankor, bomullsbuskar
och sockerrör. Också finnes här en mängd ruiner
af städer, borgar, kanaler och vattenledningar som
minnesmärken af en förgången kultur. Utom i detta, nu
under Ryssland lydande, egentliga "Turkmenien" finnas
turkmenska stammar äfven i grannländerna, i synnerhet
i Persien och Afganistan, samt smärre kolonier
i Europa (Dobrudscha), Mindre Asien och Syrien. –
Turkmenerna tillhöra den turko-tatariska gruppen af
ural-altaier samt höra språkligt tillsammans med och
utgöra en gren af den turkiska folkstammen. Särskildt
anses de härleda sig från den turkiska stammen
oghuz (se Turkar) och äro närmast besläktade med
sina grannar i ö., ösbegerna, samt med de turkiska
stammarna i Mindre Asien. Turkmeniskan är emellertid
ett blandspråk, där mongoliskan utgör en beståndsdel;
man antar också, att turkmenerna etniskt utgöra
en blandning med mongoliska element. Språkligt och
politiskt sönderfalla de i flera stammar och delas
ekonomiskt i nomader (tschorva, "boskapsskötare"
eller kötscher) och jordbrukare (tschomur, tschumru)
utan sträng skillnad. Medlemmar af samma stam kunna
vara nomader eller jordbrukare eller bägge delarna,
i det de om vintern samt i sånings- och skördetiderna
bo i oaserna, medan de den öfriga delen af året draga
omkring på stäppen med sina hjordar. Så kan en man,
som varit ren nomad, gå öfver till jordbrukare, om
han af en eller annan orsak mister sin hjord, och
man har exempel på, att en tschomur blifvit tschorva,
i det att nomadlifvet af alla betraktas som det mest
lockande lefnadssättet. Bostad för båda klasserna är
 |
| Fig. 1. Turkmeniskt bostadstält. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
