Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turkestan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Buchariet, Fria Tatariet eller Turan,
begränsas i n. af det västsibiriska låglandet, i
v. af Kaspiska hafvet, i s. af Irans högland och
i ö. af Pamir, Tian-schan och Altai (se kartorna
till art. Asien). Väst-T. omfattar alltså ungefär
de områden i Central-Asien, som Ryssland eger eller
har öfverinseende öfver. Den ojämförligt största
delen af Väst-T. intages af det västasiatiska
l. västsibiriska låglandet; i ö. höjer sig
detta efter hand upp till de centralasiatiska
fjällkedjorna. Mest utpräglad bergkaraktär eger
området omkring Sir-Darjas öfre lopp, där Tian-schan
(se d. o.) med Alexanderbergskedjan och Kara-tau
når långt ut mot n. v. Det västra slättområdet
utgör en öfvergifven tertiär hafsbotten. Ända till
oligocentiden intogs området af ett stort haf, under
miocentiden af delades detta i två partier genom
en tröskel öfver Turgat och har därefter småningom
torkat ut eller skrumpnat in, kvarlämnande endast
de nuv. sjöarna, Aralsjön, Balkasj, Sasyk-kul,
Ala-kul, Tenis m. fl., som afloppslösa rester
med salt vatten. Härvid bör dock observeras, att
under kvartärtidens fuktiga eller kalla perioder
dessa sjöar varit betydligt större än nu och kanske
t. o. m. sammanhängt till en enda stor insjö. Under de
senaste århundradena har en torr period varit rådande,
hvarunder sjöarna ytterligare förminskats. Från vissa
håll har framhållits, att sjöarna nu åter skulle
vara stadda i tillväxt. Det lika komplicerade som
intressanta problemet om i sen tid försiggångna
klimatförändringar i Väst-T. kan emellertid ännu
ej sägas vara vetenskapligt fullt klargjordt. På
grund af den nyssnämnda utvecklingen anträffas äldre
geologiska bergarter endast i områdets randpartier
och på enskilda ställen mellan Sir- och Amu-Darja;
själfva slättområdet, den forna hafsbottnen, upptages
af aflagringar från kritan och tertiärperioden. I
kritan förekomma af värdefulla mineral och bergarter
fosforit, nafta, svafvel och alunskiffer, i tertiären
brunkol och stensalt. Denna geologiska byggnad
och utveckling ha betingat slättområdets natur som
stäpp och öken med här och där inströdda områden,
hvilka genom naturlig eller konstgjord bevattning
gjorts mycket bördiga. Längst i s., närmast Tiran,
ligger Kara-kum-öknen, i hvilken ingå ej blott
den typiska sandöknen, utan äfven klipp-, sten-,
ler- och saltområden. Kara-kum begränsas i n. af
Amu-Darja. Mellan denna och Väst-T:s andra hufvudflod
Sir-Darja utbreder sig Kisil-kum-öknen. Inom dennas
södra parti framflyter floden Seravschan, hvars
vatten gör området kring Samarkand bördigt. Strax
v. om Buchara sinar floden emellertid ut i sanden och
når aldrig Amu-Darja, till hvilken den egentligen
skulle utgöra en naturlig biflod. Kisil-kum liksom
dess båda hufvudfloder sänker sig ned mot Aralsjön
(48 m. ö. h.) och därifrån vidare ned mot Kaspiska
hafvet (26 m. u. h.). Norr om Sir-Darja möta först
Aka-kum-öknen och Balkasj-området, hvilka båda
genomflytas af vattendrag, som rinna upp i Tian-schan,
men antingen sina ut i sanden eller delvis intorkade
nå den afloppslösa Balkasj (274 m. ö. h.). Nordväst om
dessa sistnämnda områden utbreder sig Kirgisstäppen,
som genom Altais utlöpare har karaktären af ett lågt
bergland nående upp till 400 m. ö. h. med enskilda
berg höjande
sig till 1,300 m. ö. h. Mellan de gräsklädda
höjdsträckningarna och vidsträckta lössområdena
ligga såväl färskvattensjöar som saltsjöar
samt vattendrag, af hvilka en del mynnar ut
i de afloppslösa bäckena, andra åter tillhöra
Irtysjs väldiga system af biflöden. – Klimatet är
utprägladt kontinentalt och synnerligen torrt. Om
sommaren ligger ett extremt lågtryck öfver
området, om vintern faller det däremot in under
det centralasiatiska högtrycksdistriktet. Linjen
för +10° C. årsmedeltemp. framgår i öst–västlig
riktning genom Väst-T:s midt. Årsmedeltemperaturen
stiger mot högländerna i ö. och s. samt är lägst på
Kirgisstäppen i n. Klimatets kontinentala karaktär
gör sig särskildt gällande i den årliga och dagliga
temperaturamplituden. Hela området faller sålunda inom
linjerna för 30 och 40 graders årsamplitud. Under
hela året är ett nederbördsminimum utbredt öfver
områdets centrala parti; mest extremt är det under
sommaren, som för de delar af Väst-T., som ligga under
1,000 m. nivå, är den torraste årstiden. Relativt
regnrikast är våren och – på bergsluttningarna
– försommaren. Stäppområdet erhåller i medeltal
blott 130 mm. nederbörd om året, Fergana 175 mm. och
Pamirplatån 119 mm. Den uppmätta afdunstningshöjden är
störst i Sultan-Bend med 2,764 mm. om året. – Faunan
tillhör norra Asiens zoo-geografiska område. Särskildt
märkas det förträffliga vildfåret Ovis poli i Pamir
och nedanför detta bergområde rasen Ovis karelini. Den
vilda hästen upptäcktes af Przjevalskij i Dsungariska
höglandet, och den vilda kamelen förekommer inom
platåländerna s. om Ala-schan. F. ö. finnas de i
västra Asien vanliga djuren såsom björn, antilop,
vildhund, varg, räf, schakal, tiger, o. s. v. –
Floran tillhör Central-Asien, men har fått sin
särskilda prägel genom klimatets torrhet och hyser
frändskap med Väst-Sibiriens och Rysslands. Mellan
de sterila högfjällsområdena cch ökendistrikten
förekommer en serie växtgeografiska zoner. Stäppen
eger stor utsträckning. Inom de väl bevattnade
områdena af dennas södra delar liksom inom
ökendistriktens oaser frodas de ädla fruktträden,
alla sädesslag och vinrankan. På de nedre delarna af
bergryggarna kan skogen nå betydande utsträckning
och storlek med karakteristiska arter af ask,
poppel, dvärglönn och björk med undervegetation af
hagtorns-, rönn och rhododendron-buskar. Den odlade
jorden upptar icke mer än omkr. 2–3 proc. af all
areal. Under senare tider har dock genom ryska
statens påskyndan den konstgjorda bevattningen
i hög grad ökats och därmed odlingen. Strax före
Världskriget anslogos de bevattningsbara områdena
till 3,8 mill. har. Den viktigaste kulturväxten
inom dessa områden har blifvit bomullsbusken. Den
nuv. bomullszonen faller mellan 37° och 45° n. br.,
centrum är prov. Fergana med hufvudorterna Margelan
och Namangan (med 28,6° medeltemp. under de varmaste
månaderna), och det nordligaste området för dess
odling är Hi-distriktet. Odlingsområdet har stigit
till 428,000 har 1912 och 731,000 har 1916. 1910–14
var skörden i medeltal 1,414,000 deciton. Berättigade
förhoppningar finnas om, att Rysslands behof af
råbomull inom en rätt snar framtid skall helt kunna
täckas från Väst-T., hvarigenom detta område blefve
af världsekonomisk betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
