Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turban (sp. och it. turbante, af arab. dulband, af dul. hvarf, och band, bindel) - Turban, kokk. - Turban, Ludwig Karl Friedrich - Turbanknop, sjöv. Se Knop - Turbe (Turba), turk., grafkapell - Turbellaria, zool. Se Hvirfvelmaskar - Turbin (af lat. turbo, snurra), mek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klädesmössa utan skärm (se t. ex. fig. i art. Kurderna
och Muhammed II, fig. 3 o. 13 i art. Persien
samt fig. i art. Sulejman), Turbanen är ett
kännetecken på de "rättrogne" ("taga turbanen" =
bli muhammedan). Grön turban får bäras endast af
profeten Muhammeds afkomlingar; hvit turban var ett
kännetecken på de skriftlärde och adeln, medan det
lägre folket bar brokig turban. Sultanens och andra
dignitärers turbaner voro prydda med hägerfjädrar och
diamantagraffer. Inom turkiska ämbetsmannavärlden är
turbanen sedan 1826 utträngd af den röda hufvudbonadon
fes (se d. o.). - I början af 1800-talet fick turbanen
tillfälligt insteg i den europeiska modevärlden som
en del af bedagade damers paryr (se fig. i art. Staël
von Holstein, sp. 916). - Inom heraldiken var
turbanen ett tecken för korsfarare.
Turban, kokk., bakverk af hvetemjöl, smör, ägg, mjölk,
socker och choklad. Af de fyra första beståndsdelarna
göres med tillsats af jäst en deg, hvarur runda
kakor uttagas, som läggas på plåt och bestrykas med
i mortel finrifven sötmandel, blandad med ägg och
socker. Häröfver strös rifven, sockrad vaniljchoklad,
och det hela gräddas i ugn. Lägger man kaka på kaka
med marmelad emellan, kan man få en hög tårta; af
dennas form kommer namnet.
Turban, Ludwig Karl Friedrich, badensisk
ämbetsman och politiker, f. 5 okt. 1821 i Bretten,
d. 12 juli 1898 i Karlsruhe, blef efter tjänstgöring
inom juridiska och civila verk 1872 president
i handelsministeriet och 1876 därjämte efter
Jolly statsminister och ministerpresident. Då
handelsministeriet 1881 upphäfdes, öfvertog T. i
stället inrikesministeriet. Sedan 1872 var han
led. af tyska förbundsrådet. Han lämnade 1890
inrikesministeriet, 1893 statsministerposten
och platsen i förbundsrådet samt utnämndes till
president i Badens Oberrechnungskammer. T. var moderat
nationalliberal och tillhörde 1860-70 samt från 1873
badensiska landtdagens andra kammare.
Turbanknop, sjöv. Se Knop.
Turbe (Turba), turk., grafkapell; i synnerhet
omtalade äro de, som uppförts öfver sultanernas
grafvar i Konstantinopel och Brussa.
Turbellaria, zool. Se Hvirfvelmaskar.
Turbin (af lat. turbo, snurra), mek., är en enligt
vissa principer byggd motor för omsättning till
mekaniskt arbete af energien hos strömmande media:
vatten, ånga eller luft. Enligt språkbruket förstås
med turbin vanligen vattenturbin. Beträffande
ångturbin se d. o. och beträffande vindturbin se
Vindmotor.
I vattenfallen förefintlig lägeenergi hos vattnet kan
vid fallhöjder om intill omkr. 15 m. tillgodogöras
direkt i vattenhjul (se d. o.), där behållare vid
hjulets omkrets fyllas vid öfre vattenytan, under
tyngdkraftens inverkan sjunka nedåt och tömmas
nedtill. Eljest kan vattnet genom en trycktub ledas
till nedre vattenytan, då lägeenergien omsättes i
tryckenergi, hvilken kan utnyttjas i en kolfmaskin,
s. k. vattenpelarmaskin (se d. o.). Afslutar man
trycktuben med ett munstycke, erhålles en
fri vattenstråle, där vattnets tryckenergi återfinnes
i form af rörelseenergi. Redan tidigt utförde man hjul med
rundt omkretsen insatta plana skoflar af trä,
hvilka vattenstrålen träffade under stöt. Dessa
"skvalthjul" användes för drift af kvarnar
o. s. v. Verkningsgraden var dålig, men förbättrades
småningom genom skofvelformens förändring till en
nära 180° omböjd kurva, utefter hvilken vattnet
kunde glida och kontinuerligt, mera stötfritt afge
sin rörelseenergi. Vattnets absoluta hastighet
c1 är resultant till skofvelns hastighet u1 och
vattnets hastighet relativt skofveln w1 (se pl. I,
fig. 1). Frånses friktionen, kan skofveln förändra
hastigheten w blott till riktningen, men ej till
storleken, hvarigenom vattnets absoluta hastighet
nedbringas till ett litet värde c2, som representerar
några få procent af den ursprungliga energien. Om
effektiva fallhöjden är H m., är cl=0,95 sqrt(2gH) m/s
(g = 9,82) och
u1=(1/2)c1.
Af dessa aktions- eller strålturbiner ha utbildats
flera typer, som erhållit namn efter sina första
konstruktörer. Den axiella typen, Girardturbinen
(se fig. 2). Den radiella typen har utbildats
såsom centrifugalturbin med vattenrörelsen från
mindre till större radie, Schwamkrugturbinen
(se fig. 3), eller såsom centripetalturbin eller
s. k. tangentialhjul, Zuppingerturbinen (se
fig. 4). De två förstnämnda användes förr i vårt
land ofta för fabriksdrift. Den viktigaste typen
är emellertid Peltonturbinen (1880; se fig. 5),
hvars skoflar utgöra dubbelskopor, som vända en
gemensam skarp kam mot den tangentiellt infallande
vattenstrålen. Vattnet utsattes i Peltonturbinen
för mindre stöt- och friktionsförluster än i
de äldre typerna, och man har med den kunnat nå
omkr. 90 proc. verkningsgrad mot förut omkr. 75
proc. Peltonturbinen har den största betydelse
för alp-och fjälltrakter, där fallhöjder om några
hundratal meter äro vanliga. Medelst direktkopplade
generatorer omsättas af sådana turbiner flera
millioner hästkrafter i elektrisk energi. Ensamt i
de båda Rjukanstationerna i Norge (se Rjukan)
uttagas tillsammans omkr. 350,000 hkr för produktion
af kväfveföreningar ur luften. Maskinaggregat om
25,000 hkr styrka finnas utförda. I vårt land med
dess i allmänhet låga fallhöjder förekomma endast
några få små Peltonturbiner, men de utföras af
A.-b. Karlstads mek. verkstads filial i Kristinehamn
för export.
Peltonturbinen måste såsom alla strålturbiner rotera
i luft och sålunda uppsättas frihängande ofvan
nedre vattenytan. Axeln är oftast horisontell,
men äfven vertikal; i förra fallet 1 à högst 2
munstycken för hvarje hjul, i senare fallet vanligen
flera. Vid stora turbiner i förra fallet gärna två
hjul å samma axel, sålunda 4 munstycken pr aggregat
(t. ex. Rjukan). Förändring af turbinens pådrag
och afstängning sker genom förskjutning af en i
munstycket anbragt central nål manövrerad automatiskt
af en turbinregulator (se d. o.). Vid
frånslag af last måste den å hjulet arbetande strålen
hastigt minskas, men en motsvarande retardation
af vattenströmmen i den ofta rätt långa trycktuben
skulle orsaka en farlig tryckstegring, hvarför vid
äldre typer regulatorn, samtidigt med att den insköt
regleringsnålen, fick öppna en passande ventil för
vattnets direkta utströmmande till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
