Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe / 791-792 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Troels-Lund, Troels Frederik - Troelstra, Pieter Jelles - Troeltsch, Anton Friedrich von - Troeltsch, Ernst - Troense - Troer - Trofé

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

erkännande af sitt hufvudverk A. S.Örsteds medalj.
E. Ebg.


Troelstra [tro’lstra], Pieter Jeelles, holländsk
politiker, f. 20 april 1860 i Leeuwarden, provinsen
Friesland, studerade i Groningen juridik och
frisisk litteratur, blef 1888 juris doktor samt
därefter advokat i sin födelsestad och kom genom
sin verksamhet som arbetarsakförare i strejkmål
i nära beröring med arbetarrörelsen. Han deltog
lifligt i agitationen för allmän rösträtt, flyttade
1893 till Amsterdam samt fick snart en framskjuten
ställning bland det socialdemokratiska partiets
ledande män. T., som i Utrecht utgaf partiets första
organ, en veckotidning "De Baanbreker", bildade
1894 jämte van Kol ett nytt socialdemokratiskt parti,
Sociaal-Democratische arbeiderspartij, då det gamla,
Sociaal-Democratischier bond, under anarkistisk
påverkan året förut beslutit att ej deltaga
i de politiska valen. Han invaldes 1897 i Andra
kammaren. Som det nya partiets ledare koncentrerade
T. sin verksamhet på att genomdrifva allmän rösträtt
samt samarbetade i detta syfte vid valen med de
liberala, hvilken taktik vållade häftig opposition
från ytterlighetsmännen inom partiet. T. spelade
en framträdande roll vid den stora politiska
strejken 1903 och arbetade under Världskriget för
obrottslig holländsk neutralitet och åstadkommandet
af samförståndsfred under påtryckning från den
socialdemokratiska internationalen. I detta sistnämnda
syfte tog T. april 1917 initiativet till förarbeten
på att åstadkomma en internationell fredskonfe-rens i
Stockholm och ledde därstädes jämte Hj. Branting under
sommaren den s. k. holländskskandinaviska kommitténs
verksamhet för åstadkommandet af ett internationellt
socialdemokratiskt fredsprogram. Han förmåddes
okt. 1918 under påverkan af den tyska revolutionens
framgång att söka förbereda en revolutionär
strejkrörelse äfven i Holland, men nödgades snart
erkänna, att förutsättningarna därför saknades. 1919
var T., bl. a. på konferenserna i Bern, och Luzern,
verksam för den socialdemokratiska internationalens
återupp-lif vande, hvarvid han gick rätt långt i med
gif-vanden åt "tredje internationalen". Hans arbete
i fredssträfvandenas tjänst och den ty sk vänlighet,
som han därunder visade, ha utsatt honom för häftiga
angrepp i ententeländernas press. – T. framträdde i
sin ungdom som frisisk diktare (bl. a. med It jonge
Fryslan, 1883, och Nyfrysk lieteboek, 1885) samt
har utgett en mängd politiska skrifter: De S. D. A. P.
(1896), Woorden van vrouwen (1898), Van leed en
strijd (1898), In zake partijleiding (1906) m. fl.
V. S-g.

Troeltsch [tröltj], Anton Friedrich von, friherre,
tysk öronläkare, f. 1829, d. 1890, blef 1864 professor
i Wiirzburg. Han införde bl. a. metoden att undersöka
örat medelst ljus, som återkastas
af en konkavspegel. T:s förnämsta arbeten
äro Die angewandte anatomie des ohres (1860),
Lehrbuch der ohrenheilkunde (1862; många uppl.),
Die chirurgischen krankheiten des ohres (1866) och
Gesammelte beiträge zur pathologischen anatomie des
ohres (1883). R.T-dt.

Troeltsch [tröltj], Ernst, tysk evangelisk teolog,
f. 1865 i Augsburg, blef 1891 docent i Göttingen,
1892 e. o. professor i Bonn i systematisk teologi,
1894 ord. professor i Heidelberg, hvarest han
äfven sedan 1910 undervisade i filosofi, och
191A professor i religionsfilosofi inom filos,
fakulteten i Berlin, T. är en af Tysklands
skarpsinnigaste och mångsidigaste teologer och
har sedan länge intagit en ledarställning inom den
s. k. religionshistoriska skolan. Sin teol. uppfostran
fick han inom den ritschlska skolan, särskildt
påverkad af A. Kitschl och H. Schultz. Snart nog
gick han emellertid sina egna vägar. Framför
allt ville han ge de teol. frågorna en långt
bredare och mera omfattande religionshistorisk och
religionsfilosofisk bakgrund, än den äldre ritschlska
teologien gjort. Brytningen med denna kommer klart
till uttryck i programskriften Die absolutheit
des christentums und die religionsgeschichte
(1902; 2:a uppl. 1912) samt i en i "Zeitschrift
fur theologie und kirche" införd uppgörelse med
W. Herrmanns etik från samma tid. T. har strött
omkring sig en mångfald afhandlingar inom olika
teol. områden: dogmhistoria, dogmatik, principiell
etik, religionsfilosofi och under senare tid
särskildt socialetik. Redan hans första större
afh. Vernunft und offenbarung bei Johann Gerhard
und Melanchton (1891) hade banbrytande betydelse för
forskningen på dem äldre protestantiska teologiens
område. Särdeles inflytelserik har hans utförliga
idérika och starkt konstruktiva framställning af
protestantismens utveckling varit (Protestantisches
christentum und kirche in der neuzeit, 1906; 2:a
uppl. 1909 införd i samlingsverket "Die kultur
der gegenwart"). I en lång rad afhandlingar
och ströskrifter har han närmare sökt utveckla
innebörden af det "religionshistoriska" program
han vill förfäkta. Bland dessa märkas: Psychologie
und erkenntnisstheorie in der religionswissenschaft
(1905), Zur frage der religiösen apriori (1909). Det
utförligaste af T:s hittills utgifna verk är
Soziallehren der christlichen kirchen und gruppen
(1912), tillika utgörande första bandet af T:s under
utgifning varande Gesammelte schriften. T. ger här en
synnerligen intresseväckande kritisk framställning
af de olika kristna samfundsprogrammen, hvarvid,
såsom alltid i T :s arbeten, de allmänna
kulturella synpunkterna starkt framträda.
G. A-n.


Troense [trwnse], lastageplats. Se Taasinge.

Tröer, invånare i Tröja (se d. o.), sålunda detsamma
som trojaner.

Trofé (fr. trophée, lat tropæum, grek. tropaion),
segertecken. Hos grekerna och romarna bestod en trofé
(se fig.) urspr, af åtskilliga af de besegrades vapen
(hjälmar, sköldar, spjut, harnesk o. s. v.) upphängda
i ett träd eller på en stång på den plats,
där fienden drifvits på flykten (grek. trope,
eg. "vändning"). Senare restes konstnärligt utförda
troféer af marmor eller brons till minnet af vunna
segrar. Ordet trofé betyder dessutom dels en för
dekorativt ändamål anordnad samman-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>