Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torskfiske - Torskinge - Torsklefvertran - Torsklefrar - Torskrätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mill. kg. torsk till ett värde af omkr. 103
mill. kr. - I torskfisket vid Labrador och
Newfoundland, Nova Scotia och S:t Lawrenceviken
deltaga kanadier, fransmän och fiskare från Förenta
staternas östkust, särskildt Massachusetts. Fisket
försiggår dels i fjordarna, dels och hufvudsakligast
på de stora fiskebankarna (Great bank, S:t Pierre
bank, Banquereau bank, Sable islands bank m. fi.). Det
börjar vid sydkusten af Newfoundlands östkust i
juni, fortskrider norrut och tar sin början vid
nordsidan af Labradorkusten först mot slutet af
juli. Vinterfisket eger rum i de djupa fjordarna på
sydkusten af Newfoundland okt.-april samt är till
följd af stormig väderlek och ofta inträffande tjocka
förenadt med stora faror. Fransmännen bedrifva
fisket från våren till aug.-sept., numera med
linor och trål. Till bete används äfven här lödda
samt musslor och bläckfisk. Fångsten beredes dels
ombord, dels i land. Fransmännens fångst af torsk vid
Newfoundland lämnar ett årligt utbyte af omkr. 7,5
mill. kr. Förenta staternas torskfiske försiggår
såväl på Great bank som på de västligare belägna
fiskebankarna (Western bank m. fi.) samtidigt med
fransmännens och äfvenledes med linor af särskild
konstruktion ("trawl-lines") med användning af för
detta fiske byggda fiskeskonerter, men torskfiske
idkas äfven året om på de närmare Förenta staternas
kust liggande bankarna, bland hvilka S:t Georges bank
är den förnämsta. Fisket där drifves hufvudsakligen
från den betydande fiskestaden Gloucester. Kanadiernas
eget torskfiske bedrifves (utom Newfoundland
och Labrador) hufvudsakligen vid kusterna af S:t
Lawrenceviken och där belägna öar, hvarest torsken
om våren stiger upp för att leka. - Äfven i nordliga
delarna af Stilla hafvet förekommer torsken i mängd,
men har först i senare tider börjat bli föremål för
större fiske af amerikaner från San Francisco, som
utrustat ett mindre antal fångstfartyg för torskfångst
vid Alaska och i Ochotska hafvet. Torsken synes här
föra samma lefnadssätt och ha samma lektid som i
Atlanten och Nordsjön. Jämväl vid Japans nordligare
kuster fiskas torsk. Fisketiden varar nov.-maj och
vid Kurilerna ända in i juni-juli; bästa fångsten
sker vanligen i dec.-mars.
Klippfisk beredes på olika sätt. Vid Lofoten
af skares hufvudet, fläkes fisken och borttages
rygg-benet intill tredje ledet nedanför analöppningen;
fisken ren^öres och saltas därefter i uppköparnas
fartyg. Till 1,000 st. fisk användas vanl. 4 1/2
tunnor salt. Emedan luften är för kall och fuktig vid
Lofoten, måste fisken föras till Nordland, hvarest
luften är mera passande. Där upptas den saltade
fisken, tvättas väl ren samt utbredes på klipporna
(däraf namnet) för att torka. Om aftonen plockas den
tillhopa och upplägges i högar, "staplar", hvilka man
genom pålagda tyngder pressar för att få vattnet ur
fisken. Under torkningen får denna ej direkt utsättas
för solstrålarna eller för regn. Är vädret gynnsamt,
blir fisken lagom torr på 12-14 dagar. 1916 utgjorde
utförseln af norsk klippfisk, beredd af torsk, 135
mill. kg. Hufvudafsättningsorterna för den norska
klippfisken äro Tyskland, Ryssland, Frankrike,
Spanien, Argentina och Cuba. Till Sverige införes ej
någon torsk i denna form. Andra europeiska
platser, där vid torskfiske klippfisk beredes, äro
Island (utförseln af klippfisk därifrån beräknades
1880 till 8 mill. kg.), Färöarna (årlig utförsel
omkr. l,5 mill. kg.) och Shetlandsöarna. Som
den bästa europeiska klippfisken anses den,
som beredes på Shetlandsöarna samt Island och
Färöarna. Skillnaden i beredningen där och i
Norge består hufvudsakligen däri, att på de förra
ställena mera salt begagnas (8 1/2-12 tunnor per
1,000 fiskar) och behandlingen vid torkningen är
omsorgsfullare. Gynnsammare klimatiska förhållanden
för torkningen torde väl äfven betydligt bidraga
till, att varans beskaffenhet blir bättre. Större
delen af den under dö stora torskfiskena vid
Labrador och Newfoundland fångade torsken beredes
till klippfisk. Den af franska fiskare där fångade
torsken saltas i fartygen samt föres till Frankrike,
där den torkas och färdigberedes. Den newfoundländska
klippfisken är till beskaffenheten underlägsen
den kanadiska från trakten af S:t Lawrencebukten,
särskildt den från Gaspé, hvilken anses vara den
bästa af all klippfisk och betingar högre pris än
all annan sådan på grund af sitt genomskinliga,
hvita kött. Äfven amerikanerna bereda klippfisk,
dels för export till Brasilien, dels (halftorr) för
konsumtion inom landet. Amerikanerna och fransmännen
torka sin klippfisk på särskilda ställningar af
träspjälor och utbreda den pj på marken; åtskilliga
skiljaktigheter i beredningssättet finnas äfven
f. ö. mellan de särskilda länderna. Jfr Fr. M. Wallem,
"Den internationale fiskeriudstilling i Berlin 1880".
R. L. (K. A. A-n.)
Torskinge, socken i Jönköpings län, Västbo
härad. 6,249 har. 676 inv. (1918). Annex till
Forsheda, Växjö stift, Västbo kontrakt.
Torsklefvertran. Se Fisklefverolja.
Torskrefvar, fisk. Se Ref.
Torskrätter, kokk., äro i Sverige mindre använda än
hvad som borde vara fallet, då fisken, både färsk och
salt (kabeljo), kan, tillbörligt behandlad, bli till
utmärkta maträtter. Den färska torsken måste väljas
med omsorg och vara röd i gälen och elastisk i köttet
samt fångad i rätt tid, från sept. till jul, eller
från april t. o. m. juni. Enklaste tillagningssättet
är att koka den med något salt, hvarefter den serveras
med smält smör och citronsaft. Lefvern kokas för
sig. Både bergtorsk och den mindre östersjötorsken
kunna med fördel anrättas kokta. Tili kokt torsk, i
synnerhet bergtorsk, kan användas s. k. holländsk sås
(se Sås, sp. 51). Kokt torsk i skifvor kan anrättas
"på norskt sätt", d. v. s. med sås af grädde, smör
och mjöl, eller "à la noble dame", med holländsk sås
och garnerad med filéer af hafstunga doppade i ägg
och rifvebröd samt stekta i flottyr. Vidare kan fisken
gratineras (se Gratin) och ätas med ostronsås. En
fin anrättning är äfven "torsk à la Rachel", också den
gratinerad, sedan den delvis färserats. Ugnstekt kan
torsken fyllas med en färs af hvitling och sardeller
samt behandlas med hvitt vin och parmesanost m. m. ("à
1’italienne"). Den kan ugnstekas "på hamburgersätt",
fylld med ostron m. m. Den salta torsken kallas på
svenska kabel jo, men ordet cabillaud i den iranska
kokkonsten är namnet på den färska, medan den salta
kallas morue. Kabeljon kan kokas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
