Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe / 367-368 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torbjörnsson, Lars - Torbjörntorp - Torborg - Torcello - Torchère - Torchons - Torcular Herophili - Torcy, Jean Baptiste Colbert - Tord - Tord - Tord (Thordr) Kolbeinsson - Torda - Torda-Aranyos - Tor Delling - Tordenskjold, Peder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var T. hattarnas kandidat till talman i
bondeståndet. Redan i sept. s. å. blef han, som med
vanlig energi och djärf het ledde motståndet mot
mössmajoriteten, under obetydliga förevändningar ånyo
utesluten ur ståndet.

L. S.

Torbjörntorp, socken i Skaraborgs län, Gudhems
härad. 938 har. 475 inv. (1917). Annex till Falköpings
stad, Skara stift, Falköpings kontrakt.

Torborg, en i vår fornsaga frejdad sköldmö, dotter
till konung Erik i Uppsala, bosatt på Ulleråker, en
fast borg, som flera gånger stormades af konung Rolf;
slutligen eröfrade han dock både borgen och jungfrun.

J. C.

Bysantinska kolossalmosaiken i Torcellos katedral.

Torcello [tårtjä’llå], ö i Adriatiska hafvets laguner,
8 km. n. ö. om Venezia, befolkades på 600-talet
af invånarna från staden Altinum, som förstörts
af langobarderna. Det växte upp till en betydande
handelsstad. Rivaliteten med den mäktiga grannstaden
Venezia blef ödesdiger för T. ön har numera blott
några få oansenliga hus och ett hundratal inv.,
fiskare och trädgårdsodlare. Från dess glansperiod
kvarstå två i konsthistoriskt hänseende särdeles
märkliga monument, katedralen S:ta Maria och kyrkan
S:ta Fosca. Den förra, en treskeppig kolonnbasilika af
Ravennatypen, har skulpturala rester från det gamla
Altinum och ett i sin ursprungliga amfiteatraliska
form väl bevaradt marmorpresbyterium, omslutet af
den mosaikprydda apsiden. Hufvudskeppets västra
vägg upptas af en kolossal bysantinsk mosaik (den
största, som existerar) med scener ur Frälsarens lif
och yttersta domen (se fig.). S:ta Fosca är en bysantinsk
centralkyrka med kvadratiskt midtrum och fyra
korsarmar med tunnhvalf. Midtkupolen, endast delvis
utförd, ersattes ofvan de egendomligt bildade
pen-dentiven af ett trätak. Interiören, hvitkalkad,
eljest i sitt ursprungliga skick, stores
af en stor altaruppsats i barockstil.

C. G–m.

Torchère [tårsär], fr. (af torche, fackla), urspr,
allegorisk figur med fackla (se t. ex. Bedloes-ö n);
sedermera en på ett fotställ placerad vas, trefot
e. d. med lysämne.

C. G–m.

Torchons [tår ja7], fr., bomullsspetsar. Se Spetsar.

Torcular Herophili, med. Se Herofilos, sp. 546.

Torcy [tårsi], Jean Baptiste Colbert, markis de,
fransk statsman, son till Charles Colbert, markis
deCroissy. Se Colbert 3.

Tord, zool. Se Ale a.

Tord (isl. Tfedrör), isländska stormän. Om
T. Sturlasson och dennes son T. Tordsson se Island,
sp. 938-939, och Sturlungarna.

Tord (T hörÖr) Eolbeinsson, isländsk skald, f. 974,
d. omkr. 1040, kom 1007 till Norge, där han diktade
Eiriksdrdpa till Erik Jarls ära och gjorde bekantskap
med Björn Hitdalekämpe. Under det denne var ute
i viking, vände T. tillbaka till Island och vann
1011 med svek Björns trolofvade, Oddny. För en
arf sangelägenhet kom han åter till Norge 1015,
där han diktade ett kväde till Olof den helige,
och sedan till Danmark, men råkade där ut för Björn
och utplundrades. Båda återvände följande år till
Norge och blefvo förlikta af konungen ; men sedan
Björn kommit tillbaka till Island 1019, utbröt
striden ånyo. De skrefvo nidvisor om hvarandra,
och på T:s kväden till Björns hustru, Thordis,
svarade denne med andra till sin förra fästmö. Björn
blef slutligen dräpt, 1024, på anstiftan af T., som
härför fick erlägga dryga böter. T. skref också 1009
en dräpa om Gunnlög Ormtunga, hvars öde i mycket
liknade Björns. T. var fader till Arnor Tordsson
Jarlaskald.

E. Ebg.*

Torda (ty. Thorenburg], hufvudstad i sieben-biirgska
komitatet Torda-Aranyos, vid Maros’ biflod Aranyos
och nära ungerska statsbanan. 13,455 inv. (1910),
nästan uteslutande ungrare och rumäner. Staden och
nejden äro rika på romerska sten-inskrifter; äfven
finnas rester af en romersk vattenledning. I närheten
saltgrufvor, kända sedan romarnas tid, då där låg
kolonien SaZmce. (H. W-k.)

Torda-Aranyos [-a’ranjåj], komitat i Siebenburgen,
ett romantiskt bergland, rikt på naturskönhet. 3,514
kvkm. 174,375 inv. (1910), 50 per kvkm. Af
befolkningen talade 72 proc. rumänska, 26
proc. ungerska. Bergsbruk har här sedan gammalt varit
en viktig näringsgren. Hufvudstad: Torda (sed. o.).
(H. W-k.)

Tor Delling, pseudonym. Se Smith, sp. 24.

Tordenskjold, Peder, norsk sjöhjälte, f. 28 okt. 1691
i Trondhjem, d. 20 nov. 1720, hette eg. Wessel och var
son till rådmannen Johan Wessel. För sin ostyrighets
skull måste han snart lämna boken och sattes först i
skräddar-, sedermera i barberarlära, men 1704 skaffade
han sig tillfälle att utan föräldrarnas vetskap
medfölja den svit, som ledsagat Fredrik IV på hans
besök i Trondhjem s. å. I Köpenhamn lyckades han få
tjänst hos konungens konfessionarius P. Jespersen,
norrman och bekant med fadern, och antogs 1706 på
hans rekommendation som lärling vid navigationen. Han
företog därefter resor till Guinea samt Väst- och
Ostindien, utnämndes därunder, 1709,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>