Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Topelius, Zakarias (Zachris)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rätta, att hans bildspråk ofta var osäkert
och offrade poesiens logik för välljudet.
De karakteristiska dragen i T:s lyriska diktning
återfinnas äfven i hans berättelser. Äfven
dessa publicerades till allra största delen
i "Helsingfors tidningar", som redan på
1840-talet innehöllo omkr. sjuttio smärre skisser
med ett ungefär lika brokigt innehåll som i Blanches
"Bilder ur verkligheten": brottmålshistorier,
skolpojksstreck, studentputs, reseäfventyr, spådoms-
och spökhistorier, t. ex. Den gamle beckbrännaren,
Lindanserskan och Den evige studenten (alla
från 1844), Vattenmärket (1846), Toholampi
(1850). Det mystiska, det romantiska och det
historiska äro redan här inväfda i hvarandra på ett
sätt, som är eget för T. och som gjorde läsningen
af hans berättelser så spännande för publiken,
att hvarje nytt nummer af "Helsingfors tidningar"
afbidades med otålighet. 1849 trycktes i nämnda
tidning Gamla baron på Rautakylä och 1850 Hertiginnan
af Finland (utg. i bokform s. å.), den "längsta
inhemska novell, som dittills pröfvat finska
tidningsläsares tålamod". Den tog publiken
med storm. Framgången sporrade T. att slå ett
nytt och ännu mer afgörande slag. 29 okt. 1851
publicerade han i sin tidning första början till
Fältskärns berättelser, romantiska skildringar ur
Finlands och Sveriges historia, som nått en alldeles
ojämförlig spridning i både Sverige och Finland,
framför allt som ungdomsläsning. De fortgingo
sedermera nummer för nummer till in på året 1866
och utgåfvos ej långt efter publicerandet i
tidningen i bokform (fem "cykler" af dem utkommo,
1853–67, många uppl., öfv. på da. samt, delvis,
på ty. och eng.); en planlagd sjätte cykel vardt
icke skrifven. Den historiska novellen
var en konstart, som lämpade sig synnerligen väl
för T. Hans studier hade tidigt fört honom till
historien och likaså hans arbeten, t. ex.
texten till Finland framstäldt i teckningar
(1845–52), som innehåller en mängd smärre
historiska skildringar. För T:s rika fantasi var
det en lätt sak att förflytta sig i det förgångna
och "känna mänsklighetens stora hjärta klappa i
tidehvarfven". Härigenom blefvo dessa fortgående
skildringar ur Sveriges och Finlands gemensamma
historia lefvande och åskådliga, och de ha varit af
icke ringa betydelse för skaldens egen nation, emedan
de i sin mån utbredde och befäste det fördjupade
nationalmedvetandet. Finlands historia var föga
känd och ej populariserad; genom T:s skildringar vann
den allmänt intresse. T. fäste sig framför
allt vid sådant, som framhöll insatserna från Finland
i den svenska häfden; naturligt nog kom han att
öfverdrifva dessas betydelse. Hans ställning är
i detta hänseende analog med Walter Scotts, som
framhöll skottarna i jämförelse med engelsmännen;
Scott är f. ö. den stora förebilden för
T., ehuru en senare romantiks lifligare och
flyktigare framställningssätt präglar T:s alstring.
Liksom hans lyra understundom gett uttryck åt
ingifvelser ur ortodoxiens och konservatismens läger,
så delade han äfven nyromantikens uppfattning af
1700-talet, mot hvars fritänkeri och förståndsbildning
han lifligt opponerar sig i slutcyklerna af
"Fältskärns berättelser". Bland det bästa i boken
äro skildringarna af det inre tillståndet i
Finland under
olycksåren och nödtiderna, hvarvid han stödde
sig på både dokument och traditioner. Bäraren
af det mystiska inflytandet i berättelsen,
"konungens ring", hämtade T. från Justinus Werners
"Magikon". Vid sidan af och under fortgången af denna
stora romancykel offentliggjorde T. i sin tidning
äfven en mängd smärre noveller, dels med, dels utan
historisk bakgrund. Dessa utgåfvos sedermera jämte
de tidigare nämnda skisserna i urval under rubriken
Vinterqvällar (2 "cykler", 1880–81; flera uppl.,
delvis öfv. på da. och ty.). Samtliga dessa noveller
äro af en mer eller mindre romantisk karaktär. Det
är sällsamma historier, psykologiska gåtor och fixa
idéer, som utgöra skildringens föremål. Hvarje
tilldragelse är liksom förebådad af en komet och
människornas öde fastkedjadt vid någon hemlighetsfull
talisman. T:s flödande berättartalang och fängslande
stil förneka sig emellertid ej heller i dessa
noveller, af hvilka Gröna kammarn på Linnais gård,
Fröken Drifva, Vincent vågbrytaren, Tant Mirabeau,
Vernas rosor, Pastorsvalet i Aulango, Ljungars
saga och Ungdomsdrömmar kunna nämnas som särskildt
karakteristiska för T. Ännu på sin ålderdom utgaf
T. en större historisk berättelse, Planeternas
skyddslingar (1889; i senare uppl. kallad Stjärnornas
kungabarn; öfv. på da.), där både äfventyrsromantiken
och mystiken taga stort utrymme; drottning Kristina
är en af hufvudpersonerna, och skildringarna flytta
öfver hela Europa, från Finland, genom Sverige och
Tyskland till Konstantinopel.
De romantiska dragen i T:s novellistik i förening
med hans stora intresse för barnavärlden gjorde
honom till en synnerligt lycklig sagoförfattare. Som
sådan utvecklade han ett mästerskap, som söker sin
like i den svenska litteraturen. Redan 1847–52
offentliggjorde han 4 häften Sagor. Sedermera
författade han till barntidningen "Eos" och
"Trollsländan" en mängd sagor, dikter och skådespel,
hvilka ingå samlade i Läsning för barn (8 samlingar
1865–96; många uppl.; delvis öfv. på fr., ty., eng.,
no. och ry.). Stort inflytande öfvade T. på Finlands
och Sveriges ungdom genom dessa sagor och genom de
båda läseböckerna Naturens bok (1856; många uppl.) och
Boken om vårt land (1875; många uppl.), ehuru från
pedagogiskt håll berättigade anmärkningar gjorts mot
såväl språket som innehållet i dessa läseböcker. I
sina sagor förstår T. att "med den varmaste sympati
omfatta barnalifvet i alla dess former, han ger rik
näring åt barnens fantasi, han utvecklar i sina sagor
den rikaste skatt af munterhet och godt lynne, men
vid allt detta går genom hans sagor och läseböcker
en djup och mäktig underström af de högsta idéer,
framställda under den enklaste form; och framför allt
är det fosterlandet, för hvilket han får de ungas
hjärtan att klappa högre och varmare". Som exempel
härpå må nämnas sagorna Björken och stjernan, Pikku
Matti och Fästningen Hjelteborg.
T. uppträdde äfven som dramatisk författare,
ehuru mindre själfständigt och ursprungligt. Hans
större skådespel, det rafflande Efter femtio år (en
dramatisering af hans berättelse "Gamla baron", 1851,
2:a uppl. 1881; öfv. till fr. och eng.) och Regina
von Emmeritz (ett stycke ur "Fältskärns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
