Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tonfisksläktet - Tonfixerbad - Tonfjäder - Tonfjädergitarr - Tonförvandtskap - Tonga - Tongaland - Tongareva - Tongariro - Tongatabu - Tongaöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
337
Tonfixerbad-Tongaöarna
331
under de senaste åren (särskildt 1917)
fångades den i stort antal af svenska fiskare
och torgfördes. Tonfisken förekommer äfven vid
Nord-Amerikas Atlantkust och i Västindien. Den är
en bland de största hafsfiskarna och uppges nå en
längd af ända till 3 m. samt en vikt af ända till 600
kg. De största fås i Atlanten. Flertalet uppfiskas
dock vid vida mindre storlek, och medelvikten vid
de spanska tonfiskena uppges till 46 kg., vid de
italienska till 120 kg. Till kroppsformen liknar
den en jättestor makrill. På sidorna om stjärten
finnes en kölformig upphöjning. Till färgen är
tonfisken på ryggen svartblå, på sidorna ljusare
silfvergrå och på buken hvit; fenorna, med undantag
af andra ryggfenan och analfenan, som äro ljusare, äro
mörkfärgade. Tonfisken (grek. thynnos, lat. thyn-nus,
thunnus, it. tonno, fr. thon, sp. atun) har alltsedan
forntiden vid Medelhafsstränderna varit föremål
för ett ganska betydligt fiske. Saltadt tonfiskkött
kallades af romarna salsamentum sardicum. I Bosporen
fanns i forntiden en berömd fiskeplats i den vik,
som nu utgör Konstantinopels hamn och för detta rika
fiskes skull lär ha fått namnet "Gyllene hornet",
romarnas "Sinus thynni". Nutidens rikaste fiskeri af
tonfisk i Italien uppges vara Sardinien och Sicilien,
men äfven flerstädes vid fastlandet finnas betydande
sådana. I Italien fångas den hufvudsakligast i
väldiga nätgårdar (ett sådant nät heter på italienska
tonnara), indelade i flera rum, i hvilka de på våren
mot kusten vandrande tonfiskstimmen genom i deras väg
ställda långa nätarmar inledas. Då nätkamrarna äro
så inrättade, att fiskarna ej kunna vända tillbaka,
inkomma dessa slutligen i den innersta, med nätbotten
försedda kammaren, "dödskammaren" (ca-mera di morte),
hvarest de stickas med ett slags spjut eller ihjälslås
på annat sätt. Vid den spanska Atlantkusten fiskas
de med ett slags flytande stora nät (madrague eller,
efter en från arabiskan hämtad benämning, almadraba,
hvilka ord på en gång beteckna själfva redskapet
och hela fiske-etablissemanget). Äfven där stickas
de vid infångandet med spjut. Fisket eger där rum
dels i maj, då tonfisken vandrar ut från Medelhafvet,
dels i aug., då den vandrar tillbaka dit; då anses den
dock vara sämre i köttet. Det italienska fisket sker
hufvudsakligen vid lektiden på våren. Köttet värderas
olika, allteftersom det tagits från olika kroppsdelar
(buksidorna anses bäst). Det sändes i handeln dels
saltadt, dels sönderskuret och torkadt samt värderas
högt i Medelhafsländerna. Jfr B o n i t. &. L- (L-e.)
Tonfixerbad. Se Fot o gr af i, sp. 999.
Tonfjäder, maskinb. Se Fjäder, sp. 485.
Tonfjädergitarr. Se Gitarr.
Tonförvantskap, mus., den släktskap mellan tonerna,
som beror på deras klangers samhörighet. Besläktade
i första graden eller direkt äro toner, som tillhöra
samma treklang. Med c äro sålunda direkt besläktade
g f e ass a och ess, ty c och g tillhöra båda
c-klangen, c och / /-klangen, c och e c-klangen,
c och ass ass-klangen, c och a /-klangen, c och
ess ass-klangen. Direkt besläktade toner kallas
konsonanta. Indirekt besläktade äro de, som icke
tillhöra samma klang; de kallas dissonanta. Förr
ansågs c direkt besläktadt endast med sina dominanter
(kvinter), g och /,
men i nyaste tid har äfven
tersförvantskapen blifvit erkänd som direkt.
A. L.*
Tonga, bot. farm. 1. Se Datura. – 2. En drog
från Söderhafsöarna, utgörande en blandning af bark,
kvistar och blad, groft sönderstötta, af Rhaphidophora
Vitiensis Schott (fam. Araceæ) och Premna Taitensis
DC (fam. Verbenaceæ). Drogen uppges innehålla en
flyktig alkaloid, tongin, något flyktig olja, fett,
socker och pektinämne. Särskildt i form af flytande
extrakt har medlet användts mot neuralgier, dock
utan att få större betydelse eller komma i allmännare
bruk. 2. C. G. S.
Tongaland [tå’ŋgəländ], nordligaste delen af
prov. Natal i Brittiska Syd-Afrika, var från 1895
till 1897, då med Natal förenades Sululandet (se
d. o.), den nordligaste delen af detta och hade
varit brittiskt skyddsområde under infödda höfdingar
(och drottning) sedan 1887. I n. gränsar området
till portugisiska kolonien Mosambik (Lourenço
Marquez), i v. till Swasiland (del af Transvaal),
i s. till det forna Sululandet samt i ö. till
Indiska hafvet. Areal 5,010 kvkm. Omkr. 30,000 inv.,
sulukaffrer (oma-tonga). Vid kusten ligger lagunsjön
Kosi. Det inre är en sandslätt med förkrympt
växtlighet. Denna slätt genomflytes af floden
Pongola och af slutas mot v. genom Lebombobergen.
H. W-k.
Tongareva, ö. Se Manihikiöarna.
Tongariro, vulkan på Nordön af Nya Zeeland (se d. o.,
sp. 167).
Tongatabu. Se Tongaöarna.
Tongaöarna (efter Cook äfven kallade Vänskapsöarna),
en till Polynesien (bland Söderhafsöarna) hörande
ögrupp, i Stilla hafvet, s. v. om Samoaöarna och ö. om
Fidjiöarna, mellan 18° 5’ och 22° 29’ s. br. samt 173°
52’ och 176° 10’ v. lgd. Öarna, som sedan maj 1900 stå
under brittiskt beskydd (protektorat) och äro nära 200
till antalet, med en sammanlagd areal af 1,010 kvkm.,
ligga på ett vattendjup af 2–3 tusen m., hvilket
ö. om ögruppen, i den s. k. Tonga-Kermandecgrafven,
plötsligt ökas till 8–9 tusen m. De bilda en omkr. 300
km. lång, mot v. öppen båge med nord-nordöstlig
riktning och omfatta två jämnlöpande rader: en
västlig, bestående af omkr. 15 branta, vulkaniska
öar, och en östlig, mycket längre rad af korallöar
(dels 30–40 höga klippöar, dels låga korallref). Af
de förra äro 6 ännu verksamma vulkankäglor: Kao
(920 m. hög), Tofoa l. Tufua samt Late l. Latte
(båda 550 m. höga), Fonualei l. Amargura,
Sandflyrock och Wesleyrock. Korallöarna äro fördelade
i rem grupper. Den sydligaste, Tongatabugruppen,
består af den största, folkrikaste af alla öarna,
Tongatabu ("heliga Tonga"), 430 kvkm., och af
Eua (174 kvkm.), samt många småöar. Mellangrupperna
bestå af smärre öar kring Namuka (41 kvkm.), Kotu
(10 kvkm.) och Hapai l. Habai (68 kvkm.). Till den
nordligaste, Vavaugruppen (187 kvkm.), höra
Vavau (145 kvkm.) samt en mängd mindre holmar. Till
protektoratet T. räknas därjämte de vulkaniska öarna
Niuatabu (14 kvkm.), Tafahi (17 kvkm.) och
Niuafu (15 kvkm.), alla belägna n. om Vavaugruppen. –
Klimatet är ett tropiskt hafsklimat, med en regnmängd
af 195 cm., ingen utpräglad torrtid, icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
