Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe / 159-160 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titus - Titus Flavius Vespasianus - Titus Bostrenus - Titusbågen - Titus Flavius - Titushufvud - Titus Tatius - Titusville - Tityos - Tiumen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kan i sin mån vara ett bevis för Paulus’ humanistiska
bildning. – I likhet med brefven till Timoteus har
äfven detta bref varit föremål för kritikens angrepp,
men i den äldre kyrkan var dess äkthet oomtvistad.
J. P.

Titus Flavius Vespasianus, romersk kejsare, son af
kejsar Vespasianus, f. 30 dec. år 41, d. 13 sept. 81,
var i sin ungdom förtrogen med Britannicus. Han
visade länge nog böjelse för vällust, parad med
hårdhet och grymhet, men utmärkte sig dock som
krigare i Germanien, Britannien och Judéen, där han
år 70 intog Jerusalem, hvarvid templet förstördes
(om den till minne af denna seger resta triumfbågen
i Rom se Titusbågen). Af sin fader blef han
sedan satt till befälhafvare öfver gardet och var i
verkligheten hans medregent. Hans väl lättsinniga lif
och förbindelse med den judiska prinsessan Berenice
väckte allmänhetens misshag, och man fruktade, att
han, väl kommen på tronen, skulle bli en hård och
tygellös härskare. Men T., hvars bana företer en
viss likhet med den engelske konungen Henrik V:s,
bröt, sedan han 23 juni 79 efterträdt sin fader, med
sitt förra lif och sina stallbröder. Han straffade
angifvare, mottog icke anklagelser för majestätsbrott
och bekräftade alla af företrädaren meddelade förmåner
och rättigheter. Förståndig, mild och ädelmodig,
visade han sig tillika särdeles frikostig, i synnerhet
vid de olyckor, som inträffade under hans regering,
nämligen jordbäfningen i Kampanien år 79 och en stor
eldsvåda i Rom år 80. Präktiga termer (se Romerska
bad) och vattenledningar blefvo af honom byggda,
och den af fadern påbörjade stora amfiteatern (se
Colosseum) fullbordades. Vid dess invigning
gåfvos under hundra dagar dyrbara skådespel. T:s
böjelse för slöseri var ett betänkligt drag, hvilket
måhända skulle ha gjort hans regering mindre god
och lycklig, om den ej blifvit så kort. Huruvida
namnet "människosläktets älskling" (lat. amor ac
deliciæ generis humani), som Suetonius tillägger
honom, var något annat än senatens smicker, kan ej
afgöras. Jfr Beulé, "Le procès des Césars" (1867–70),
och G. Mayer, "T." (1901).
R. Tdh. (J. C.)


Kejsar Titus, antik kolossalbyst i marmor. (Neapels museum.)

Titus Bostrenus. Se Syriska språket och litteraturen,
sp. 1474.

Titusbågen (lat. Arcus Titi) i Rom, en af de äldsta
samt genom skönheten i proportioner och finheten i
detaljer märkligaste af de romerska triumfbågarna
(se Triumfbåge), invigdes år 81 e. Kr. till minne af
den seger, som kejsar Titus elfva år tidigare vunnit
öfver judarna. Den reser sig vid sydöstra ingången
till Forum romanum och har endast en bågöppning
med en däröfver anbragt attika (halfvåning), buren
af två starka murflyglar (se fig. 17 å pl. VI till
art. Rom). Dessa ytor
infattas af hvar sitt par sirliga kolonner, som resa
sig från den höga mursockeln och för första gången
visa kompositakapitälets rika, men tunga form (se
Kapitäl, sp. 855, fig. 4). Kolonnerna uppbära ett
regelbundet bjälklag med förkroppningar. Attikans
midt upptas af den stora inskriftstaflan, och dess
hörn afslutas med släta pilastrar midt öfver de nedre
afdelningarnas hörnkolonner. Hvalföppningens hjässa
markeras med en konsol; svicklarnas trekantiga fält
upptas af sväfvande segergudinnor. Ett offertåg i
relief smyckar frisen. Inne i själfva porthvalfvet
upptas väggytorna mellan det kassetterade hvalfvet
och de höga socklarna af reliefer, som å ena
sidan framställa triumfatorn Titus å sin af Roma
styrda kvadriga, å den andra triumftåget med den
eröfrade tempelskatten, bordet med skådebröden och
den sjuarmade ljusstaken (se fig. å pl. IV till
art. Bildhuggarkonst). Inskriften omtalar, att
romerska senaten och folket egnat minnesmärket åt
"den gudomlige Titus, den gudomlige Vespasianus’
son". – Under medeltiden förvandlades Titusbågen
till en fästning, som innehades af herrarna
af huset Frangipani samt försågs med tinnar
och utanverk. Dessa borttogos först efter
1822, då monumentet undergick en genomgående
restauration. Genom föreningen af hvalf- och
kolonnbyggnad är Titusbågen en för den romerska
arkitekturen synnerligen betecknande skapelse. Den
blef också tidigt uppmärksammad just ur denna
synpunkt och utöfvade kraftig inverkan på den
begynnande renässansens formsinne. Dess former och
uppställning ha mångfaldiga gånger repeterats
och återfinnas ofta jämväl i konstslöjdens
alster, t. ex. å panelverk, skåpdörrar o. d.
Upk.

Titus Flavius. Se Clemens Alexandrinus.

Titushufvud, ett ädelt formadt manshufvud med kort,
krusigt hår (liknande porträtten af den romerske
kejsaren Titus).

Titus Tatius. Se Tatius.

Titusville [tai’tesvil], stad i nordamerikanska
staten Pennsylvania, county Crawford, i dennas
nordvästliga oljeregion, vid Oil creek och järnväg
mellan Erie och Franklin. 8,535 inv. (1910), nästan
uteslutande lefvande af oljeindustrien (produktion,
raffinering och transport). T. blef stad 1867,
kort sedan petroleumkällorna börjat tagas upp.
(H. W-k.)

Tityos (grek. Ttrv6e), grek. myt., en rese på Eubea,
född af Jorden (Gaia) eller, enligt en annan uppgift,
son af Zeus med nymfen Elara, ville förgripa sig
på Leto (Latona), Apollons och Artemis’ moder,
och blef till straff därför dödad af dessa eller
af Zeus. Han nedstörtades till Tartaros, där två
gamar åto hans ständigt åter tillväxande lefver.
A. M. A.

Tiumen, stad i västsibiriska guv. Tobolsk, vid Tobols
segelbara biflod Tura på 57° 19’ n. br. T. är den
äldsta af ryssarna i Sibirien anlagda staden (sedan
1586) och har länge varit den förnämsta industristaden
samt näst Irkutsk, Tomsk och Omsk den lifligaste
handelsstaden i Sibirien. Folkmängden uppgår till
omkr. 35,000 pers. Där tillverkas i stor skala ylle-
och linneväfnader samt mattor, skodon och handskar
och metallarbeten af alla slag. T. har sedan 1885
järnvägsförbindelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>